Psalm 107 | King James Version

King James Version

1 O give thanks unto the LORD, for he is good: for his mercy endureth for ever. 2 Let the redeemed of the LORD say so , whom he hath redeemed from the hand of the enemy; 3 And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south. 4 They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in. 5 Hungry and thirsty, their soul fainted in them. 6 Then they cried unto the LORD in their trouble, and he delivered them out of their distresses. 7 And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation. 8 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men! 9 For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness. 10 Such as sit in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron; 11 Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the most High: 12 Therefore he brought down their heart with labour; they fell down, and there was none to help. 13 Then they cried unto the LORD in their trouble, and he saved them out of their distresses. 14 He brought them out of darkness and the shadow of death, and brake their bands in sunder. 15 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men! 16 For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder. 17 Fools because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted. 18 Their soul abhorreth all manner of meat; and they draw near unto the gates of death. 19 Then they cry unto the LORD in their trouble, and he saveth them out of their distresses. 20 He sent his word, and healed them, and delivered them from their destructions. 21 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men! 22 And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing. 23 They that go down to the sea in ships, that do business in great waters; 24 These see the works of the LORD, and his wonders in the deep. 25 For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof. 26 They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble. 27 They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wits'end. 28 Then they cry unto the LORD in their trouble, and he bringeth them out of their distresses. 29 He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still. 30 Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven. 31 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men! 32 Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders. 33 He turneth rivers into a wilderness, and the watersprings into dry ground; 34 A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein. 35 He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into watersprings. 36 And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation; 37 And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase. 38 He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease. 39 Again, they are minished and brought low through oppression, affliction, and sorrow. 40 He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, where there is no way. 41 Yet setteth he the poor on high from affliction, and maketh him families like a flock. 42 The righteous shall see it , and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth. 43 Whoso is wise, and will observe these things , even they shall understand the lovingkindness of the LORD.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

En lovsång för Guds godhet

1 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör. 2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld! 3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn, 4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem. 5 De var hungriga, törstiga och svaga. 6 "Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem! 7 Han förde dem till en plats där de kunde bo. 8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri? 11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar. 12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig. 13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem! 14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor. 15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort. 16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder. 17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg. 18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl. 19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar. 21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort. 22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort! 23 Åter andra seglade på haven med gods och varor. 24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde. 25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga. 26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck, 27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg. 28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem. 29 Han lugnade stormen och stillade vågorna. 30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville. 31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare. 33 Herren låter floderna torka upp, 34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand. 35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram. 36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och 37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar! 38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer. 39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt, 40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen. 41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång. 42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna. 43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!