Genesis 43 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

Joseph’s brothers go down to Egypt again

1 There still wasn’t enough food anywhere in the land. 2 After a while Jacob’s family had eaten all the corn the brothers had brought from Egypt. So their father said to them, ‘Go back. Buy us a little more food.’ 3 But Judah said to him, ‘The man gave us a strong warning. He said, “You won’t see my face again unless your brother Benjamin is with you.” 4 So send our brother along with us. Then we’ll go down and buy food for you. 5 If you won’t send him, we won’t go down. The man said to us, “You won’t see my face again unless your brother is with you.” ’ 6 Israel asked, ‘Why did you bring this trouble to me? Why did you tell the man you had another brother?’ 7 They replied, ‘The man questioned us closely about ourselves and our family. He asked us, “Is your father still living? Do you have another brother?” We just answered his questions. How could we possibly know he would say, “Bring your brother down here”?’ 8 Judah spoke to Israel his father. ‘Send the boy along with me,’ he said. ‘We’ll go right away. Then we and you and our children will live and not die. 9 I myself promise to keep Benjamin safe. You can blame me if I don’t bring him back to you. I’ll set him right here in front of you. If I don’t, you can put the blame on me for the rest of my life. 10 As it is, we’ve already waited too long. We could have made the trip to Egypt and back twice by now.’ 11 Then their father Israel spoke to them. He said, ‘If that’s the way it has to be, then do what I tell you. Put some of the best things from our land in your bags. Take them down to the man as a gift. Take some lotion and a little honey. Take some spices and myrrh. Take some pistachio nuts and almonds. 12 Take twice the amount of money with you. You have to give back the money that was put in your sacks. Maybe it was a mistake. 13 Also take your brother. Go back to the man at once. 14 May the Mighty God cause him to show you mercy. May the man let your other brother and Benjamin come back with you. And if I lose my sons, I lose them.’ 15 So the men took the gifts. They took twice the amount of money. They also took Benjamin. They hurried down to Egypt and went to Joseph. 16 When Joseph saw Benjamin with them, he spoke to the manager of his house. ‘Take these men to my house,’ he said. ‘Kill an animal and prepare a meal. I want them to eat with me at noon.’ 17 The manager did what Joseph told him to do. He took the men to Joseph’s house. 18 They were frightened when they were taken to Joseph’s house. They thought, ‘We were brought here because of the money that was put back in our sacks the first time. He wants to attack us and overpower us. Then he can hold us as slaves and take our donkeys.’ 19 So they went up to Joseph’s manager. They spoke to him at the entrance to the house. 20 ‘Please, sir,’ they said. ‘We came down here the first time to buy food. 21 We opened our sacks at the place where we stopped for the night. Each of us found in our sacks the exact amount of the money we had paid. So we’ve brought it back with us. 22 We’ve also brought more money with us to buy food. We don’t know who put our money in our sacks.’ 23 ‘It’s all right,’ the manager said. ‘Don’t be afraid. Your God, the God of your father, has given you riches in your sacks. I received your money.’ Then he brought Simeon out to them. 24 The manager took the men into Joseph’s house. He gave them water to wash their feet. He provided feed for their donkeys. 25 The brothers prepared their gifts for Joseph. He was planning to arrive at noon. They had heard that they were going to eat there. 26 When Joseph came home, they gave him the gifts they had brought into the house. They bowed down low in front of him. 27 He asked them how they were. Then he said, ‘How is your old father you told me about? Is he still living?’ 28 They replied, ‘Your servant our father is still alive and well.’ And they bowed down to show him honour. 29 Joseph looked round. Then he saw his brother Benjamin, his own mother’s son. He asked, ‘Is this your youngest brother? Is he the one you told me about?’ He continued, ‘May God be gracious to you, my son.’ 30 It moved him deeply to see his brother. So Joseph hurried out and looked for a place to cry. He went into his own room and cried there. 31 Then he washed his face and came out. He calmed down and said, ‘Serve the food.’ 32 They served Joseph by himself. They served the brothers by themselves. They also served the Egyptians who ate with Joseph by themselves. Because of their beliefs, Egyptians couldn’t eat with Hebrews. 33 The brothers had been given places in front of Joseph. They had been seated in the order of their ages, from the eldest to the youngest. That made them look at each other in great surprise. 34 While they were eating, some food was brought to them from Joseph’s table. Benjamin was given five times as much as anyone else. So all Joseph’s brothers ate and drank a lot with him.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Benjamin reser till Josef

1 Men det fanns inget som kunde lindra den fruktansvärda svälten i landet. 2 När säden som de hade fört med sig från Egypten nästan var slut, sa fadern till dem: "Res dit igen och köp lite mat åt oss." 3-5 Men Juda sa till honom: "Mannen menade allvar när han sa: 'Kom inte tillbaka igen utan er bror.' Vi kan inte resa, om inte Benjamin får följa med oss." 6 "Varför berättade ni att ni hade en bror till?" klagade Israel. "Varför har ni gjort detta mot mig?" 7 "Men mannen frågade speciellt om vår familj", berättade de för honom. "Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: 'För hit er bror?' " 8 Juda sa till sin far: "Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av, annars kommer vi att dö av svält och inte bara vi, utan också du och alla våra små barn. 9 Jag garanterar hans trygghet. Om jag inte för honom tillbaka, så låt mig bära skulden i evighet, 10 för vi hade kunnat resa dit och vara hemma igen för länge sedan, om du bara hade låtit honom följa med oss." 11 Slutligen sa fadern till dem: "Om det inte kan undvikas, så se åtminstone till att lasta era åsnor med landets bästa produkter. Ta med dem till mannen som gåvor: balsam, honung, kryddor, myrra, pistagenötter och mandlar. 12 Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag, 13 och ta er bror och res iväg. 14 Måtte Gud, den Allsmäktige, ge er nåd inför mannen, så att han släpper Simeon och lämnar tillbaka Benjamin. Och om jag måste bära sorgen över deras död, så får det väl bli så." 15 Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten och att få audiens hos Josef. 16 När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: "Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest." 17 Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats, 18 men de blev rädda när de förstod vart de var på väg."Det är för att pengarna låg i säckarna", sa de. "Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar." 19 När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man 20 och sa till honom: "När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat, 21 stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka, 22 tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna." 23 "Oroa er inte för det", sa Josefs närmaste man till dem. "Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er."Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem. 24 De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder. 25 De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där. 26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom. 27 Han frågade hur de hade haft det och tillade: "Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?" 28 "Ja", svarade de. "Han lever och mår bra." Sedan bugade de sig djupt inför honom igen. 29 Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: "Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig." 30 Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där. 31 Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: "Nu äter vi." 32 Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem. 33 Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste! 34 Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.