1To the chief Musician upon Mahalath, Maschil, A Psalm of David. The fool hath said in his heart, There is no God. Corrupt are they, and have done abominable iniquity: there is none that doeth good.2God looked down from heaven upon the children of men, to see if there were any that did understand, that did seek God.3Every one of them is gone back: they are altogether become filthy; there is none that doeth good, no, not one.4Have the workers of iniquity no knowledge? who eat up my people as they eat bread: they have not called upon God.5There were they in great fear, where no fear was: for God hath scattered the bones of him that encampeth against thee: thou hast put them to shame, because God hath despised them.6Oh that the salvation of Israel were come out of Zion! When God bringeth back the captivity of his people, Jacob shall rejoice, and Israel shall be glad.
1-2Bara en dåre säger för sig själv: "Det finns ingen Gud." Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.3Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.4Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.5Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.6Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.7O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.