1Then the LORD spoke to Moses. He said, ‘Go to Pharaoh. Tell him, “The LORD, the God of the Hebrews, says, ‘Let my people go. Then they will be able to worship me.2Do not refuse to let them go. Do not keep holding them back.3If you refuse, my powerful hand will bring a terrible plague on you. I will strike your livestock in the fields. I will strike your horses, donkeys, camels, cattle, sheep and goats.4But I will treat Israel’s livestock differently from yours. No animal that belongs to the people of Israel will die.’ ” ’5The LORD set a time for the plague. He said, ‘Tomorrow I will send it on the land.’6So the next day the LORD sent it. All the livestock of the Egyptians died. But not one animal that belonged to the Israelites died.7Pharaoh searched and found out what had happened. He discovered that not even one animal that belonged to the Israelites had died. But he was still very stubborn. He wouldn’t let the people go.
The plague of boils
8Then the LORD spoke to Moses and Aaron. He said, ‘Take handfuls of ashes from a furnace. Let Moses toss them into the air in front of Pharaoh.9The ashes will turn into fine dust over the whole land of Egypt. Then painful boils will break out on people and animals all over the land. Their bodies will be covered with them.’10So Moses and Aaron took ashes from a furnace and stood in front of Pharaoh. Moses tossed them into the air. Then boils broke out on people and animals alike.11The bodies of all the Egyptians were covered with boils. The magicians couldn’t stand in front of Moses because of the boils that were all over them.12But the LORD made Pharaoh stubborn. Pharaoh wouldn’t listen to Moses and Aaron, just as the LORD had said to Moses.
The plague of hail
13Then the LORD spoke to Moses. He said, ‘Get up early in the morning. Go to Pharaoh and say to him, “The LORD, the God of the Hebrews, says, ‘Let my people go. Then they will be able to worship me.14If you do not let them go, I will send the full force of my plagues against you this time. They will strike your officials and your people. Then you will know that there is no one like me in the whole earth.15By now I could have reached out my hand. I could have struck you and your people with a plague that would have wiped you off the earth.16But I had a special reason for making you king. I decided to show you my power. I wanted my name to become known everywhere on earth.17But you are still against my people. You will not let them go.18So at this time tomorrow I will send the worst hailstorm ever to fall on Egypt in its entire history.19Give an order now to bring your livestock inside to a safe place. Bring in everything that is outside. The hail will fall on all the people and animals that are left outside. They will die.’ ” ’20The officials of Pharaoh who had respect for what the LORD had said obeyed him. They hurried to bring their slaves and their livestock inside.21But others didn’t pay attention to what the LORD had said. They left their slaves and livestock outside.22Then the LORD spoke to Moses. He said, ‘Reach out your hand towards the sky. Then hail will fall all over Egypt. It will beat down on people and animals alike. It will strike everything growing in the fields of Egypt.’23Moses reached out his walking stick towards the sky. Then the LORD sent thunder and hail. Lightning flashed down to the ground. The LORD rained hail on the land of Egypt.24Hail fell and lightning flashed to and fro. It was the worst storm in Egypt’s entire history.25Hail struck everything in the fields all over Egypt. It fell on people and animals alike. It beat down everything growing in the fields. It tore all the leaves off the trees.26The only place it didn’t hail was in the area of Goshen. That’s where the people of Israel were.27Then Pharaoh sent for Moses and Aaron. ‘This time I’ve sinned,’ he said to them. ‘The LORD has done what is right. I and my people have done what is wrong.28Pray to the LORD, because we’ve had enough thunder and hail. I’ll let you and your people go. You don’t have to stay here any longer.’29Moses replied, ‘When I’ve left the city, I’ll lift up my hands and pray to the LORD. The thunder will stop. There won’t be any more hail. Then you will know that the earth belongs to the LORD.30But I know that you and your officials still don’t have any respect for the LORD God.’31The barley was ripe. The flax was in bloom. So they were both destroyed.32But the wheat and spelt weren’t destroyed. That’s because they ripen later.33Then Moses left Pharaoh and went out of the city. Moses lifted up his hands and prayed to the LORD. The thunder and hail stopped. The rain didn’t pour down on the land any longer.34Pharaoh saw that the rain, hail and thunder had stopped. So he sinned again. He and his officials became stubborn.35So Pharaoh was stubborn. He wouldn’t let the people of Israel go, just as the LORD had said through Moses.
1"Gå tillbaka till Farao", sa Herren till Mose, "och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.2Om du inte gör det3ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.4Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.' "5Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,6och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.7Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.
Aska orsakar bölder
8Då sa Herren till Mose och Aron: "Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,9och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet."10Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.11Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.12Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.
En fruktansvärd hagelstorm
13Sedan sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,14annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.15Jag hade kunnat döda er alla,16men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.17Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.18Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.19Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.' "20De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,21men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.22Då sa Herren till Mose: "Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet."23När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.24Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.25Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.26Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.27Farao skickade då bud efter Mose och Aron: "Nu äntligen inser jag att det är mitt fel", bekände han. "Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.28Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång."29"Ja", sa Mose. "Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,30men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren."31Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,32men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.33Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.34När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.35Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.