Psalm 69 | King James Version

King James Version

1 To the chief Musician upon Shoshannim, A Psalm of David. Save me, O God; for the waters are come in unto my soul. 2 I sink in deep mire, where there is no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me. 3 I am weary of my crying: my throat is dried: mine eyes fail while I wait for my God. 4 They that hate me without a cause are more than the hairs of mine head: they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away. 5 O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee. 6 Let not them that wait on thee, O Lord GOD of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel. 7 Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face. 8 I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother' children. 9 For the zeal of thine house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me. 10 When I wept, and chastened my soul with fasting, that was to my reproach. 11 I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them. 12 They that sit in the gate speak against me; and I was the song of the drunkards. 13 But as for me, my prayer is unto thee, O LORD, in an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation. 14 Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters. 15 Let not the waterflood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me. 16 Hear me, O LORD; for thy lovingkindness is good: turn unto me according to the multitude of thy tender mercies. 17 And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily. 18 Draw nigh unto my soul, and redeem it: deliver me because of mine enemies. 19 Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee. 20 Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none. 21 They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink. 22 Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap. 23 Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake. 24 Pour out thine indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them. 25 Let their habitation be desolate; and let none dwell in their tents. 26 For they persecute him whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded. 27 Add iniquity unto their iniquity: and let them not come into thy righteousness. 28 Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous. 29 But I am poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high. 30 I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving. 31 This also shall please the LORD better than an ox or bullock that hath horns and hoofs. 32 The humble shall see this, and be glad: and your heart shall live that seek God. 33 For the LORD heareth the poor, and despiseth not his prisoners. 34 Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein. 35 For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession. 36 The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

En väg till Gud genom prövningar och lidande

1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen! 3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger. 4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud. 5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort. 6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder. 7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade. 8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig. 9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig! 10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig. 11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig! 12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig! 13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig. 14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det. 15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna. 16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden! 17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god. 18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig! 19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender! 20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt. 21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig! 22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla. 23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna. 24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led. 25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och 26 låt deras hem stå öde och övergivna! 27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat. 28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem. 29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja. 30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande. 31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig. 32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe. 33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod, 34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull. 35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem! 36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort. 37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.