1Dem Musikmeister, nach (der Singweise = Melodie) »Vertilge nicht«; ein Lied von David, als Saul das Haus bewachen ließ, um ihn zu töten (1.Sam 19,11-17). (Ps 16,1)2Rette mich von meinen Feinden, mein Gott! Sei mir ein Schutz vor meinen Widersachern!3Rette mich von den Übeltätern und hilf mir gegen die Blutmenschen!4Denn siehe, sie trachten mir nach dem Leben; Starke rotten sich gegen mich zusammen ohne mein Verschulden, o HERR, und ohne daß ich gefehlt.5Gegen einen Schuldlosen stürmen sie an und stellen sich auf: erwache, komm mir zu Hilfe und sieh darein!6Ja, du, o HERR, Gott der Heerscharen, Israels Gott, wache auf, um alle Heiden zu strafen! Verschone keinen der treulosen Frevler! SELA.7Jeden Abend kommen sie wieder, heulen wie Hunde und streifen umher in der Stadt.8Siehe, sie geifern mit ihrem Munde, Schwerter stecken in ihren Lippen, denn (sie denken): »Wer hört es?«9Doch du, o HERR, du lachest ihrer, spottest aller Heiden.10Meine Stärke, deiner will ich harren, denn Gott ist meine feste Burg.11Mein Gott kommt mir entgegen mit seiner Gnade; Gott läßt meine Lust mich sehn an meinen Feinden.12Töte sie nicht, daß mein Volk sie nicht vergesse! Treibe sie in die Irre durch deine Macht und stürze sie nieder, du, unser Schild, o Allherr!13Sündhaft ist ihr Mund, das Wort ihrer Lippen; drum laß sie sich fangen in ihrem Hochmut wegen der Flüche und Lügen, die sie reden!14Vertilge sie im Zorn, vertilge sie, daß sie nicht mehr sind! Laß sie inne werden, daß Gott in Jakob herrscht, bis an die Enden der Erde! SELA.15Jeden Abend kommen sie wieder, heulen wie Hunde und streifen umher in der Stadt;16sie schweifen umher nach Fraß und knurren, sind sie nicht satt geworden.17Ich aber will deine Stärke[1] besingen und am Morgen ob deiner Gnade jubeln; denn du bist eine feste Burg für mich gewesen, eine Zuflucht zur Zeit meiner Drangsal.18Meine Stärke, dir will ich lobsingen! Denn Gott ist meine feste Burg, der Gott, der mir Gnade erweist.
1För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.2Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig för mina motståndare.3Befria mig från dem som gör orätt, rädda mig från dessa blodtörstiga män.4Se hur de ligger och lurar på mig! Våldsamma män gör en konspiration mot mig utan att jag överträtt något eller syndat, HERRE.5Jag har inte gjort något fel, och ändå är de redo att attackera mig. Vakna! Kom till mig och se!6Du, HERRE, härskarornas Gud, Israels Gud, vakna och straffa folken! Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla7På kvällen återkommer de, ylar som hundar och stryker omkring i staden.8Se vad de spyr ut ur sin mun, med läppar som svärd, för de tänker: ”Vem skulle höra det?”9Men du skrattar åt dem, HERRE, du hånler åt alla folk.10Gud, du är min[1] styrka! Jag håller mig till dig, för du är min borg.11Min Gud går i sin nåd före mig, Gud låter mig se mina fienders fall.12Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma. Använd din makt och låt dem irra omkring och gå under, Herre, vår sköld.13För syndens skull som är i deras mun, för orden på deras läppar, låt dem fångas i sitt högmod, för den förbannelse och lögn de talar.14Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer! Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla15På kvällen återkommer de, ylar som hundar och stryker omkring i staden.16De driver omkring och letar efter mat och gnyr om de inte mättas.17Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd, för du har varit min borg, en tillflykt i min nöd.18Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Gud är min borg, min nåds Gud.