1The same day went Jesus out of the house, and sat by the sea side.2And great multitudes were gathered together unto him, so that he went into a ship, and sat; and the whole multitude stood on the shore.3And he spake many things unto them in parables, saying, Behold, a sower went forth to sow;4And when he sowed, some seeds fell by the way side, and the fowls came and devoured them up:5Some fell upon stony places, where they had not much earth: and forthwith they sprung up, because they had no deepness of earth:6And when the sun was up, they were scorched; and because they had no root, they withered away.7And some fell among thorns; and the thorns sprung up, and choked them:8But other fell into good ground, and brought forth fruit, some an hundredfold, some sixtyfold, some thirtyfold.9Who hath ears to hear, let him hear.10And the disciples came, and said unto him, Why speakest thou unto them in parables?11He answered and said unto them, Because it is given unto you to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given.12For whosoever hath, to him shall be given, and he shall have more abundance: but whosoever hath not, from him shall be taken away even that he hath.13Therefore speak I to them in parables: because they seeing see not; and hearing they hear not, neither do they understand.14And in them is fulfilled the prophecy of Esaias, which saith, By hearing ye shall hear, and shall not understand; and seeing ye shall see, and shall not perceive:15For this people's heart is waxed gross, and their ears are dull of hearing, and their eyes they have closed; lest at any time they should see with their eyes, and hear with their ears, and should understand with their heart, and should be converted, and I should heal them.16But blessed are your eyes, for they see: and your ears, for they hear.17For verily I say unto you, That many prophets and righteous men have desired to see those things which ye see, and have not seen them; and to hear those things which ye hear, and have not heard them.18Hear ye therefore the parable of the sower.19When any one heareth the word of the kingdom, and understandeth it not, then cometh the wicked one, and catcheth away that which was sown in his heart. This is he which received seed by the way side.20But he that received the seed into stony places, the same is he that heareth the word, and anon with joy receiveth it;21Yet hath he not root in himself, but dureth for a while: for when tribulation or persecution ariseth because of the word, by and by he is offended.22He also that received seed among the thorns is he that heareth the word; and the care of this world, and the deceitfulness of riches, choke the word, and he becometh unfruitful.23But he that received seed into the good ground is he that heareth the word, and understandeth it; which also beareth fruit, and bringeth forth, some an hundredfold, some sixty, some thirty.24Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is likened unto a man which sowed good seed in his field:25But while men slept, his enemy came and sowed tares among the wheat, and went his way.26But when the blade was sprung up, and brought forth fruit, then appeared the tares also.27So the servants of the householder came and said unto him, Sir, didst not thou sow good seed in thy field? from whence then hath it tares?28He said unto them, An enemy hath done this. The servants said unto him, Wilt thou then that we go and gather them up?29But he said, Nay; lest while ye gather up the tares, ye root up also the wheat with them.30Let both grow together until the harvest: and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together first the tares, and bind them in bundles to burn them: but gather the wheat into my barn.31Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is like to a grain of mustard seed, which a man took, and sowed in his field:32Which indeed is the least of all seeds: but when it is grown, it is the greatest among herbs, and becometh a tree, so that the birds of the air come and lodge in the branches thereof.33Another parable spake he unto them; The kingdom of heaven is like unto leaven, which a woman took, and hid in three measures of meal, till the whole was leavened.34All these things spake Jesus unto the multitude in parables; and without a parable spake he not unto them:35That it might be fulfilled which was spoken by the prophet, saying, I will open my mouth in parables; I will utter things which have been kept secret from the foundation of the world.36Then Jesus sent the multitude away, and went into the house: and his disciples came unto him, saying, Declare unto us the parable of the tares of the field.37He answered and said unto them, He that soweth the good seed is the Son of man;38The field is the world; the good seed are the children of the kingdom; but the tares are the children of the wicked one;39The enemy that sowed them is the devil; the harvest is the end of the world; and the reapers are the angels.40As therefore the tares are gathered and burned in the fire; so shall it be in the end of this world.41The Son of man shall send forth his angels, and they shall gather out of his kingdom all things that offend, and them which do iniquity;42And shall cast them into a furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.43Then shall the righteous shine forth as the sun in the kingdom of their Father. Who hath ears to hear, let him hear.44Again, the kingdom