John 1 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

The Word became a human being

1 In the beginning, the Word was already there. The Word was with God, and the Word was God. 2 He was with God in the beginning. 3 All things were made through him. Nothing that has been made was made without him. 4 Life was in him, and that life was the light for all people. 5 The light shines in the darkness. But the darkness has not overcome the light. 6 There was a man sent from God. His name was John. 7 He came to be a witness about that light. He was a witness so that all people might believe. 8 John himself was not the light. He came only as a witness to the light. 9 The true light that gives light to everyone was coming into the world. 10 The Word was in the world. And the world was made through him. But the world did not recognise him. 11 He came to what was his own. But his own people did not accept him. 12 Some people did accept him and did believe in his name. He gave them the right to become children of God. 13 To be a child of God has nothing to do with human parents. Children of God are not born because of human choice or because a husband wants them to be born. They are born because of what God does. 14 The Word became a human being. He made his home with us. We have seen his glory. It is the glory of the One and Only, who came from the Father. And the Word was full of grace and truth. 15 John was a witness about the Word. John cried out and said, ‘This was the one I was talking about. I said, “He who comes after me is more important than I am. He is more important because he existed before I was born.” ’ 16 God is full of grace. From him we have all received grace in place of the grace already given. 17 In the past, God gave us grace through the law of Moses. Now, grace and truth come to us through Jesus Christ. 18 No one has ever seen God. But the One and Only is God and is at the Father’s side. The one at the Father’s side has shown us what God is like.

John the Baptist says that he is not the Messiah

19 The Jewish leaders in Jerusalem sent priests and Levites to ask John who he was. John spoke the truth to them. 20 He did not try to hide the truth. He spoke to them openly. He said, ‘I am not the Messiah.’ 21 They asked him, ‘Then who are you? Are you Elijah?’ He said, ‘I am not.’ ‘Are you the Prophet we’ve been expecting?’ they asked. ‘No’, he answered. 22 They asked one last time, ‘Who are you? Give us an answer to take back to those who sent us. What do you say about yourself?’ 23 John replied, using the words of Isaiah the prophet. John said, ‘I’m the messenger who is calling out in the desert, “Make the way for the Lord straight.” ’ (Isa 40:3) 24 The Pharisees who had been sent 25 asked him, ‘If you are not the Messiah, why are you baptising people? Why are you doing that if you aren’t Elijah or the Prophet we’ve been expecting?’ 26 ‘I baptise people with water,’ John replied. ‘But someone is standing among you whom you do not know. 27 He is the one who comes after me. I am not good enough to untie his sandals.’ 28 This all happened at Bethany on the other side of the River Jordan. That was where John was baptising.

What John says about Jesus

29 The next day John saw Jesus coming towards him. John said, ‘Look! The Lamb of God! He takes away the sin of the world! 30 This is the one I was talking about. I said, “A man who comes after me is more important than I am. That’s because he existed before I was born.” 31 I did not know him. But God wants to make it clear to Israel who this person is. That’s the reason I came baptising with water.’ 32 Then John told them, ‘I saw the Holy Spirit come down from heaven like a dove. The Spirit remained on Jesus. 33 I myself did not know him. But the one who sent me to baptise with water told me, “You will see the Spirit come down and remain on someone. He is the one who will baptise with the Holy Spirit.” 34 I have seen it happen. I am a witness that this is God’s Chosen One.’

John’s disciples follow Jesus

35 The next day John was there again with two of his disciples. 36 He saw Jesus walking by. John said, ‘Look! The Lamb of God!’ 37 The two disciples heard him say this. So they followed Jesus. 38 Then Jesus turned round and saw them following. He asked, ‘What do you want?’ They said, ‘Rabbi, where are you staying?’ Rabbi means Teacher. 39 ‘Come’, he replied. ‘You will see.’ So they went and saw where he was staying. They spent the rest of the day with him. It was about four o’clock in the afternoon. 40 Andrew was Simon Peter’s brother. Andrew was one of the two disciples who heard what John had said. He had also followed Jesus. 41 The first thing Andrew did was to find his brother Simon. He told him, ‘We have found the Messiah.’ Messiah means Christ. 42 And he brought Simon to Jesus. Jesus looked at him and said, ‘You are Simon, son of John. You will be called Cephas.’ Cephas means Peter, or Rock.

Jesus chooses Philip and Nathanael

43 The next day Jesus decided to leave for Galilee. He found Philip and said to him, ‘Follow me.’ 44 Philip was from the town of Bethsaida. So were Andrew and Peter. 45 Philip found Nathanael and told him, ‘We have found the one whom Moses wrote about in the Law. The prophets also wrote about him. He is Jesus of Nazareth, the son of Joseph.’ 46 ‘Nazareth! Can anything good come from there?’ Nathanael asked. ‘Come and see,’ said Philip. 47 Jesus saw Nathanael approaching. Here is what Jesus said about him. ‘He is a true Israelite. Nothing about him is false.’ 48 ‘How do you know me?’ Nathanael asked. Jesus answered, ‘I saw you while you were still under the fig tree. I saw you there before Philip called you.’ 49 Nathanael replied, ‘Rabbi, you are the Son of God. You are the king of Israel.’ 50 Jesus said, ‘You believe because I told you I saw you under the fig tree. You will see greater things than that.’ 51 Then he said to the disciples, ‘What I’m about to tell you is true. You will see heaven open. You will see the angels of God going up and coming down on the Son of Man.’

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gud blev människa

1 I tidens början fanns redan Ordet^[1]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han fanns hos Gud redan i tidens början. 3 Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom. 4 Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. 5 Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. 6 Gud sände Johannes döparen 7 för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap. 8 Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt. 9 Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. 10 Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom. 11 Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt. 13 De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv. 14 Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. 15 Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.^[2]’ ” 16 Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss. 17 Mose gav oss lagen^[3], men det är genom Jesus Kristus, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är.

Johannes döparen talar om Jesus

19-20 De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias^[4], den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: ”Nej, jag är inte Messias.” 21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[5]?””Nej”, svarade han.”Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?””Nej”, svarade han. 22 Då sa de: ”Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” 23 Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: ”Jag är en röst som ropar i öknen: ’Gör vägen rak för Herren!^[6]’ ” 24 De som hade sänts ut av fariseerna^[7], 25 frågade honom nu: ”Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?” 26 Johannes svarade dem: ”Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[8]” 28 Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

29 Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.’ 31 Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är.” 32 Och Johannes berättade: ”Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: ’När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.’ 34 Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son^[9].”

De första efterföljarna

35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!” 37 Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” 39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. 41 Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: ”Vi har funnit Messias, den utlovade kungen” (Messias betyder den smorde).^[10] 42 Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa).^[11]” 43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Kom och bli min efterföljare.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad. 45 Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna^[12] talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.” 46 ”Nasaret!” utropade Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?””Kom och se själv”, svarade Filippos. 47 Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit^[13].” 48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig.” 49 Då utbrast Natanael: ”Mästare, du är Guds Son, Israels kung!” 50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så. 51 Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen^[14].”