1Paul came to Derbe. Then he went on to Lystra. A believer named Timothy lived there. His mother was Jewish and a believer. His father was a Greek.2The believers at Lystra and Iconium said good things about Timothy.3Paul wanted to take him along on the journey. So he circumcised Timothy because of the Jews who lived in that area. They all knew that Timothy’s father was a Greek.4Paul and his companions travelled from town to town. They reported what the apostles and elders in Jerusalem had decided. The people were supposed to obey what was in the report.5So the churches were made strong in the faith. The number of believers grew every day.
Paul’s vision of the man from Macedonia
6Paul and his companions travelled all through the area of Phrygia and Galatia. The Holy Spirit had kept them from preaching the word in Asia Minor.7They came to the border of Mysia. From there they tried to enter Bithynia. But the Spirit of Jesus would not let them.8So they passed by Mysia. Then they went down to Troas.9During the night Paul had a vision. He saw a man from Macedonia standing and begging him. ‘Come over to Macedonia!’ the man said. ‘Help us!’10After Paul had seen the vision, we got ready at once to leave for Macedonia. We decided that God had called us to preach the good news there.
Lydia becomes a believer in Philippi
11At Troas we got into a boat. We sailed straight for Samothrace. The next day we went on to Neapolis.12From there we travelled to Philippi, a Roman colony. It is an important city in that part of Macedonia. We stayed there several days.13On the Sabbath day we went outside the city gate. We walked down to the river. There we expected to find a place of prayer. We sat down and began to speak to the women who had gathered together.14One of the women listening was from the city of Thyatira. Her name was Lydia, and her business was selling purple cloth. She was a worshipper of God. The Lord opened her heart to accept Paul’s message.15She and her family were baptised. Then she invited us to her home. ‘Do you consider me a believer in the Lord?’ she asked. ‘If you do, come and stay at my house.’ She succeeded in getting us to go home with her.
Paul and Silas are thrown into prison
16One day we were going to the place of prayer. On the way we were met by a female slave. She had a spirit that helped her tell people what was going to happen. She earned a lot of money for her owners by doing this.17She followed Paul and the rest of us around. She shouted, ‘These men serve the Most High God. They are telling you how to be saved.’18She kept this up for many days. Finally Paul became upset. Turning around, he spoke to the spirit that was in her. ‘In the name of Jesus Christ,’ he said, ‘I command you to come out of her!’ At that very moment the spirit left the woman.19Her owners realised that their hope of making money was gone. So they grabbed Paul and Silas. They dragged them into the market-place to face the authorities.20They brought them to the judges. ‘These men are Jews,’ her owners said. ‘They are making trouble in our city.21They are suggesting practices that are against Roman law. These are practices we can’t accept or take part in.’22The crowd joined the attack against Paul and Silas. The judges ordered that Paul and Silas be stripped and beaten with rods.23They were whipped without mercy. Then they were thrown into prison. The jailer was commanded to guard them carefully.24When he received these orders, he put Paul and Silas deep inside the prison. He fastened their feet so they couldn’t get away.25About midnight Paul and Silas were praying. They were also singing hymns to God. The other prisoners were listening to them.26Suddenly there was a powerful earthquake. It shook the prison from top to bottom. All at once the prison doors flew open. Everyone’s chains came loose.27The jailer woke up. He saw that the prison doors were open. He pulled out his sword and was going to kill himself. He thought the prisoners had escaped.28‘Don’t harm yourself!’ Paul shouted. ‘We are all here!’29The jailer called out for some lights. He rushed in, shaking with fear. He fell down in front of Paul and Silas.30Then he brought them out. He asked, ‘Sirs, what must I do to be saved?’31They replied, ‘Believe in the Lord Jesus. Then you and everyone living in your house will be saved.’32They spoke the word of the Lord to him. They also spoke to all the others in his house.33At that hour of the night, the jailer took Paul and Silas and washed their wounds. Right away he and everyone who lived with him were baptised.34The jailer brought them into his house. He set a meal in front of them. He and everyone who lived with him were filled with joy. They had become believers in God.35Early in the morning the judges sent their officers to the jailer. They ordered him, ‘Let those men go.’36The jailer told Paul, ‘The judges have ordered me to set you and Silas free. You can leave now. Go in peace.’37But Paul replied to the officers. ‘They beat us in public,’ he said. ‘We weren’t given a trial. And we are Roman citizens! They threw us into prison. And now do they want to get rid of us quietly? No! Let them come themselves and personally lead us out.’38The officers reported this to the judges. When the judges heard that Paul and Silas were Roman citizens, they became afraid.39So they came and said they were sorry. They led them out of the prison. Then they asked them to leave the city.40After Paul and Silas came out of the prison, they went to Lydia’s house. There they met with the brothers and sisters. They told them to be brave. Then they left.
1Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen[1] judinna men hade en icke-judisk pappa.2De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,3och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude.4De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa.5Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.
Paulus blir kallad till Makedonien
6Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången.7När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[2]8De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas.9Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[3] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.”10Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.[4]
Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus
11Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.13När det blev vilodag[5] gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit.14En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[6]. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.15Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: ”Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.
Paulus och Silas kastas i fängelse
16När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare.17Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning.”18Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: ”Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne.” Och genast lämnade den onda anden henne.19Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.20Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden.21De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen.”22Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.23De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,24och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.25Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.26Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.27Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.28Men Paulus ropade till honom: ”Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”29Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.30Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”31De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj.”32Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.33Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!34Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.35Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.36Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”37Men Paulus svarade: ”Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.”38Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.39De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.40Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.