1To the chief Musician, A Psalm of David. Hold not thy peace, O God of my praise;2For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue.3They compassed me about also with words of hatred; and fought against me without a cause.4For my love they are my adversaries: but I give myself unto prayer.5And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.6Set thou a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.7When he shall be judged, let him be condemned: and let his prayer become sin.8Let his days be few; and let another take his office.9Let his children be fatherless, and his wife a widow.10Let his children be continually vagabonds, and beg: let them seek their bread also out of their desolate places.11Let the extortioner catch all that he hath; and let the strangers spoil his labour.12Let there be none to extend mercy unto him: neither let there be any to favour his fatherless children.13Let his posterity be cut off; and in the generation following let their name be blotted out.14Let the iniquity of his fathers be remembered with the LORD; and let not the sin of his mother be blotted out.15Let them be before the LORD continually, that he may cut off the memory of them from the earth.16Because that he remembered not to shew mercy, but persecuted the poor and needy man, that he might even slay the broken in heart.17As he loved cursing, so let it come unto him: as he delighted not in blessing, so let it be far from him.18As he clothed himself with cursing like as with his garment, so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones.19Let it be unto him as the garment which covereth him, and for a girdle wherewith he is girded continually.20Let this be the reward of mine adversaries from the LORD, and of them that speak evil against my soul.21But do thou for me, O GOD the Lord, for thy name' sake: because thy mercy is good, deliver thou me.22For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.23I am gone like the shadow when it declineth: I am tossed up and down as the locust.24My knees are weak through fasting; and my flesh faileth of fatness.25I became also a reproach unto them: when they looked upon me they shaked their heads.26Help me, O LORD my God: O save me according to thy mercy:27That they may know that this is thy hand; that thou, LORD, hast done it.28Let them curse, but bless thou: when they arise, let them be ashamed; but let thy servant rejoice.29Let mine adversaries be clothed with shame, and let them cover themselves with their own confusion, as with a mantle.30I will greatly praise the LORD with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.31For he shall stand at the right hand of the poor, to save him from those that condemn his soul.
1Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.2Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.3De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!4Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.5De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.6Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.7Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.8Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.9-10Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.11Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.12-13Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.14Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.15Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.16Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.17Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!18Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.19Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.20Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.21Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.22Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.23Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.24Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.25När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.26Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.27Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.28De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.29Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!30Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.31Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.