1Halleluja! Wohl dem Menschen, der den HERRN fürchtet, an seinen Geboten herzliche Freude hat!2Seine Nachkommen werden im Lande[1] gewaltig sein, als ein Geschlecht von Frommen wird man sie segnen.3Wohlstand und Fülle herrscht in seinem Hause, und seine Gerechtigkeit besteht für immer.4Den Frommen geht er auf wie ein Licht in der Finsternis, als gnädig, barmherzig und gerecht.5Glücklich der Mann, der Barmherzigkeit übt und darleiht! Er wird sein Recht behaupten vor Gericht;6denn nimmermehr wird er wanken: in ew’gem Gedächtnis bleibt der Gerechte.7Vor bösem Leumund[2] braucht er sich nicht zu fürchten; sein Herz ist fest, voll Vertraun auf den HERRN.8Getrost ist sein Herz, er fürchtet sich nicht, bis er sieht seine Lust an seinen Bedrängern.9Reichlich teilt er aus und spendet den Armen; seine Gerechtigkeit besteht fest für immer, sein Horn ragt hoch empor in Ehren. (2Kor 9,9)10Der Gottlose sieht es und ärgert sich; er knirscht mit den Zähnen und vergeht; der Gottlosen Wünsche bleiben unerfüllt.
1Halleluja! Lycklig är den som fruktar HERREN och gläder sig över hans befallningar.2Hans barn blir mäktiga på jorden, och de rättsinnigas generation blir välsignad.3Välstånd och rikedom finns i hans hus, och hans rättfärdighet består för evigt.4Ett ljus bryter fram i mörkret för den rättsinnige, den nådige, barmhärtige och rättfärdige.5Det går väl för den som är generös och ger lån, den som handlar rättvist i allt han gör.6Han kommer aldrig på fall, och den rättfärdiges minne består för evigt.7Han är inte rädd för dåliga nyheter, han har en inre trygghet och förtröstar på HERREN.8Hans hjärta är lugnt, han är inte rädd, till sist får han se sina fiender falla.9Han strör ut och ger åt de fattiga. Hans rättfärdighet består för evigt, och hans horn blir upplyft och ärat[1].10Den gudlöse ser det, han blir rasande och skär tänder. Han förgås, och de ondas längtan blir till intet.