1Dies sind Davids letzte Worte: Ausspruch Davids, des Sohnes Isais, und Ausspruch des Mannes, der hoch erhoben ward, des Gesalbten des Gottes Jakobs und des Lieblings der Lieder Israels:2Der Geist des HERRN redet in mir[1], und sein Wort liegt auf meiner Zunge.3Es hat gesprochen der Gott Israels[2], der Fels Israels zu mir gesagt: Wer gerecht herrscht über die Menschen, wer da herrscht in der Furcht Gottes,4der ist wie das Licht, das am Morgen aufstrahlt, wie die Sonne am Morgen ohne Gewölk: von ihrem Glanz nach dem Regen sproßt junges Grün aus der Erde hervor.5Ja, steht nicht so mein Haus zu Gott? Hat er doch einen ewigen Bund mit mir geschlossen, der in allen Stücken gesichert und festgestellt ist. Ja, all mein Glück und all mein Verlangen, sollte er das nicht sprossen[3] lassen?6Die Bösen aber sind allesamt wie Dornen, die man wegwirft; denn mit der Hand faßt man sie nicht an;7nein, wer sich mit ihnen befaßt, bewehrt sich mit Eisen und Speerschaft, und im Feuer verbrennt man sie gänzlich an ihrer Stätte.8Dies sind die Namen der Helden (10,7) Davids: Joseb-Bassebeth, der Tahchemoniter, das Haupt der Drei[4]; der schwang seinen Speer über achthundert (Feinden), die er auf einmal erschlagen[5] hatte. –9Nach ihm kam unter den drei (Rittern) Eleasar, der Sohn Dodos, der Ahohiter. Er war bei David in Pas-Dammim, als die Philister sich dort zur Schlacht versammelt hatten. Als nun die Israeliten sich vor ihnen zurückzogen,10war er es, der standhielt und unter den Philistern ein Blutbad anrichtete, bis sein Arm erlahmt war und seine Hand am Schwert kleben blieb. So verlieh der HERR (den Israeliten) an jenem Tage einen herrlichen Sieg. Da kehrte das Heer unter seiner Führung wieder um, doch nur, um (die Erschlagenen) auszuplündern. –11Nach ihm kam Samma, der Sohn des Harariters Age. Einst hatten sich nämlich die Philister in Lehi gesammelt, und es war dort ein Ackerstück mit Linsen; als nun das Heer vor den Philistern floh,12trat er mitten auf das Feld, behauptete es und schlug die Philister; so verlieh (ihm) der HERR einen herrlichen Sieg.13Einst kamen drei von den dreißig Rittern während der Erntezeit zu David in die Höhle von Adullam hinab, während die Schar der Philister sich in der Ebene Rephaim gelagert hatte.14David befand sich aber damals in der Bergfeste, während eine Besatzung der Philister damals in Bethlehem lag.15Nun verspürte David ein Gelüsten und rief aus: »Wer verschafft mir Wasser zu trinken aus dem Brunnen, der in Bethlehem am Stadttor liegt?«16Da schlugen sich die drei Helden durch das Lager der Philister hindurch, schöpften Wasser aus dem Brunnen am Tor zu Bethlehem und brachten es glücklich zu David hin. Aber dieser wollte es nicht trinken, sondern goß es als Trankopfer für den HERRN aus17mit den Worten: »Der HERR behüte mich davor, daß ich so etwas tun sollte! Das ist ja das Blut der Männer, die unter Lebensgefahr dorthin gezogen sind!« Und er wollte es nicht trinken. Das hatten die drei Helden ausgeführt.18Abisai aber, der Bruder Joabs, der Sohn der Zeruja, war das Haupt der Dreißig; der schwang seinen Speer über dreihundert (Feinden), die er erschlagen[6] hatte, und besaß hohes Ansehen unter den Dreißig.19Unter den Dreißig genoß er die höchste Ehre, so daß er auch ihr Oberster wurde; aber an die (ersten) drei Helden reichte er nicht heran. –20Benaja, der Sohn Jojadas, (ein tapferer Mann), groß an Taten, stammte aus Kabzeel; er war es, der die beiden Söhne Ariels aus Moab erschlug. Auch stieg er einmal in eine Zisterne hinab und erschlug darin einen Löwen an einem Tage, an dem Schnee gefallen war.21Auch erschlug er einen Ägypter von riesiger Größe, der einen Speer in der Hand hatte; er aber ging mit einem Stecken auf ihn los, riß dem Ägypter den Speer aus der Hand und tötete ihn mit seinem eigenen Speer.22Das tat Benaja, der Sohn Jojadas; er