1Als Sauls Sohn Isch-Boschet hörte, dass Abner in Hebron getötet worden war, verlor er jeden Mut. Auch alle Israeliten waren entsetzt darüber.2In Isch-Boschets Diensten standen zwei Brüder als Truppenführer: Baana und Rechab, die Söhne von Rimmon aus Beerot. Sie gehörten zum Stamm Benjamin, denn die Stadt Beerot war mittlerweile den Benjaminitern zugefallen[1]. (Jos 9,17)3Die früheren Bewohner der Stadt waren nach Gittajim geflohen; bis heute leben sie dort als Fremde.4´In dieser Zeit lebte noch ein Enkel Sauls.` Er war ein Sohn Jonatans und an beiden Beinen gelähmt. Er war fünf Jahre alt gewesen, als die Nachricht von Sauls und Jonatans Tod aus Jesreel eintraf. Seine Amme hatte ihn auf den Arm genommen, um mit ihm zu fliehen. Aber in ihrer Hast hatte sie ihn fallen lassen, und seitdem konnte er nicht mehr laufen. Sein Name war Mefi-Boschet[2].5´Eines Tages` gingen Rechab und Baana, die Söhne Rimmons aus Beerot, zum Haus von Isch-Boschet. Sie kamen während der Mittagshitze, als Isch-Boschet gerade seinen Mittagsschlaf hielt.6Die Türhüterin war beim Verlesen von Weizenkörnern eingeschlafen. So konnten sie unbemerkt7ins Haus schlüpfen.[3] Isch-Boschet lag im Schlafzimmer auf seinem Bett. Sie töteten ihn, schnitten seinen Kopf ab und machten sich damit auf und davon. Dann marschierten sie die ganze Nacht durch die Jordanebene8bis nach Hebron. Sie gingen zu David, brachten ihm den Kopf und sagten: »Hier ist der Kopf von Isch-Boschet, dessen Vater Saul dein Feind war und dich töten wollte. Heute hat der HERR dir, unserem Herrn und König, Rache verschafft an Saul und seinen Nachkommen!«
David bestraft die Mörder
9Aber David sagte zu Rechab und Baana, den Söhnen Rimmons aus Beerot: »So wahr der HERR lebt, der mich aus allen Gefahren gerettet hat:10Der Mann, der mir damals in Ziklag die Nachricht von Sauls Tod brachte, hielt sich auch für einen Freudenboten. Aber ich ließ ihn ergreifen und töten. Das war sein Botenlohn!11Wie viel schlimmer sind gottlose Mörder ´wie ihr`, die einen rechtschaffenen Mann zu Hause in seinem Bett umbringen! Da ist es erst recht meine Pflicht, euch für diese Bluttat zu bestrafen und euch vom Erdboden auszurotten.«12David gab den Befehl, die beiden hinzurichten. Seine Männer töteten sie, schlugen ihnen Hände und Füße ab und hängten ihre Leichen beim Teich von Hebron auf. Isch-Boschets Kopf bestatteten sie im Grab Abners in Hebron.
1När Sauls son Ish-Boshet hörde om Avners död i Hebron, tappade han modet och hela Israels folk blev förskräckt.2Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som var ledare för plundringsstyrkorna. Den ene hette Baana och den andre Rekav. De var söner till Rimmon som kom från Beerot i Benjamins land. Även Beerot brukar räknas till Benjamin.3Invånarna i Beerot flydde till Gittajim där de sedan dess bor som invandrare.4Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år gammal när budet om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Barnflickan flydde då med pojken, men under den skyndsamma flykten föll han så att han skadade fötterna. Han hette Mefivoshet.[1]5Rekav och Baana, söner till Rimmon i Beerot, kom till Ish-Boshets hus när det var som hetast på dagen och medan Ish-Boshet sov middag.6De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta vete, och stack honom i magen. Sedan smet Rekav och hans bror Baana ut.[2]7De kom alltså in i huset när han låg på sin bädd i sovrummet. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Sedan tog de huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom.8I Hebron överlämnade de Ish-Boshets huvud till David. ”Se här!” sa de. ”Detta är Ish-Boshets huvud! Han var son till din fiende Saul som försökte döda dig. I dag har HERREN gett dig, min herre och kung, hämnd på Saul och hela hans familj.”9Men David svarade Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot: ”Så sant HERREN lever, som räddat mig från all nöd,10den man som talade om för mig att Saul var död och som trodde sig komma med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade. Det var den belöning han fick av mig för sina nyheter.11Därför är det inte mer än rätt att jag nu, när ogudaktiga män har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng, kräver hämnd för hans liv. Ni ska utplånas från jorden!”12På Davids befallning kom sedan hans män och dödade Baana och Rekav. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron.[3] Men Ish-Boshets huvud begravdes i Avners grav i Hebron.