Matthew 27 | King James Version

King James Version

1 When the morning was come, all the chief priests and elders of the people took counsel against Jesus to put him to death: 2 And when they had bound him, they led him away, and delivered him to Pontius Pilate the governor. 3 Then Judas, which had betrayeth him, when he saw that he was condemned, repented himself, and brought again the thirty pieces of silver to the chief priests and elders, 4 Saying, I have sinned in that I have betrayed the innocent blood. And they said, What is that to us? see thou to that. 5 And he cast down the pieces of silver in the temple, and departed, and went and hanged himself. 6 And the chief priests took the silver pieces, and said, It is not lawful for to put them into the treasury, because it is the price of blood. 7 And they took counsel, and bought with them the potter's field, to bury strangers in. 8 Wherefore that field was called, The field of blood, unto this day. 9 Then was fulfilled that which was spoken by Jeremy the prophet, saying, And they took the thirty pieces of silver, the price of him that was valued, whom they of the children of Israel did value; 10 And gave them for the potter's field, as the Lord appointed me. 11 And Jesus stood before the governor: and the governor asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And Jesus said unto him, Thou sayest. 12 And when he was accused of the chief priests and elders, he answered nothing. 13 Then said Pilate unto him, Hearest thou not how many things they witness against thee? 14 And he answered him to never a word; insomuch that the governor marvelled greatly. 15 Now at that feast the governor was wont to release unto the people a prisoner, whom they would. 16 And they had then a notable prisoner, called Barabbas. 17 Therefore when they were gathered together, Pilate said unto them, Whom will ye that I release unto you? Barabbas, or Jesus which is called Christ? 18 For he knew that for envy they had delivered him. 19 When he was set down on the judgment seat, his wife sent unto him, saying, Have thou nothing to do with that just man: for I have suffered many things this day in a dream because of him. 20 But the chief priests and elders persuaded the multitude that they should ask Barabbas, and destroy Jesus. 21 The governor answered and said unto them, Whether of the twain will ye that I release unto you? They said, Barabbas. 22 Pilate saith unto them, What shall I do then with Jesus which is called Christ? They all say unto him, Let him be crucified. 23 And the governor said, Why, what evil hath he done? But they cried out the more, saying, Let him be crucified. 24 When Pilate saw that he could prevail nothing, but that rather a tumult was made, he took water, and washed his hands before the multitude, saying, I am innocent of the blood of this just person: see ye to it. 25 Then answered all the people, and said, His blood be on us, and on our children. 26 Then released he Barabbas unto them: and when he had scourged Jesus, he delivered him to be crucified. 27 Then the soldiers of the governor took Jesus into the common hall, and gathered unto him the whole band of soldiers. 28 And they stripped him, and put on him a scarlet robe. 29 And when they had platted a crown of thorns, they put it upon his head, and a reed in his right hand: and they bowed the knee before him, and mocked him, saying, Hail, King of the Jews! 30 And they spit upon him, and took the reed, and smote him on the head. 31 And after that they had mocked him, they took the robe off from him, and put his own raiment on him, and led him away to crucify him. 32 And as they came out, they found a man of Cyrene, Simon by name: him they compelled to bear his cross. 33 And when they were come unto a place called Golgotha, that is to say, a place of a skull, 34 They gave him vinegar to drink mingled with gall: and when he had tasted thereof, he would not drink. 35 And they crucified him, and parted his garments, casting lots: that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, They parted my garments among them, and upon my vesture did they cast lots. 36 And sitting down they watched him there; 37 And set up over his head his accusation written, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS. 38 Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left. 39 And they that passed by reviled him, wagging their heads, 40 And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest it in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross. 41 Likewise also the chief priests mocking him, with the scribes and elders, said, 42 He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him. 43 He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God. 44 The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth. 45 Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour. 46 And about the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is to say, My God, my God, why hast thou forsaken me? 47 Some of them that stood there, when they heard that, said, This man calleth for Elias. 48 And straightway one of them ran, and took a spunge, and filled it with vinegar, and put it on a reed, and gave him to drink. 49 The rest said, Let be, let us see whether Elias will come to save him. 50 Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost. 51 And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom; and the earth did quake, and the rocks rent; 52 And the graves were opened; and many bodies of the saints which slept arose, 53 And came out of the graves after his resurrection, and went into the holy city, and appeared unto many. 54 Now when the centurion, and they that were with him, watching Jesus, saw the earthquake, and those things that were done, they feared greatly, saying, Truly this was the Son of God. 55 And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him: 56 Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedee's children. 57 When the even was come, there came a rich man of Arimathaea, named Joseph, who also himself was Jesus' disciple: 58 He went to Pilate, and begged the body of Jesus. Then Pilate commanded the body to be delivered. 59 And when Joseph had taken the body, he wrapped it in a clean linen cloth, 60 And laid it in his own new tomb, which he had hewn out in the rock: and he rolled a great stone to the door of the sepulchre, and departed. 61 And there was Mary Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre. 62 Now the next day, that followed the day of the preparation, the chief priests and Pharisees came together unto Pilate, 63 Saying, Sir, we remember that that deceiver said, while he was yet alive, After three days I will rise again. 64 Command therefore that the sepulchre be made sure until the third day, lest his disciples come by night, and steal him away, and say unto the people, He is risen from the dead: so the last error shall be worse than the first. 65 Pilate said unto them, Ye have a watch: go your way, make it as sure as ye can. 66 So they went, and made the sepulchre sure, sealing the stone, and setting a watch.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

1 Tidigt nästa morgon samlades alla översteprästerna och folkets ledare igen och bestämde att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.^[1]

Judas begår självmord

3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.””Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.” 5 Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig. 6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag^[2] förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord.” 7 Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ’Blodsåkern’. 9 Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: ”De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”^[3]

Jesus förhörs av Pilatus

11 Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst. 13 ”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.

Pilatus dömer Jesus till döden

15 Vid påskhögtiden^[4] brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. 16 Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas^[5]. 17 När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?” 18 Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 19 Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.” 20 Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!” 22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de. 23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!” 24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!” 25 Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!”^[6] 26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.

De romerska soldaterna hånar Jesus

27 De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd^[7] soldatkappa 29 och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.

Jesus spikas fast på ett kors

32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene^[8] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34 gav soldaterna Jesus vin blandat med galla.^[9] Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det. 35 När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”. 38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna^[10] och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom.^[11] Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Jesus dör på korset

45 När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).^[12] 47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia^[13]. 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste^[14] i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att 52 gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många. 54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.” 55 Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.

Jesus begravs

57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Vakter placeras vid graven

62 Nästa dag, som var vilodagen^[15], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre^[16] dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.” 66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.