1A message from the LORD came to Jonah, the son of Amittai. The LORD said,2‘Go to the great city of Nineveh. Preach against it. The sins of its people have come to my attention.’3But Jonah ran away from the LORD. He headed for Tarshish. So he went down to the port of Joppa. There he found a ship that was going to Tarshish. He paid the fare and went on board. Then he sailed for Tarshish. He was running away from the LORD.4But the LORD sent a strong wind over the Mediterranean Sea. A wild storm came up. It was so wild that the ship was in danger of breaking apart.5All the sailors were afraid. Each one cried out to his own god for help. They threw the ship’s contents into the sea. They were trying to make the ship lighter. But Jonah had gone below deck. There he lay down and fell into a deep sleep.6The captain went down to him and said, ‘How can you sleep? Get up and call out to your god for help! Maybe he’ll pay attention to what’s happening to us. Then we won’t die.’7Here is what the sailors said to one another. ‘Someone is to blame for getting us into all this trouble. Come. Let’s cast lots to find out who it is.’ So they did. And Jonah was picked.8They asked him, ‘What terrible thing have you done to bring all this trouble on us? Tell us. What do you do for a living? Where do you come from? What is your country? What people do you belong to?’9He answered, ‘I’m a Hebrew. I worship the LORD. He is the God of heaven. He made the sea and the dry land.’10They found out he was running away from the LORD. That’s because he had told them. Then they became terrified. So they asked him, ‘How could you do a thing like that?’11The sea was getting rougher and rougher. So they asked him, ‘What should we do to you to make the sea calm down?’12‘Pick me up and throw me into the sea,’ he replied. ‘Then it will become calm. I know it’s my fault that this terrible storm has come on you.’13But the men didn’t do what he said. Instead, they did their best to row back to land. But they couldn’t. The sea got even rougher than before.14Then they cried out to the LORD. They prayed, ‘Please, LORD, don’t let us die for taking this man’s life. After all, he might not be guilty of doing anything wrong. So don’t hold us responsible for killing him. LORD, you always do what you want to.’15Then they took Jonah and threw him overboard. And the stormy sea became calm.16The men saw what had happened. Then they began to have great respect for the LORD. They offered a sacrifice to him. And they made promises to him.
Jonah prays to the Lord
17Now the LORD sent a huge fish to swallow Jonah. And Jonah was in the belly of the fish for three days and three nights.
1Jona, Amittais son, fick detta budskap från Herren:2"Gå till den stora staden Nineve och meddela detta från mig, Herren: 'Jag tänker förstöra dig, för din ondska når ända upp till mig!' "3Men Jona var rädd för att gå till Nineve, så han försökte gömma sig för Herren. Han gick ner till kusten, till hamnen i Jafo, där han såg ett fartyg som just skulle segla till Tarsis. Han betalade för sig och gick ombord i förhoppningen att kunna fly till Tarsis och gömma sig för Herren.4När fartyget hade kommit ut på öppet vatten sände Herren plötsligt en så våldsam storm att fartyget var nära att gå under.5Sjömännen ombord blev rädda och var och en ropade desperat till sin gud om hjälp. För att lätta skeppet lämpade de lasten överbord. Men under allt detta låg Jona nere i skeppet och sov djupt.6Kaptenen gick då ner till honom och röt: "Vad menar du med att ligga här? Hur kan du ligga och sova på det här sättet, när vi är nära att gå under? Upp med dig och be till din gud du också. Han kanske hör oss och kan rädda oss!"7Besättningen bestämde sig då för att kasta lott för att se vem som kunde vara skyldig till deras olycka. "Vem har retat gudarna och orsakat stormen?" skrek de. När de kastade lott föll lotten på Jona.8"Vad har du gjort?" frågade de. "Varför har vi råkat ut för den här fruktansvärda stormen? Vem är du? Vad har du för arbete? Från vilket land och folk kommer du?"9-10Han svarade: "Jag är jude. Jag tillber Herren, himlens Gud, som har skapat jord och hav." Men han berättade också att han var på flykt undan Herren. När männen hörde detta darrade de av rädsla, allt medan stormen tilltog i styrka. De ropade ilsket till Jona:11"Varför gjorde du så? Vad ska vi göra för att lugna stormen?"12"Kasta mig i havet", sa Jona uppgivet. "Då kommer det att bli lugnt igen. Jag vet att det är mitt fel att stormen kommit över oss."13Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Vinden hade tilltagit ännu mer.14Då ropade de till Herren: "Herre, vi vill inte dö för den här mannens synder. Gör oss inte ansvariga för hans död, för detta är inte vårt fel. Du har sänt stormen över honom, och till det har du säkert dina goda skäl!"15Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Havet blev genast lugnt!16Männen blev häpna över vad Herren gjorde, och de lovade högtidligt att tjäna honom och offrade till honom.