1Dem Musikmeister; von den Korahiten (42,1) ein Lehrgedicht. (Ps 32,1)2O Gott, mit eignen Ohren haben wir’s gehört, unsre Väter haben’s uns erzählt, was du Großes in ihren Tagen vollführt hast, in den Tagen der Vorzeit.3Du hast Heidenvölker mit deiner Hand vertrieben und sie an deren Stelle eingepflanzt; Völker hast du vernichtet, sie aber ausgebreitet.4Denn nicht mit ihrem Schwerte haben sie das Land gewonnen, und nicht ihr Arm hat ihnen den Sieg verschafft, nein, deine Rechte und dein Arm und deines Angesichts Licht, denn du hattest Gefallen an ihnen.5Nur du bist mein König, o Gott: entbiete Hilfe[1] für Jakob!6Mit dir stoßen wir unsre Bedränger nieder, mit deinem Namen zertreten wir unsre Gegner.7Denn nicht auf meinen Bogen verlasse ich mich, und nicht mein Schwert verschafft mir den Sieg;8nein, du gewährst uns Hilfe gegen unsre Bedränger und machst zuschanden, die uns hassen:9Gottes rühmen wir uns allezeit und preisen deinen Namen ewiglich. SELA.10Und doch hast du uns verstoßen und Schmach uns angetan und ziehst nicht mehr aus mit unsern Heeren;11du hast vor dem Feinde uns weichen lassen, und die uns hassen, haben sich Beute geholt;12du hast uns hingegeben wie Schafe zur Schlachtung und unter die Heiden uns zerstreut;13du hast dein Volk verkauft um ein Spottgeld und den Preis für sie gar niedrig angesetzt;14du hast uns unsern Nachbarn zum Hohn gemacht, zum Spott und Gelächter rings umher;15hast gemacht, daß den Heiden zum Sprichwort[2] wir dienen, daß den Kopf die Völker über uns schütteln.16Allzeit steht meine Schmach mir vor Augen, und die (Röte der) Scham bedeckt mir das Antlitz,17weil ich höre den lauten Hohn und die Lästerreden, weil den Feind und seine Rachgier ich sehn muß.18Dies alles hat uns getroffen, und wir hatten dich doch nicht vergessen und dem Bunde mit dir die Treue nicht gebrochen.19Unser Herz ist nicht von dir abgefallen und unser Schritt nicht abgewichen von deinem Pfade,20daß du zermalmt uns hast an der Stätte der Schakale und mit Todesnacht uns umlagert hältst.21Hätten wir unsres Gottes Namen vergessen und unsre Hände erhoben zu einem fremden Gott:22würde Gott das nicht entdecken? Er kennt ja des Herzens geheimste Gedanken.23Nein, um deinetwillen werden wir täglich gemordet und werden dem Schlachtvieh gleich geachtet.24Wach auf! Warum schläfst du, o Allherr? Erwache! Verwirf nicht für immer!25Warum verbirgst du dein Angesicht, denkst nicht an unser Elend und unsre Bedrängnis?26Ach, bis in den Staub ist unsre Seele gebeugt, unser Leib liegt da, am Erdboden klebend!27Steh auf, komm uns zu Hilfe und erlöse uns um deiner Gnade willen!
1För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.2Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.3Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället. Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.4De tog inte landet med sitt eget svärd, och deras egen styrka gav dem ingen räddning, utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte, för du älskade dem.5Du är min kung och min Gud, som ger en befallning om räddning för Jakob.6Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare och i ditt namn trampa ner våra fiender.7Jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte rädda mig.8Men du räddar oss från våra fiender, du låter våra motståndare komma på skam.9Vi är alltid stolta över Gud, vi prisar ditt namn för evigt. Séla10Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss, och du drar inte ut med våra härar.11Du tvingade oss att vända för fienden, och våra motståndare tog byte.12Du tillät att vi åts upp som slaktfår och skingrades bland folken.13Du sålde ditt folk för ingenting men gjorde ingen vinst.14Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss.15Du har gjort oss till en visa bland folken, något man skakar huvudet åt.16Jag har ständigt min vanära framför mig, och mitt ansikte höljs i skam17när jag hör dem som hånar och smädar, och när jag ser fienden och hämnaren.18Allt detta har kommit över oss, trots att vi aldrig har glömt dig. Vi har inte heller överträtt ditt förbund.19Våra hjärtan har inte vänt sig från dig, och våra steg har inte vikit av från din väg.20Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[1] höljt oss i ett djupt mörker.21Om vi hade glömt vår Gud och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,22skulle då inte Gud genast upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter?23Det är för dig som vi dagen lång dödas och räknas som slaktfår.24Vakna, Herre! Varför sover du? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!25Varför gömmer du ditt ansikte för oss och glömmer vårt lidande och förtryck?26Vi har sjunkit ner i stoftet, våra kroppar ligger nertryckta i jorden.27Grip in, kom till vår hjälp! Befria oss i din nåd.