1To the chief Musician, to Jeduthun, A Psalm of Asaph. I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.2In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.3I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. Selah.4Thou holdest mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.5I have considered the days of old, the years of ancient times.6I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.7Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?8Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?9Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? Selah.10And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.11I will remember the works of the LORD: surely I will remember thy wonders of old.12I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.13Thy way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?14Thou art the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.15Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. Selah.16The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were troubled.17The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.18The voice of thy thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.19Thy way is in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.20Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
1-2Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!3Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.4När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.5Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.6Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,7på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.8Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?9Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?10Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?11Jag sa: "Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.12Jag kommer ihåg alla hans stora under.13Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem."14Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?15Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.16Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.17När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!18Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.19Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.20Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!21Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.