1It was now three years since it had rained. A message came to Elijah from the LORD. He said, ‘Go. Speak to Ahab. Then I will send rain on the land.’2So Elijah went to speak to Ahab. There wasn’t enough food in Samaria. The people there were very hungry.3Ahab had sent for Obadiah. He was in charge of Ahab’s palace. Obadiah had great respect for the LORD.4Ahab’s wife Jezebel had been killing off the LORD’s prophets. So Obadiah had hidden 100 prophets in two caves. He had put 50 in each cave. He had supplied them with food and water.5Ahab had said to Obadiah, ‘Go through the land. Go to all the valleys and springs of water. Maybe we can find some grass there. It will keep the horses and mules alive. Then we won’t have to kill any of our animals.’6So they decided where each of them would look. Ahab went in one direction. Obadiah went in another.7As Obadiah was walking along, Elijah met him. Obadiah recognised him. He bowed down to the ground. He said, ‘My master Elijah! Is it really you?’8‘Yes’, he replied. ‘Go and tell your master Ahab, “Elijah is here.” ’9‘What have I done wrong?’ asked Obadiah. ‘Why are you handing me over to Ahab to be put to death?10My master has sent people to look for you everywhere. There isn’t a nation or kingdom where he hasn’t sent someone to look for you. Suppose a nation or kingdom would claim you weren’t there. Then Ahab would make them give their word that they couldn’t find you. And that’s just as sure as the LORD your God is alive.11But now you are telling me to go to my master. You want me to say, “Elijah is here.”12But the Spirit of the LORD might carry you away when I leave you. Then I won’t know where you are. If I go and tell Ahab and he doesn’t find you, he’ll kill me. But I’ve worshipped the LORD ever since I was young.13My master, haven’t you heard what I did? Jezebel was killing the LORD’s prophets. But I hid 100 of them in two caves. I put 50 in each cave. I supplied them with food and water.14And now you are telling me to go to my master Ahab. You want me to say to him, “Elijah is here.” Ahab will kill me!’15Elijah said, ‘I serve the LORD who rules over all. You can be sure that he lives. And you can be just as sure that I will speak to Ahab today.’
Elijah on Mount Carmel
16Obadiah went back to Ahab. He told Ahab that Elijah wanted to see him. So Ahab went to where Elijah was.17When he saw Elijah, he said to him, ‘Is that you? You are always stirring up trouble in Israel.’18‘I haven’t made trouble for Israel,’ Elijah replied. ‘But you and your father’s family have. You have turned away from the LORD’s commands. You have followed gods that are named Baal.19Now send for people from all over Israel. Tell them to meet me on Mount Carmel. And bring the 450 prophets of the god named Baal. Also bring the 400 prophets of the female god named Asherah. All of them eat at Jezebel’s table.’20So Ahab sent that message all through Israel. He gathered the prophets together on Mount Carmel.21Elijah went there and stood in front of the people. He said, ‘How long will it take you to make up your minds? If the LORD is the one and only God, worship him. But if Baal is the one and only God, worship him.’ The people didn’t say anything.22Then Elijah said to them, ‘I’m the only one of the LORD’s prophets left. But Baal has 450 prophets.23Get two bulls for us. Let Baal’s prophets choose one for themselves. Let them cut it into pieces. Then let them put it on the wood. But don’t let them set fire to it. I’ll prepare the other bull. I’ll put it on the wood. But I won’t set fire to it.24Then you pray to your god. And I’ll pray to the LORD. The god who answers by sending fire down is the one and only God.’ Then all the people said, ‘What you are saying is good.’25Elijah said to the prophets of Baal, ‘Choose one of the bulls. There are many of you. So prepare your bull first. Pray to your god. But don’t light the fire.’26So they prepared the bull they had been given. They prayed to Baal from morning until noon. ‘Baal! Answer us!’ they shouted. But there wasn’t any reply. No one answered. Then they danced around the altar they had made.27At noon Elijah began to tease them. ‘Shout louder!’ he said. ‘I’m sure Baal is a god! Perhaps he has too much to think about. Or maybe he has gone to the toilet. Or perhaps he’s away on a trip. Maybe he’s sleeping. You might have to wake him up.’28So they shouted louder. They cut themselves with swords and spears until their blood flowed. That’s what they usually did when things really looked hopeless.29It was now past noon. The prophets of Baal continued to prophesy with all their might. They did it until the time came to offer the evening sacrifice. But there wasn’t any reply. No one answered. No one paid any attention.30Then Elijah said to all the people, ‘Come here to me.’ So they went to him. He rebuilt the altar of the LORD. It had been torn down.31Elijah got 12 stones. There was one for each tribe in the family line of Jacob. The LORD’s message had come to Jacob. It had said, ‘Your name will be Israel.’32Elijah used the stones to build an altar to honour the LORD. He dug a ditch around it. The ditch was large enough to hold 10 kilograms of seeds.33He arranged the wood for the fire. He cut the bull into pieces. He placed the pieces on the wood. Then he said to some of the people, ‘Fill four large jars with water. Pour it on the offering and the wood.’ So they did.34‘Do it again,’ he said. So they did it again. ‘Do it a third time,’ he ordered. And they did it the third time.35The water ran down around the altar. It even filled the ditch.36When it was time to offer the evening sacrifice, the prophet Elijah stepped forward. He prayed, ‘LORD, you are the God of Abraham, Isaac and Israel. Today let everyone know that you are God in Israel. Let them know I’m your servant. Let them know I’ve done all these things because you commanded me to.37Answer me. LORD, answer me. Then these people will know that you are the one and only God. They’ll know that you are turning their hearts back to you again.’38The fire of the LORD came down. It burned up the sacrifice. It burned up the wood and the stones and the soil. It even dried up the water in the ditch.39All the people saw it. Then they fell down flat with their faces towards the ground. They cried out, ‘The LORD is the one and only God! The LORD is the one and only God!’40Then Elijah commanded them, ‘Grab the prophets of Baal. Don’t let a single one of them get away!’ So they grabbed them. Elijah had them brought down to the Kishon Valley. There he had them put to death.41Elijah said to Ahab, ‘Go. Eat and drink. I can hear the sound of a heavy rain.’42So Ahab went off to eat and drink. But Elijah climbed to the top of Mount Carmel. He bent down towards the ground. Then he put his face between his knees.43‘Go and look towards the sea,’ he told his servant. So he went up and looked. ‘I don’t see anything there,’ he said. Seven times Elijah said, ‘Go back.’44The seventh time the servant said, ‘I see a cloud. It’s as small as a man’s hand. It’s coming up over the sea.’ Elijah said, ‘Go to Ahab. Tell him, “Tie your chariot to your horse. Go down to Jezreel before the rain stops you.” ’45Black clouds filled the sky. The wind came up, and a heavy rain began to fall. Ahab rode off to Jezreel.46The power of the LORD came on Elijah. He tucked his coat into his belt. And he ran ahead of Ahab all the way to Jezreel.
1Tre år senare sa Herren till Elia: "Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!"2Elia gav sig iväg för att tala med kungen. Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.3-4Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.5För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: "Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet."6De gjorde så och gav sig av.7Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom."Är det verkligen du, min herre Elia?" frågade han.8"Ja, det är det", svarade Elia. "Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här."9Men Obadja protesterade. "Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?10Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!12Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?13Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!"15"Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab", försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.17"Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel?" utbrast Ahab när han fick se profeten.18"Du talar om dig själv", svarade Elia. "Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.19Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer."20Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.21Där höll Elia ett tal till dem. "Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter?" frågade han folket. "Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!22Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter", fortsatte Elia.23"Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.24Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!"Man gick med på Elias förslag.25Då vände sig Elia till Baals profeter. "Ni kan få pröva först, för ni är så många", sa han. "Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden."26De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: "Baal, hör oss, hör oss!" Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.27Vid middagstid började Elia driva med dem."Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet", retades han. "Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!"28Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.29De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.30"Kom nu hit till mig", ropade plötsligt Elia till folket. Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.31Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,32och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.33Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden."Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden", befallde Elia.34När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren."Ni ska göra det ännu en gång", sa han. När de för tredje gången gjorde som han sa35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.36När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!37Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!"38Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: "Herren är Gud! Herren är Gud!"40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. "Låt inte en enda av dem komma undan", befallde han. De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Ahab: "Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!"42Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän43och sa till sin tjänare: "Gå och se ut över havet!"Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: "Jag såg ingenting." Sju gånger fick han samma order av Elia: "Gå tillbaka!"44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand."Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom", ropade Elia.45Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,46och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.