Jeremiah 4 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

1 ‘If you, Israel, will return,’ announces the LORD, ‘then return to me. Put the statues of your gods out of my sight. I hate them. Stop going astray. 2 Make all your promises in my name. When you promise say, “You can be sure that the LORD is alive.” Be truthful, fair and honest when you make these promises. Then the nations will ask for blessings from me. And they will boast about me.’ 3 Here is what the LORD is telling the people of Judah and Jerusalem. He says, ‘Your hearts are as hard as a field that has not been ploughed. So change your ways and produce good crops. Do not plant seeds among thorns. 4 People of Judah and you who live in Jerusalem, obey me. Do not let your hearts be stubborn. If you do, my anger will blaze out against you. It will burn like fire because of the evil things you have done. No one will be able to put it out.

Trouble will come from the North

5 ‘Announce my message in Judah. Tell it in Jerusalem. Say, “Blow trumpets all through the land!” Give a loud shout and say, “Gather together! Let’s run to cities that have high walls around them!” 6 Warn everyone to go to Zion! Run for safety! Do not wait! I am bringing trouble from the north. Everything will be totally destroyed.’ 7 Lions have come out of their dens. Those who destroy nations have begun to march out. They have left their place to destroy your land completely. Your towns will be broken to pieces. No one will live in them. 8 So put on the clothes of sadness. Mourn and weep over what has happened. The LORD hasn’t turned his great anger away from us. 9 ‘A dark day is coming,’ announces the LORD. ‘The king and his officials will lose hope. The priests will be shocked. And the prophets will be terrified.’ 10 Then I said, ‘You are my LORD and King. You have completely tricked the people of Judah and Jerusalem! You have told them, “You will have peace and rest.” But swords are pointed at our throats!’ 11 At that time the people of Judah and Jerusalem will be warned. They will be told, ‘A hot and dry wind is coming, my people. It is blowing towards you from the bare hilltops in the desert. But it does not separate straw from corn. 12 It is much too strong for that. The wind is coming from me. I am making my decision against you.’ 13 Look! Our enemies are approaching like the clouds. Their chariots are coming like a strong wind. Their horses are faster than eagles. How terrible it will be for us! We’ll be destroyed! 14 People of Jerusalem, wash your sins from your hearts and be saved. How long will you hold on to your evil thoughts? 15 A voice is speaking all the way from the city of Dan. From the hills of Ephraim it announces that trouble is coming. 16 ‘Tell the nations. Make an announcement concerning Jerusalem. Say, “An army will attack Judah. It is coming from a land far away. It will shout a war cry against the cities of Judah. 17 It will surround them like people who guard a field. Judah has refused to obey me,” ’ announces the LORD. 18 ‘The army will attack you because of your conduct and actions. This is how you will be punished. It will be so bitter! It will cut deep down into your hearts!’ 19 I’m suffering! I’m really suffering! I’m hurting badly. My heart is suffering so much! It’s pounding inside me. I can’t keep silent. I’ve heard the sound of trumpets. I’ve heard the battle cry. 20 One trouble follows another. The whole land is destroyed. In an instant my tents are gone. My home disappears in a moment. 21 How long must I look at our enemy’s battle flag? How long must I hear the sound of the trumpets? 22 The LORD says, ‘My people are foolish. They do not know me. They are children who do not have any sense. They have no understanding at all. They are skilled in doing what is evil. They do not know how to do what is good.’ 23 I looked at the earth. It didn’t have any shape. And it was empty. I looked at the sky. Its light was gone. 24 I looked at the mountains. They were shaking. All the hills were swaying. 25 I looked. And there weren’t any people. Every bird in the sky had flown away. 26 I looked. And the fruitful land had become a desert. All its towns were destroyed. The LORD had done all this because of his great anger. 27 The LORD says, ‘The whole land will be destroyed. But I will not destroy it completely. 28 So the earth will be filled with sadness. The sky above will grow dark. I have spoken, and I will not take pity on them. I have made my decision, and I will not change my mind.’ 29 People can hear the sound of horsemen. Men armed with bows are coming. The people in every town run away. Some of them go into the bushes. Others climb up among the rocks. All the towns are deserted. No one is living in them. 30 What are you doing, you who are destroyed? Why do you dress yourself in bright red clothes? Why do you put on jewels of gold? Why do you put makeup on your eyes? You make yourself beautiful for no reason at all. Your lovers hate you. They want to kill you. 31 I hear a cry like the cry of a woman having a baby. I hear a groan like someone having her first child. It’s the cry of the people of Zion struggling to breathe. They reach out their hands and say, ‘Help us! We’re fainting! Murderers are about to kill us!’

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Ödeläggelse drabbar landet

1 Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar, 2 om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn. 3 Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset. 4 Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka. 5 Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: "Fly för era liv! Fly till de befästa städerna! 6 Fly omedelbart och dröj inte kvar!" Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr. 7 Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma. 8 Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig. 9 På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren. 10 Då sa jag: "Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!" 11-12 Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm. 13 Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade! 14 Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska. 15 Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg. 16 Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer. 17 De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren. 18 Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat. 19 Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter. 20 Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat. 21 Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död? 22 "Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta." 23 Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus. 24 Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade. 25 Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt. 26 De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede. 27 Herren säger: "Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar. 28 Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig." 29 Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck. 30 Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig. 31 Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.