1Ausspruch über die Meereswüste[1]; Wie Stürme im Südland daherfahren, so kommt’s aus der Wüste, aus einem furchtbaren Lande.2Ein hartes Gesicht ist mir kundgetan worden: »Der Räuber raubt, und der Verwüster verwüstet! Ziehe heran, Elam! Unternimm die Belagerung, Medien! Allem Seufzen über sie[2] mache ich nun ein Ende!« –3Darum sind meine Hüften voll Beben[3]; Wehen haben mich erfaßt wie die Wehen einer Gebärenden; mir schwindelt, so daß ich nicht mehr höre; bestürzt bin ich, so daß ich nicht sehen kann;4die Sinne vergehen mir, Entsetzen betäubt mich, die mir sonst so liebe Dämmerstunde hat es[4] mir zum Grauen gemacht!5Man rüstet die Tafel, man breitet die Teppiche hin, man ißt, man trinkt: – »Erhebt euch, ihr Fürsten, salbt den Schild!«6Denn so hat der Allherr mir geboten: »Gehe, laß den Späher auf seinen Posten treten: Was er sehen wird, soll er ansagen!7Und erblickt er einen Zug Berittener, Paare[5] von Reisigen, einen Zug von Eseln, einen Zug von Kamelen, so horche er scharf auf, mit gespannter Aufmerksamkeit,8und lasse den Löwenruf erschallen!« »Auf dem Wachtturm stehe ich, o Herr, beständig bei Tage, und auf meiner Warte stelle ich mich alle Nächte hindurch auf;9und siehe, da kommt ein Zug berittener Männer, Reisige paarweise[6]!« Da hob er an und rief: »Gefallen, gefallen ist Babylon! Und alle Schnitzbilder der Götter der Stadt hat man in Trümmern zu Boden geschmettert!«10O du mein zerdroschenes Volk und mein Tennenkind! Was ich vernommen habe vom HERRN der Heerscharen, dem Gott Israels, das habe ich euch angesagt!11Ausspruch (an die Edomiter) über Duma: Von Seir her ruft man mir zu: »Wächter, wie spät ist’s in der Nacht? Wächter, wie spät ist’s in der Nacht?«12Der Wächter antwortet: »Der Morgen kommt, aber es ist auch noch Nacht; wenn ihr mehr wissen wollt, so kommt ein andermal wieder und fragt!«13Ausspruch (an die Dedaniter) über Arabien[7]: Im Gebüsch, am Abend[8] müßt ihr nächtigen, ihr Reisezüge[9] der Dedaniter.14Bringt den Dürstenden Wasser entgegen, ihr Bewohner des Landes Thema! Bietet den Flüchtlingen das ihnen gebührende Brot an!15Denn vor Schwertern sind sie geflohen, vor dem gezückten Schwert, und vor dem gespannten Bogen und vor den Schrecken des Krieges.16Denn so hat der Allherr zu mir gesprochen: »Binnen Jahresfrist, wie die Jahre eines Söldners sind, da wird es mit der ganzen Herrlichkeit Kedars (60,7) zu Ende sein.17Was dann von der Zahl der Bogenschützen der heldenmütigen Söhne Kedars noch übrig ist, wird gering sein; denn der HERR, der Gott Israels, hat es angesagt.«
1Profetia om öknen vid havet: Som en storm som drar över Negev, så kommer det från öknen, från det skrämmande landet.2En fruktansvärd syn har visats för mig: Förrädare förräder, härjare härjar. Gå till anfall, Elam! Till belägring, Medien! Jag gör slut på all klagan.3Därför skakar hela min kropp av smärta, ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda. Jag blir förstummad av vad jag hör och förtvivlad över vad jag ser.4Mitt hjärta slutar nästan att slå, jag darrar av rädsla. Skymningen som jag förut längtade efter har blivit en fasa för mig.5Man dukar bord, lägger ut underlag, äter och dricker. Res er, furstar! Smörj era sköldar!6Så här sa Herren till mig: ”Gå och sätt ut en vakt som kan rapportera vad han ser.7När han ser hästdragna vagnar, ryttare på åsnor och kameler måste han vara högst beredd.”8Han som spanade[1] ropade: ”Här står jag hela tiden, dag efter dag i vakttornet, Herre, natt efter natt stannar jag på min post.9Men nu kommer det någon, en trupp i vagn bakom hästar!” Den som svarade sa: ”Det har fallit, Babylon har fallit, och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”10Mitt folk ligger söndertröskat på marken! Vad jag har hört från härskarornas HERRE, Israels Gud, har jag förkunnat för er.
Profetia över Edom
11Profetia om Duma[2]: Någon ropar till mig från Seir: ”Vakt, händer det något med natten? Vakt, händer det något med natten?”12Vakten svarar: ”Morgonen kommer, men också natten. Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”
Profetia över Arabien
13Profetia om Arabien: Ni karavaner från Dedan ska slå läger i Arabiens vildmark.14Möt de törstande med vatten, ni som bor i Tema, för ut mat till flyktingarna!15De flyr undan draget svärd och spänd båge, undan krigets fasor.16Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år[3], ska det vara slut på Kedars överlägsenhet.17Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” HERREN, Israels Gud, har talat.