1Ben-Hadad brought his whole army together. He was king of Aram. He went up to Samaria. He took 32 kings and their horses and chariots with him. All of them surrounded Samaria and attacked it.2Ben-Hadad sent messengers into the city. They spoke to Ahab, the king of Israel. They told him, ‘Ben-Hadad says,3“Your silver and gold belong to me. The best of your wives and children also belong to me.” ’4The king of Israel replied, ‘What you say is true. You are my king and master. I belong to you. And everything I have belongs to you.’5The messengers came again. They told Ahab, ‘Ben-Hadad says, “I commanded you to give me your silver and gold. I also commanded you to give me your wives and children.6But now I’m going to send my officials to you. They will come about this time tomorrow. They’ll search your palace. They’ll search the houses of your officials. They’ll take everything you value. And they’ll carry it all away.” ’7The king of Israel sent for all the elders of the land. He said to them, ‘This man is really looking for trouble! He sent for my wives and children. He sent for my silver and gold. And I agreed to give them to him.’8All the elders and people answered, ‘Don’t listen to him. Don’t agree to give him what he wants.’9So Ahab replied to Ben-Hadad’s messengers. He said, ‘Tell my king and master, “I will do everything you commanded me to do the first time. But this time, I can’t do what you want me to do.” ’ They took Ahab’s answer back to Ben-Hadad.10Then Ben-Hadad sent another message to Ahab. Ben-Hadad said, ‘There won’t be enough dust left in Samaria to give each of my followers even a handful. If there is, may the gods punish me greatly.’11The king of Israel replied. He said, ‘Tell him, “Someone who puts his armour on shouldn’t boast like someone who takes it off.” ’12Ben-Hadad and the kings were in their tents drinking. That’s when he heard the message. He ordered his men, ‘Get ready to attack.’ So they prepared to attack the city.
Ahab wins the battle over Ben-Hadad
13During that time a prophet came to Ahab, the king of Israel. He announced, ‘The LORD says, “Do you see this huge army? I will hand it over to you today. Then you will know that I am the LORD.” ’14‘But who will do it?’ Ahab asked. The prophet answered, ‘The LORD says, “The junior officers who are under the area commanders will do it.” ’ ‘And who will start the battle?’ Ahab asked. The prophet answered, ‘You will.’15So Ahab sent for the junior officers who were under the area commanders. The total number of officers was 232. Ahab gathered together the rest of the Israelites. The total number of them was 7,000.16They started out at noon. At that time Ben-Hadad and the 32 kings helping him were in their tents. They were getting drunk.17The junior officers who were under Ahab’s area commanders marched out first. Ben-Hadad had sent out scouts. They came back and reported, ‘Men are marching against us from Samaria.’18Ben-Hadad said, ‘They might be coming to make peace. If they are, take them alive. Or they might be coming to make war. If they are, take them alive.’19The junior officers marched out of the city. The army was right behind them.20Each man struck down the one fighting against him. When that happened, the army of Aram ran away. The Israelites chased them. But Ben-Hadad, the king of Aram, escaped on a horse. Some of his horsemen escaped with him.21The king of Israel attacked them. He overpowered the horses and chariots. Large numbers of the men of Aram were wounded or killed.22After that, the prophet came to the king of Israel again. The prophet said, ‘Make your position stronger. Do what needs to be done. Next spring the king of Aram will attack you again.’23During that time, the officials of the king of Aram gave him advice. They said, ‘The gods of Israel are gods of the hills. That’s why they were too strong for us. But suppose we fight them on the plains. Then we’ll certainly be stronger than they are.24Here’s what you should do. Don’t let any of the kings continue as military leaders. Have other officers take their places.25You must also put another army together. It should be just like the one you lost. It should have the same number of horses and chariots. Then we’ll be able to fight against Israel on the plains. And we’ll certainly be stronger than they are.’ Ben-Hadad agreed with their advice. He did what they suggested.26The next spring Ben-Hadad brought together the men of Aram. They went up to the city of Aphek to fight against Israel.27The Israelites were also brought together. They were given supplies. They marched out to fight against their enemies. Israel’s army camped opposite Aram’s army. The Israelites looked like two small flocks of goats that had become separated from the others. But the men of Aram covered the countryside.28The man of God came up to the king of Israel again. He told him, ‘The LORD says, “The men of Aram think the LORD is a god of the hills. They do not think he is a god of the valleys. So I, the LORD, will hand their huge army over to you. Then you will know that I am the LORD.” ’29For seven days the two armies camped opposite each other. On the seventh day the battle began. The Israelites wounded or killed 100,000 Aramean soldiers who were on foot. That happened in a single day.30The rest of the men of Aram escaped to the city of Aphek. Its wall fell down on 27,000 of them. Ben-Hadad ran to the city. He hid in a secret room.31His officials said to him, ‘Look, we’ve heard that the kings of Israel often show mercy. So let’s go to the king of Israel. Let’s wear the rough clothing people wear when they’re sad. Let’s tie ropes around our heads. Perhaps Ahab will spare your life.’32So they wore rough clothing. They tied ropes around their heads. Then they went to the king of Israel. They told him, ‘Your servant Ben-Hadad says, “Please let me live.” ’ The king answered, ‘Is he still alive? He used to be my friend.’33The men thought that was good news. So they quickly used the word Ahab had used. ‘Yes! Your friend Ben-Hadad!’ they said. ‘Go and get him,’ the king said. Ben-Hadad came out of the secret room. Then Ahab let him get into his chariot.34‘I’ll return the cities my father took from your father,’ Ben-Hadad offered. ‘You can set up your own market areas in Damascus. That’s what my father did in Samaria.’ Ahab said, ‘If we sign a peace treaty, I’ll set you free.’ So Ben-Hadad made a treaty with him. Then Ahab let him go.
