1After Saul died, David returned to Ziklag. He had won the battle over the Amalekites. He stayed in Ziklag for two days.2On the third day a man arrived from Saul’s camp. His clothes were torn. He had dust on his head. When he came to David, he fell to the ground to show him respect.3‘Where have you come from?’ David asked him. He answered, ‘I’ve escaped from Israel’s camp.’4‘What happened?’ David asked. ‘Tell me.’ He said, ‘Israel’s men ran away from the battle. Many of them were killed. Saul and his son Jonathan are dead.’5David spoke to the young man who brought him the report. He asked him, ‘How do you know that Saul and his son Jonathan are dead?’6‘I just happened to be there on Mount Gilboa,’ the young man said. ‘Saul was there too. He was leaning on his spear. The enemy chariots and chariot drivers had almost caught up with him.7Then he turned round and saw me. He called out to me. I said, “What do you want me to do?”8‘He asked me, “Who are you?” ‘ “An Amalekite”, I answered.9‘Then he said to me, “Stand here by me and kill me! I’m close to death, but I’m still alive.”10‘So I stood beside him and killed him. I did it because I knew that after he had lost the battle he would be killed anyway. So I took the crown that was on his head. I also took his armband. I’ve brought them here to you. You are my master.’11Then David tore his clothes. And all his men tore their clothes.12All of them were filled with sadness. They mourned over the whole nation of Israel. They didn’t eat anything until evening. That’s because Saul and Jonathan and the LORD’s army had been killed by swords.13David spoke to the young man who had brought him the report. He asked, ‘Where are you from?’ ‘I’m the son of an outsider, an Amalekite,’ he answered.14David asked him, ‘Why weren’t you afraid to lift your hand to kill the LORD’s anointed king?’15Then David called for one of his men. He said, ‘Go! Strike him down!’ So he struck the man down, and the man died.16That’s because David had said to him, ‘Anything that happens to you will be your own fault. What your own mouth has spoken is a witness against you. You said, “I killed the LORD’s anointed king.” ’
David’s song of sadness about Saul and Jonathan
17David sang a song of sadness about Saul and his son Jonathan.18He ordered that it be taught to the people of Judah. It is a song that is played on a stringed instrument. It is written down in the Book of Jashar. David sang,19‘Israel, a gazelle lies dead on your hills. Your mighty men have fallen.20‘Don’t announce it in Gath. Don’t tell it in the streets of Ashkelon. If you do, the daughters of the Philistines will be glad. The daughters of men who haven’t been circumcised will be joyful.21‘Mountains of Gilboa, may no dew or rain fall on you. May no showers fall on your hillside fields. The shield of the mighty king wasn’t respected there. The shield of Saul lies there. It isn’t rubbed with oil anymore.22The bow of Jonathan didn’t turn back. The sword of Saul didn’t return without being satisfied. They spilled the blood of their enemies. They killed mighty men.23‘When they lived, Saul and Jonathan were loved and respected. When they died, they were not parted. They were faster than eagles. They were stronger than lions.24‘Daughters of Israel, mourn over Saul. He dressed you in the finest clothes. He decorated your clothes with ornaments of gold.25‘Your mighty men have fallen in battle. Jonathan lies dead on your hills.26My brother Jonathan, I’m filled with sadness because of you. You were very special to me. Your love for me was wonderful. It was more wonderful than the love of women.27‘Israel’s mighty men have fallen. Their weapons of war are broken.’
1-2När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad.3"Var kommer du ifrån?" frågade David."Från Israels armé", svarade mannen.4"Vad har hänt?" frågade David. "Berätta!"Mannen svarade: "Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda."5"Hur kan du vara så säker på det?"6"Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.7När han såg mig, bad han mig komma fram till honom.8'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit', svarade jag.9'Kom och befria mig från mina plågor', tiggde han, 'för jag har inte långt kvar ändå.'10Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre."11När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg.12De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen.13Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: "Var kommer du ifrån?"Han svarade: "Jag är en amalekit, och lever här som en främling."14"Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung?" frågade David.15Han kallade på en av sina soldater och sa: "Döda honom!" Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.16"Du får skylla dig själv", hade David sagt till honom, "för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung."
Davids sång till Saul och Jonatan
17-18Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i "Den redliges bok".19O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna. Mäktiga hjältar har fallit.20Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon, för att inte alla där ska skratta av skadeglädje.21Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn, eller skördar på dina sluttningar. Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja.22Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender.23Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden.24Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld.25Mäktiga hjältar har fallit i striden. Jonatan ligger slagen på stridsfältet.26Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär. Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek.27De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.