1In the year that King Uzziah died, I saw the Lord. He was seated on his throne. His long robe filled the temple. He was highly honoured.2Above him were seraphs. Each of them had six wings. With two wings they covered their faces. With two wings they covered their feet. And with two wings they were flying.3They were calling out to one another. They were saying, ‘Holy, holy, holy is the LORD who rules over all. The whole earth is full of his glory.’4The sound of their voices caused the stone doorframe to shake. The temple was filled with smoke.5‘How terrible it is for me!’ I cried out. ‘I’m about to be destroyed! My mouth speaks sinful words. And I live among people who speak sinful words. Now I have seen the King with my own eyes. He is the LORD who rules over all.’6A seraph flew over to me. He was holding a hot coal. He had used tongs to take it from the altar.7He touched my mouth with the coal. He said, ‘This has touched your lips. Your guilt has been taken away. Your sin has been paid for.’8Then I heard the voice of the Lord. He said, ‘Who will I send? Who will go for us?’ I said, ‘Here I am. Send me!’9So he said, ‘Go and speak to these people. Tell them, ‘ “You will hear but never understand. You will see but never know what you are seeing.”10Make the hearts of these people stubborn. Plug up their ears. Close their eyes. Otherwise they might see with their eyes. They might hear with their ears. They might understand with their hearts. And they might turn to me and be healed.’11Then I said, ‘Lord, how long will it be like that?’ He answered, ‘It will last until the cities of Israel are destroyed. It will last until no one is living in them. It will last until the houses are deserted. The fields will be completely destroyed.12It will last until the LORD has sent everyone far away. The land will be totally deserted.13Suppose only a tenth of the people remain there. Even then the land will be completely destroyed again. But when oak trees and terebinth trees are cut down, stumps are left. And my holy people will be like stumps that begin to grow again.’
1Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.2Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.3De ropade till varandra: "Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet."4Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.5Då utbrast jag: "Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud."6Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.7Han rörde med det vid mina läppar och sa: "Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna."8Sedan hörde jag Herren fråga: "Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå?""Herre, jag vill gå!" svarade jag. "Sänd mig!"9Han svarade: "Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.10Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade."11"Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna?" frågade jag. Han svarade: "Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och12alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!13Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott."