1When the day of Pentecost came, all the believers gathered in one place.2Suddenly a sound came from heaven. It was like a strong wind blowing. It filled the whole house where they were sitting.3They saw something that looked like fire in the shape of tongues. The flames separated and came to rest on each of them.4All of them were filled with the Holy Spirit. They began to speak in languages they had not known before. The Spirit gave them the ability to do this.5Godly Jews from every country in the world were staying in Jerusalem.6A crowd came together when they heard the sound. They were bewildered because each of them heard their own language being spoken.7The crowd was really amazed. They asked, ‘Aren’t all these people who are speaking Galileans?8Then why do we each hear them speaking in our own native language?9We are Parthians, Medes and Elamites. We live in Mesopotamia, Judea and Cappadocia. We are from Pontus, Asia,10Phrygia and Pamphylia. Others of us are from Egypt and the parts of Libya near Cyrene. Still others are visitors from Rome.11Some of the visitors are Jews. Others have accepted the Jewish faith. Also, Cretans and Arabs are here. We hear all these people speaking about God’s wonders in our own languages!’12They were amazed and bewildered. They asked one another, ‘What does this mean?’13But some people in the crowd made fun of the believers. ‘They’ve had too much wine!’ they said.
Peter speaks to the crowd
14Then Peter stood up with the 11 apostles. In a loud voice he spoke to the crowd. ‘My fellow Jews,’ he said, ‘let me explain this to you. All of you who live in Jerusalem, listen carefully to what I say.15You think these people are drunk. But they aren’t. It’s only nine o’clock in the morning!16No, here is what the prophet Joel meant.17He said, ‘ “In the last days, God says, I will pour out my Holy Spirit on all people. Your sons and daughters will prophesy. Your young men will see visions. Your old men will have dreams.18In those days, I will pour out my Spirit on my servants. I will pour out my Spirit on both men and women. When I do, they will prophesy.19I will show wonders in the heavens above. I will show signs on the earth below. There will be blood and fire and clouds of smoke.20The sun will become dark. The moon will turn red like blood. This will happen before the coming of the great and glorious day of the Lord.21Everyone who calls on the name of the Lord will be saved.” (Joe 2:28)22‘Fellow Israelites, listen to this! Jesus of Nazareth was a man who had God’s approval. God did miracles, wonders and signs among you through Jesus. You yourselves know this.23Long ago God planned that Jesus would be handed over to you. With the help of evil people, you put Jesus to death. You nailed him to the cross.24But God raised him from the dead. He set him free from the suffering of death. It wasn’t possible for death to keep its hold on Jesus.25David spoke about him. He said, ‘ “I know that the Lord is always with me. Because he is at my right hand, I will always be secure.26So my heart is glad and joy is on my tongue. My whole body will be full of hope.27You will not leave me in the place of the dead. You will not let your holy one rot away.28You always show me the path that leads to life. You will fill me with joy when I am with you.” (Ps 16:8)29‘Fellow Israelites, you can be sure that King David died. He was buried. His tomb is still here today.30But David was a prophet. He knew that God had made a promise to him. God had promised that he would make someone in David’s family line king after him.31David saw what was coming. So he spoke about the Messiah rising from the dead. He said that the Messiah would not be left in the place of the dead. His body wouldn’t rot in the ground.32God has raised this same Jesus back to life. We are all witnesses of this.33Jesus has been given a place of honour at the right hand of God. He has received the Holy Spirit from the Father. This is what God had promised. It is Jesus who has poured out what you now see and hear.34David did not go up to heaven. But he said, ‘ “The Lord said to my Lord, ‘Sit at my right hand.35I will put your enemies under your control.’ ” (Ps 110:1)36‘So be sure of this, all you people of Israel. You nailed Jesus to the cross. But God has made him both Lord and Messiah.’37When the people heard this, it had a deep effect on them. They said to Peter and the other apostles, ‘Brothers, what should we do?’38Peter replied, ‘All of you must turn away from your sins and be baptised in the name of Jesus Christ. Then your sins will be forgiven. You will receive the gift of the Holy Spirit.39The promise is for you and your children. It is also for all who are far away. It is for all whom the Lord our God will choose.’40Peter said many other things to warn them. He begged them, ‘Save yourselves from these evil people.’41Those who accepted his message were baptised. About 3,000 people joined the believers that day.
The believers share their lives together
42The believers studied what the apostles taught. They shared their lives together. They ate and prayed together.43Everyone was amazed at what God was doing. They were amazed when the apostles performed many wonders and signs.44All the believers were together. They shared everything they had.45They sold property and other things they owned. They gave to anyone who needed something.46Every day they met together in the temple courtyard. They ate meals together in their homes. Their hearts were glad and sincere.47They praised God. They were respected by all the people. Every day the Lord added to their group those who were being saved.
1När pingstdagen[1] kom, sju veckor efter att Jesus uppstått från de döda, var de troende alla samlade.2Då hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en väldig storm, och det fyllde hela huset där de var samlade.3Sedan visade sig något som såg ut som eldslågor, och de delade på sig och stannade över var och en av dem.4Och alla blev fyllda av Guds heliga Ande och började en efter en tala andra språk som Anden gav dem.5Många hängivna judar från olika länder bodde i Jerusalem,6och när de hörde dånet, kom en stor mängd människor springande för att se vad som stod på. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas!7De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen,8och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.9Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, provinsen Asien,10Frygien, Pamfylien,[2] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,11vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga under på våra egna språk!”12De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”13Men andra i folkskaran sa hånfullt: ”Äsch, de är väl bara fulla!”
Petrus tal på pingstdagen
14Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem!15Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen?16Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel:17’Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar.18Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig.19Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.20Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer.21Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.’[3]22Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter[4]! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva.23Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag[5] lät spika fast honom på ett kors och döda honom.24Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.25Kung David sa ju om Jesus:’Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida.26Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet,27för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna.28Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.’[6]29Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss.30Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias[7], den utlovade kungen, och få sitta på hans tron.31David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: ’Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.’32Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda.33Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.[8] Där har han, precis som Gud Fadern hade lovat, fått ta emot Guds heliga Ande, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag.34David for ju heller aldrig upp till himlen. Därför talade han inte om sig själv då han sa: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera,35tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter!’[9]36Hela Israel måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och kung[10], denna Jesus som ni avrättade på ett kors.”37När folket hörde Petrus tala på det här viset, gick det rakt in i deras hjärtan, och de frågade honom och de andra sändebuden: ”Bröder, vad ska vi göra?”38Petrus svarade: ”Lämna synden och vänd om till Gud, och låt er alla döpas till gemenskap med Jesus Kristus[11], så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få Guds heliga Ande som gåva.39För detta löfte från Gud gäller er och era barn. Ja, det gäller alla på hela jorden som tackar ja till Herrens, vår Guds, inbjudan att få tillhöra honom.”40Sedan fortsatte Petrus att tala till dem en lång stund, och han uppmanade dem: ”Se till att ni slipper undan det straff som väntar de människor som inte vill tro.”41De som trodde på vad Petrus sa, lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer!
De troende samlas
42De troende samlades regelbundet för att bli undervisade av Jesus sändebud, och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[12] tillsammans och bad.43Människorna hade en djup respekt för dem, för sändebuden utförde många under.44Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allt gemensamt.45De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov.46Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans. Deras glädje och tacksamhet visste inga gränser,47och de hyllade ständigt Gud. De var omtyckta av hela folket, och varje dag lät Herren Jesus deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.