1Ein Wallfahrtslied, gesungen auf dem Weg hinauf nach Jerusalem.[1] Als der HERR uns aus der Gefangenschaft nach Zion zurückkehren ließ[2], da war es uns, als träumten wir. (Ps 120,1)2Wir lachten und jubelten laut vor Freude.[3] Sogar unter den anderen Völkern sagte man: »Der HERR hat Großes für sie getan!«3Ja, Großes hat der HERR für uns getan, darum freuen wir uns sehr!4HERR, wende auch jetzt unser Geschick zum Guten[4], so wie du die ausgetrockneten Bäche im Südland wieder mit Wasser füllst[5]!5Wer unter Tränen die Saat ausstreut, wird voll Jubel die Ernte einbringen.6Weinend geht der Sämann jetzt über den Acker[6], mit sich trägt er den Samen zur Aussaat. Voll Jubel kommt er dann heim von der Ernte, den Arm voller Garben.
1En vallfartssång. När HERREN förde tillbaka Sions fångar, var det som om vi drömde.2Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade. Bland folken sades det: ”HERREN har gjort stora ting för dem!”3Ja, HERREN har gjort stora ting med oss, och vi är glada.4Återställ vår lycka, HERRE, liksom bäckarna i Negev!5De som sår med tårar ska få skörda med glädje.6Gråtande går de ut med säden de ska så, men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.