1When two full years had passed, Pharaoh had a dream. In his dream, he was standing by the River Nile.2Seven cows came up out of the river. They looked healthy and fat. They were eating some of the tall grass growing along the river.3After them, seven other cows came up out of the Nile. They looked ugly and skinny. They were standing beside the other cows on the riverbank.4The ugly, skinny cows ate up the seven cows that looked healthy and fat. Then Pharaoh woke up.5He fell asleep again and had a second dream. In that dream, seven ears of corn were growing on one stem. They were healthy and good.6After them, seven other ears of corn came up. They were thin and dried up by the east wind.7The thin ears of corn swallowed up the seven healthy, full ears. Then Pharaoh woke up. It had been a dream.8In the morning he was worried. So he sent for all the magicians and wise men of Egypt. Pharaoh told them his dreams. But no one could tell him what they meant.9Then the chief wine taster spoke up. He said to Pharaoh, ‘Now I remember that I’ve done something wrong.10Pharaoh was once angry with his servants. He put me and the chief baker in prison. We were in the house of the captain of the palace guard.11Each of us had a dream the same night. Each dream had its own meaning.12A young Hebrew servant was there with us. He was a servant of the captain of the guard. We told him our dreams. And he explained them to us. He told each of us the meaning of our dreams.13Things turned out exactly as he said they would. I was given back my job. The other man had a pole stuck through his body.’14So Pharaoh sent for Joseph. He was quickly brought out of the prison. Joseph shaved and changed his clothes. Then he came to Pharaoh.15Pharaoh said to Joseph, ‘I had a dream. No one can tell me what it means. But I’ve heard that when you hear a dream you can explain it.’16‘I can’t do it,’ Joseph replied to Pharaoh. ‘But God will give Pharaoh the answer he wants.’17Then Pharaoh told Joseph what he had dreamed. He said, ‘I was standing on the bank of the River Nile.18Seven cows came up out of the river. They were fat and looked healthy. They were eating the tall grass growing along the river.19After them, seven other cows came up. They were bony and very ugly and thin. I had never seen such ugly cows in the whole land of Egypt.20The thin, ugly cows ate up the seven fat cows that came up first.21But no one could tell that the thin cows had eaten the fat cows. That’s because the thin cows looked just as ugly as they had before. Then I woke up.22‘In my dream I also saw seven ears of corn. They were full and good. They were all growing on one stem.23After them, seven other ears of corn came up. They were weak and thin and dried up by the east wind.24The thin ears of corn swallowed up the seven good ears. I told my dream to the magicians. But none of them could explain it to me.’25Then Joseph said to Pharaoh, ‘Both of Pharaoh’s dreams have the same meaning. God has shown Pharaoh what he is about to do.26The seven good cows are seven years. And the seven good ears of corn are seven years. Both dreams mean the same thing.27The seven thin, ugly cows that came up later are seven years. So are the seven worthless ears of corn dried up by the east wind. They are seven years when there won’t be enough food.28‘It’s just as I said to Pharaoh. God has shown Pharaoh what he’s about to do.29Seven years with plenty of food are coming to the whole land of Egypt.30But seven years when there won’t be enough food will follow them. Then everyone will forget about all the food Egypt had. Terrible hunger will destroy the land.31There won’t be anything left to remind people of the years when there was plenty of food in the land. That’s how bad the hunger that follows will be.32God gave the dream to Pharaoh in two forms. That’s because the matter has been firmly decided by God. And it’s because God will do it soon.33‘So Pharaoh should look for a wise and understanding man. He should put him in charge of the land of Egypt.34Pharaoh should appoint officials to be in charge of the land. They should take a fifth of the harvest in Egypt during the seven years when there’s plenty of food.35They should collect all the extra food of the good years that are coming. Pharaoh should give them authority to store up the corn. They should keep it in the cities for food.36The corn should be stored up for the country to use later. It will be needed during the seven years when there isn’t enough food in Egypt. Then the country won’t be destroyed just because it doesn’t have enough food.’37The plan seemed good to Pharaoh and all his officials.38So Pharaoh said to them, ‘The spirit of God is in this man. We can’t find anyone else like him, can we?’39Then Pharaoh said to Joseph, ‘God has made all this known to you. No one is as wise and understanding as you are.40You will be in charge of my palace. All my people must obey your orders. I will be greater than you only because I’m the one who sits on the throne.’
