1Ein kunstvoll gestaltetes Lied[1]. Ein Gebet von David, als er sich in der Höhle[2] aufhielt. (1Sam 22,1; 1Sam 24,1; Ps 32,1)2Mit lauter Stimme schreie ich zum HERRN, ja, laut flehe ich zum HERRN.3Ich schütte mein Herz vor ihm aus und klage ihm meine ganze Not.4Auch wenn ich allen Mut verliere[3], wachst du doch schützend über meinem Weg. Dort, wo ich gehen muss, hat man mir Fallen gestellt.5Wohin ich auch schaue[4] – da ist niemand, der sich um mich kümmert. Jede Zuflucht habe ich verloren, keiner fragt nach mir[5].6Ich schreie zu dir, HERR, und sage: Du allein bist meine Zuflucht, du bist alles, was ich zum Leben brauche[6]!7Höre doch auf mein Flehen, denn ich bin sehr schwach geworden. Rette mich vor denen, die mich verfolgen, denn sie sind zu stark für mich!8Führe mich heraus aus diesem Gefängnis[7], damit ich deinen Namen preise. Die nach deinem Willen leben[8], werden sich freudig um mich scharen, wenn du mir Gutes erwiesen hast.[9]
1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.2Jag ropar med hög röst till HERREN, jag ropar med hög röst till HERREN och ber om nåd.3Jag utgjuter min klagan inför honom, jag berättar om min nöd för honom.4När jag är färdig att ge upp, vet du hur jag har det. På den väg jag går har de lagt ut snaror för mig.5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig. Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.6Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”7Lyssna till mitt rop, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.8För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig, för du har varit god mot mig.