1A man named Cornelius lived in Caesarea. He was a Roman commander in the Italian Regiment.2Cornelius and all his family were faithful and worshipped God. He gave freely to people who were in need. He prayed to God regularly.3One day about three o’clock in the afternoon he had a vision. He saw clearly an angel of God. The angel came to him and said, ‘Cornelius!’4Cornelius was afraid. He stared at the angel. ‘What is it, Lord?’ he asked. The angel answered, ‘Your prayers and gifts to poor people are like an offering to God. So he has remembered you.5Now send men to Joppa. Let them bring back a man named Simon. He is also called Peter.6He is staying with another Simon, a man who works with leather. His house is by the sea.’7The angel who spoke to him left. Then Cornelius called two of his servants. He also called a godly soldier who was one of his attendants.8He told them everything that had happened. Then he sent them to Joppa.
Peter has a vision
9It was about noon the next day. The men were on their journey and were approaching the city. Peter went up on the roof to pray.10He became hungry. He wanted something to eat. While the meal was being prepared, Peter had a vision.11He saw heaven open up. There he saw something that looked like a large sheet. It was being let down to earth by its four corners.12It had all kinds of four-footed animals in it. It also had reptiles and birds in it.13Then a voice told him, ‘Get up, Peter. Kill and eat.’14‘No, Lord! I will not!’ Peter replied. ‘I have never eaten anything that is not pure and “clean”. ’15The voice spoke to him a second time. It said, ‘Do not say anything is not pure that God has made “clean”. ’16This happened three times. Right away the sheet was taken back up to heaven.17Peter was wondering what the vision meant. At that very moment the men sent by Cornelius found Simon’s house. They stopped at the gate18and called out. They asked if Simon Peter was staying there.19Peter was still thinking about the vision. The Holy Spirit spoke to him. ‘Simon’, he said, ‘three men are looking for you.20Get up and go downstairs. Don’t let anything keep you from going with them. I have sent them.’21Peter went down and spoke to the men. ‘I’m the one you’re looking for,’ he said. ‘Why have you come?’22The men replied, ‘We have come from Cornelius, the Roman commander. He is a good man who worships God. All the Jewish people respect him. A holy angel told him to invite you to his house. Then Cornelius can hear what you have to say.’
Peter goes to the house of Cornelius
23Then Peter invited the men into the house to be his guests. The next day Peter went with the three men. Some of the believers from Joppa went along.24The following day he arrived in Caesarea. Cornelius was expecting them. He had called together his relatives and close friends.25When Peter entered the house, Cornelius met him. As a sign of respect, he fell at Peter’s feet.26But Peter made him get up. ‘Stand up’, he said. ‘I am only a man myself.’27As he was talking with Cornelius, Peter went inside. There he found a large group of people.28He said to them, ‘You know that it is against our law for a Jew to enter a Gentile home. A Jew shouldn’t have any close contact with a Gentile. But God has shown me that I should not say anyone is not pure and “clean”.29So when you sent for me, I came without asking any questions. May I ask why you sent for me?’30Cornelius answered, ‘Three days ago at this very hour I was in my house praying. It was three o’clock in the afternoon. Suddenly a man in shining clothes stood in front of me.31He said, “Cornelius, God has heard your prayer. He has remembered your gifts to poor people.32Send someone to Joppa to get Simon Peter. He is a guest in the home of another Simon, who works with leather. He lives by the sea.”33So I sent for you right away. It was good of you to come. Now we are all here. And God is here with us. We are ready to listen to everything the Lord has commanded you to tell us.’34Then Peter began to speak. ‘I now realise how true it is that God treats everyone the same,’ he said.35‘He accepts people from every nation. He accepts anyone who has respect for him and does what is right.36You know the message God sent to the people of Israel. It is the good news of peace through Jesus Christ. He is Lord of all.37You know what has happened all through the area of Judea. It started in Galilee after John preached about baptism.38You know how God anointed Jesus of Nazareth with the Holy Spirit and with power. Jesus went around doing good. He healed all who were under the devil’s power. God was with him.39‘We are witnesses of everything he did in the land of the Jews and in Jerusalem. They killed him by nailing him to a cross.40But on the third day God raised him from the dead. God allowed Jesus to be seen.41But he wasn’t seen by all the people. He was seen only by us. We are witnesses whom God had already chosen. We ate and drank with him after he rose from the dead.42He commanded us to preach to the people. He told us to tell people that he is the one appointed by God to judge the living and the dead.43All the prophets tell about him. They say that all who believe in him have their sins forgiven through his name.’44While Peter was still speaking, the Holy Spirit came on all who heard the message.45Some Jewish believers had come with Peter. They were amazed because the gift of the Holy Spirit had been poured out even on the Gentiles.46They heard them speaking in languages they had not known before. They also heard them praising God. Then Peter said,47‘Surely no one can keep these people from being baptised with water. They have received the Holy Spirit just as we have.’48So he ordered that they be baptised in the name of Jesus Christ. Then they asked Peter to stay with them for a few days.