Joseph is put in charge of Egypt
41So Pharaoh said to Joseph, ‘I’m putting you in charge of the whole land of Egypt.’42Then Pharaoh took from his finger the ring he used to give his official stamp. He put it on Joseph’s finger. He dressed him in robes made out of fine linen. He put a gold chain around Joseph’s neck.43He also made him ride in a chariot. Joseph was now next in command after Pharaoh. People went in front of Joseph and shouted, ‘Get down on your knees!’ By doing all these things, Pharaoh put Joseph in charge of the whole land of Egypt.44Then Pharaoh said to Joseph, ‘I am Pharaoh. But unless you give an order, no one will do anything in the whole land of Egypt.’45Pharaoh gave Joseph the name Zaphenath-Paneah. He gave Joseph a wife. She was Asenath, the daughter of Potiphera. Potiphera was the priest of On. Joseph travelled all over the land of Egypt.46Joseph was 30 years old when he began serving Pharaoh, the king of Egypt. He left Pharaoh’s palace and travelled all over Egypt.47During the seven years there was plenty of food. The land produced more than the people needed.48Joseph collected all the extra food produced in those seven years in Egypt. He stored it in the cities. In each city he stored up the food grown in the fields around it.49Joseph stored up huge amounts of corn. There was as much of it as sand by the sea. There was so much corn it couldn’t be measured. So Joseph stopped keeping records of it.50Before the years when there wasn’t enough food, two sons were born to Joseph. He had them by Asenath, the daughter of Potiphera. Potiphera was the priest of On.51Joseph named his first son Manasseh. That’s because he said, ‘God has made me forget all my trouble and my father’s whole family.’52He named the second son Ephraim. That’s because he said, ‘God has given me children in the land where I’ve suffered so much.’53The seven years when there was plenty of food in Egypt came to an end.54Then the seven years when there wasn’t enough food began. It happened just as Joseph had said it would. There wasn’t enough food in any of the other lands. But in the whole land of Egypt there was food.55When all the people of Egypt began to get hungry, they cried out to Pharaoh for food. He told all the Egyptians, ‘Go to Joseph. Do what he tells you.’56There wasn’t enough food anywhere in the country. So Joseph opened the storerooms. He sold corn to the Egyptians because people were very hungry all over Egypt.57People from all over the world came to Egypt. They came to buy corn from Joseph. That’s because people were very hungry everywhere.
1En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,2när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.3Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.4Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.5Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.6Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.7De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.8Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.9Då yttrade sig kungens vinsmakare."Idag kommer jag ihåg min synd!" sa han.10"För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.11En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.12Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.13Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle."14Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.15"Jag hade en dröm i natt", berättade Farao för honom. "Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig."16"Jag gör det inte själv", svarade Josef. "Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!"17Då berättade Farao drömmen för honom. "Jag stod på Nilflodens strand", sa han,18"när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.19Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.20Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,21men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.22Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.23På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,24och de tunna axen svalde de fylliga! Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde."25"Båda drömmarna betyder samma sak", sa Josef till Farao. "Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.26De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.27De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.28Gud har visat dig vad han tänker göra.29De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.30Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.31Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.32Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.33Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.34-35Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,36så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet."
Josef blir en mäktig man
37Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.38"Vem kan göra det bättre än Josef?" sa Farao. "Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande."39Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: "Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!40Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig."41-42Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.43Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: "Lämna plats!"44Och Farao sa till Josef: "Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig."45Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: "Han har den gudomliga kraften över livet och döden." Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.46Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.47Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.48Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.49Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.50Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.51Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.52Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: "Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri."53Slutligen hade de sju goda åren gått.54Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.55När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. "Lyd honom vad han än säger", sa han till dem.56När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.