A prophet accuses Ahab
35There was a group of people called the group of the prophets. A message from the LORD came to one of their members. He said to his companion, ‘Strike me down with your weapon.’ But he wouldn’t do it.36The prophet said, ‘You haven’t obeyed the LORD. So as soon as you leave me, a lion will kill you.’ The companion went away. And a lion found him and killed him.37The prophet found another man. He said, ‘Please strike me down.’ So the man struck him down and wounded him.38Then the prophet went and stood by the road. He waited for the king to come by. He pulled his headband down over his eyes so no one would recognise him.39The king passed by. Then the prophet called out to him. He said, ‘I went into the middle of the battle. Someone came to me with a prisoner. He said, “Guard this man. Don’t let him get away. If he does, you will pay for his life with yours. Or you can pay 36 kilograms of silver.”40While I was busy here and there, the man disappeared.’ The king of Israel spoke to him. He told him, ‘What you’ve just said is what will happen to you.’41Then the prophet quickly removed the headband from his eyes. The king of Israel recognised him as one of the prophets.42He told the king, ‘The LORD says, “You have set a man free. But I had said he should be set apart to the LORD in a special way to be destroyed. So you must pay for his life with yours. You must pay for his people’s lives with the lives of your people.” ’43The king of Israel was angry. He was in a bad mood. He went back to his palace in Samaria.
1Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.2-3Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: "Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!"4"Ja, min kung, allt jag har är ditt!" svarade Ahab.5-6Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: "Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!"7Då sammankallade Ahab sina rådgivare. "Hör här vad den här mannen gör", klagade han inför dem. "Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om."8"Lyssna inte mer på honom", var deras svar.9Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: "Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden."10Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: "Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!"11"Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!" svarade då Israels kung.12Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält."Gör er redo för anfall!" befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.13Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: "Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.14"Men hur ska det gå till?" frågade Ahab."Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' ", svarade profeten."Vem ska börja anfallet?" frågade Ahab."Det ska du göra", svarade profeten.15Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.16Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.17Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.18"Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida", befallde Ben-Hadad.19Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,20och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.21Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.22Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.23Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: "Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.24Ersätt kungarna med officerare nästa gång,25och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem."Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.26Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.27Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.28Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: "Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren."29De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.30De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.31"Ers Majestät!" sa hans officerare till honom. "Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva."32De gick så till Israels kung och sa: "Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' ""Jaså, lever min bror fortfarande?" sa Israels kung.33Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: "Ja, din bror Ben-Hadad!""Gå och hämta honom!" sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.34"Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far", sa Ben-Hadad till Ahab, "och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.""I utbyte mot detta avtal är du fri", sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Ahab
35Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: "Såra mig med ditt svärd!" Men mannen vägrade göra det.36"Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig", sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.37Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: "Såra mig med ditt svärd." Mannen lydde och sårade honom.38Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.39När kungen passerade, ropade profeten till honom: "Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,40eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!""Det är ditt eget fel", svarade kungen. "Du får väl betala."41Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.42"Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' ", sa profeten till honom.43Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.