1I Caesarea bodde en romersk officer som hette Cornelius och var kapten för Italiska bataljonen.2Han, liksom alla i hans hus, tillbad Israels Gud och var noga med att lyda honom. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland judarna och bad regelbundet till Gud.3En eftermiddag när han bad, och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.4Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?”Ängeln svarade: ”Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.5Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus.6Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”7Så snart ängeln hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater, som också trodde på Gud.8Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.9Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe, och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be.10Efter ett tag blev han hungrig och bad att få något att äta, men medan maten gjordes i ordning fick han se en syn.11Han såg himlen öppen, och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn12och den innehöll alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land.13Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp, slakta och ät!”14”Nej, aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.”[1]15Men rösten hördes igen och sa: ”Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.”16Samma syn upprepades tre gånger, och sedan drogs duken upp till himlen.17Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt ut. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten18och ropade: ”Är det här som Simon Petrus bor?”19Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Guds Ande sa till honom: ”Tre män har kommit hit för att träffa dig.20Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.”21Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Det är jag som är Simon Petrus. Är det något särskilt ni vill?”22Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av den romerska officeren Cornelius. Han tillber Israels Gud och är noga med att lyda honom, och han är omtyckt av alla judarna. Nu har en ängel från Gud sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”23Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.24Dagen därpå kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.25Och när Petrus steg in i huset föll Cornelius på knä framför honom och tillbad honom.26Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!”27Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.28Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka hans hem på det här viset. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som ovärdig i Guds ögon.[2]29Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.”30Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan, när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig.31Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.32Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’33Därför skickade jag genast bud efter dig, och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Herren Gud och väntar ivrigt på att höra vad han har gett dig i uppdrag att säga!”
Petrus talar i Cornelius hus
34Då svarade Petrus: ”Jag ser nu mycket tydligt att Gud behandlar alla folk lika.35Han är villig att ta emot varje människa som tillber honom och lever enligt hans vilja, vilket folk hon än tillhör.36Ni har säkert hört om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid med Gud genom Jesus Kristus som är allas Herre.37Ni känner till vad som hände efter att Johannes döparen hade trätt fram och börjat tala till folket, hur det började uppe i Galileen och sedan spreds över hela Judeen.38Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin heliga Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom.39Vi som utsågs till Jesus speciella sändebud har själva sett allt han gjorde både ute i landet och i Jerusalem, och kan intyga att detta har hänt. Denna man hängde de upp på ett kors och avrättade,40men på den tredje[3] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig,41men inte för hela folket, utan bara för oss, som Gud redan tidigare hade utsett att sprida budskapet om Jesus. Det var med oss som Jesus åt och drack efter att han hade uppstått från de döda.42Och han skickade iväg oss för att tala till folket överallt och berätta om att han är den som har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla – både levande och döda.43Alla profeterna har framfört Guds budskap[4] om honom och sagt, att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom det som han har gjort för oss.”44Men medan Petrus fortfarande talade kom plötsligt Guds heliga Ande och fyllde alla som lyssnade till hans budskap.45De troende judar som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev mycket förvånade över att Guds heliga Ande hade kommit över dessa människor, för de trodde att Guds Ande var en gåva bara till judarna.46Men det rådde inget tvivel om saken, för de hörde dem tala okända språk och hylla Gud.47Då frågade Petrus: ”Finns det någon som kan tycka att det är fel att vi döper dem, nu när de har fått Guds heliga Ande precis som vi?”48Och så lät han sina medhjälpare döpa alla, eftersom de hade fått gemenskap med Jesus Kristus. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.