Psalm 104 | King James Version

King James Version

1 Bless the LORD, O my soul. O LORD my God, thou art very great; thou art clothed with honour and majesty. 2 Who coverest thyself with light as with a garment: who stretchest out the heavens like a curtain: 3 Who layeth the beams of his chambers in the waters: who maketh the clouds his chariot: who walketh upon the wings of the wind: 4 Who maketh his angels spirits; his ministers a flaming fire: 5 Who laid the foundations of the earth, that it should not be removed for ever. 6 Thou coveredst it with the deep as with a garment: the waters stood above the mountains. 7 At thy rebuke they fled; at the voice of thy thunder they hasted away. 8 They go up by the mountains; they go down by the valleys unto the place which thou hast founded for them. 9 Thou hast set a bound that they may not pass over; that they turn not again to cover the earth. 10 He sendeth the springs into the valleys, which run among the hills. 11 They give drink to every beast of the field: the wild asses quench their thirst. 12 By them shall the fowls of the heaven have their habitation, which sing among the branches. 13 He watereth the hills from his chambers: the earth is satisfied with the fruit of thy works. 14 He causeth the grass to grow for the cattle, and herb for the service of man: that he may bring forth food out of the earth; 15 And wine that maketh glad the heart of man, and oil to make his face to shine, and bread which strengtheneth man' heart. 16 The trees of the LORD are full of sap ; the cedars of Lebanon, which he hath planted; 17 Where the birds make their nests: as for the stork, the fir trees are her house. 18 The high hills are a refuge for the wild goats; and the rocks for the conies. 19 He appointed the moon for seasons: the sun knoweth his going down. 20 Thou makest darkness, and it is night: wherein all the beasts of the forest do creep forth . 21 The young lions roar after their prey, and seek their meat from God. 22 The sun ariseth, they gather themselves together, and lay them down in their dens. 23 Man goeth forth unto his work and to his labour until the evening. 24 O LORD, how manifold are thy works! in wisdom hast thou made them all: the earth is full of thy riches. 25 So is this great and wide sea, wherein are things creeping innumerable, both small and great beasts. 26 There go the ships: there is that leviathan, whom thou hast made to play therein. 27 These wait all upon thee; that thou mayest give them their meat in due season. 28 That thou givest them they gather: thou openest thine hand, they are filled with good. 29 Thou hidest thy face, they are troubled: thou takest away their breath, they die, and return to their dust. 30 Thou sendest forth thy spirit, they are created: and thou renewest the face of the earth. 31 The glory of the LORD shall endure for ever: the LORD shall rejoice in his works. 32 He looketh on the earth, and it trembleth: he toucheth the hills, and they smoke. 33 I will sing unto the LORD as long as I live: I will sing praise to my God while I have my being. 34 My meditation of him shall be sweet: I will be glad in the LORD. 35 Let the sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless thou the LORD, O my soul. Praise ye the LORD.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Glädje över vad Gud har skapat

1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen. 3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar. 4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare! 5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas. 6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna. 7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde. 9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden. 10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen, 11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst, 12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar. 13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor. 14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd! 15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka. 16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande. 17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden. 18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna. 19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner. 20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram. 21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud. 22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig. 23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer. 24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden. 25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur. 26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret. 27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda. 28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta. 29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord. 30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden. 31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat! 32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka. 33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag! 34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje. 35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!