besaß hohes Ansehen unter den dreißig Rittern23und war der geehrteste unter den Dreißig, aber an die (ersten) drei Helden reichte er nicht heran. David stellte ihn an die Spitze seiner Leibwache.24Zu den dreißig (Rittern) gehörten: Asahel, der Bruder Joabs; Elhanan aus Bethlehem, der Sohn Dodos;25Samma aus Harod; Elika aus Harod;26Helez aus Pelet; Ira, der Sohn des Ikkes, aus Thekoa;27Abieser aus Anathoth; Mebunnai[7] aus Husa;28Zalmon aus Ahoah; Maharai aus Netopha;29Heleb, der Sohn Baanas, aus Netopha; Itthai, der Sohn Ribais, aus Gibea im Stamme Benjamin;30Benaja aus Pirathon; Hiddai aus Nahale-Gaas;31Abi-Albon[8] aus Beth-Araba; Asmaweth aus Bahurim;32Eljahba aus Saalbon; Jasen, der Gunit;33Jonathan, der Sohn Sammas, aus Harar; Ahiam, der Sohn Sarars, aus Harar;34Eliphelet, der Sohn Ahasbais, aus Beth-Maacha; Eliam, der Sohn Ahithophels, aus Gilo;35Hezrai aus Karmel; Paarai, der Arkiter;36Jigal, der Sohn Nathans, aus Zoba; Bani aus Gad;37Zelek, der Ammoniter; Naharai aus Beeroth, der Waffenträger Joabs, des Sohnes der Zeruja;38Ira aus Jatthir; Gareb aus Jatthir;39Uria, der Hethiter: zusammen siebenunddreißig.
1Dessa var Davids sista ord: ”David, Jishajs son, talar, han som Gud upphöjde, han som smordes till kung av Jakobs Gud, han som är sångaren av Israels sånger.2HERRENS Ande talade genom mig, och hans ord var på min tunga.3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig: ’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,4han ska vara som morgonens ljus,[1] ja, som en klar morgon utan minsta moln, som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.5Det är väl så med min ätt inför Gud? Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig. Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften. Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.6Men onda män är som törnen som kastas bort, man tar inte i dem med händerna.7Den som vill röra vid dem måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft, och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”[2], han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka.10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde HERREN en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.[3] Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna,12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde HERREN en stor räddning.13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen.14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!”16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till HERREN.17”Nej, HERREN förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio[4]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”.19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[5]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag.21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det.22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna.23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom: Elchanan, Dodos son, från Betlehem,25Shamma från Harod, Elika från Harod,26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,27Avieser från Anatot, Mebunnai[6] från Hushas släkt,28Salmon från Achoachs släkt, Mahraj från Netofa,29Helev, Baanas son, från Netofa, Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin30Benaja från Piraton, Hiddaj från Nachale Gaash,31Avi-Alvon från Arava, Asmavet från Bachurim,32Eljachba från Shaalvon, Jashens söner, Jonatan,33Shamma från Harar, Achiam, Sharars son, från Arar,34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka, Eliam, Achitofels son, från Gilo,35Hesro från Karmel, Paaraj från Arav,36Jigal, Natans son, från Sova, Bani av Gads stam,37Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,38Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt39samt hettiten Uria. Allt som allt var de trettiosju man.