of heaven is like unto treasure hid in a field; the which when a man hath found, he hideth, and for joy thereof goeth and selleth all that he hath, and buyeth that field.45Again, the kingdom of heaven is like unto a merchant man, seeking goodly pearls:46Who, when he had found one pearl of great price, went and sold all that he had, and bought it.47Again, the kingdom of heaven is like unto a net, that was cast into the sea, and gathered of every kind:48Which, when it was full, they drew to shore, and sat down, and gathered the good into vessels, but cast the bad away.49So shall it be at the end of the world: the angels shall come forth, and sever the wicked from among the just,50And shall cast them into the furnace of fire: there shall be wailing and gnashing of teeth.51Jesus saith unto them, Have ye understood all these things? They say unto him, Yea, Lord.52Then said he unto them, Therefore every scribe which is instructed unto the kingdom of heaven is like unto a man that is an householder, which bringeth forth out of his treasure things new and old.53And it came to pass, that when Jesus had finished these parables, he departed thence.54And when he was come into his own country, he taught them in their synagogue, insomuch that they were astonished, and said, Whence hath this man this wisdom, and these mighty works?55Is not this the carpenter's son? is not his mother called Mary? and his brethren, James, and Joses, and Simon, and Judas?56And his sisters, are they not all with us? Whence then hath this man all these things?57And they were offended in him. But Jesus said unto them, A prophet is not without honour, save in his own country, and in his own house.58And he did not many mighty works there because of their unbelief.
1Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön för att undervisa.2-3Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom, att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. Han undervisade dem genom att berätta många bilder, som till exempel denna:”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så.4När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.5En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp,6men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga.7Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna.8Men en del korn föll i bördig jord och gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts.9Lyssna noga och försök att förstå!”
Jesus förklarar bilden om sådden
10Jesus efterföljare kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du sådana här bilder för folket?”11Då förklarade han för sina efterföljare: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[1] men andra har inte fått den gåvan.12Den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade.13Det är därför jag berättar de här bilderna, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.14Genom detta blir det verklighet som Gud har förutsagt om dem genom profeten Jesaja: ’Ni ska höra vad jag säger men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör men ändå inte fatta!15Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!’[2]16Men ni kan vara lyckliga, för era ögon kan se och era öron kan höra.17Och jag försäkrar er, att många profeter, och andra som följde Guds vilja, längtade efter att få se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det.18Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:19Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk[3], men inte tar det på allvar. Genast är den Onde där och plockar bort säden ur hjärtat.20Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje,21men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.22Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet men låter vardagens bekymmer och längtan efter att tjäna mycket pengar få kväva det hon hört, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.23Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och förstår det och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta.”
Bilden om ogräset och vetet
24Detta är en annan bild som Jesus berättade för folket:”Där Gud regerar blir det som när[4] en man sådde god säd i en åker.25En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån.26När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.27Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, åkern där du sådde den goda säden är full av ogräs! Var kom det ifrån?’28’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade deras herre. Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’29’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt.30Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”
Bilden om senapsfröet
31Jesus berättade också den här bilden för dem:”Där Gud regerar blir det som när en man sår ett senapsfrö i en åker. Det är det minsta[5] av alla frön,32men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, därfåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Bilden om jästen
33Han berättade också en annan bild:”Där Gud regerar blir det som när en kvinna blandar jäst i degen då hon bakar. Hon tar lite jäst och blandar in den i en stor mängd mjöl och arbetar ihop alltsammans. Sedan påverkar jästen hela degen.”34Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda bilder. Ja, han talade till dem bara genom bilder.35Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom en profet: ”Jag ska tala i bilder, jag ska berätta hemligheter gömda sedan världens skapelse.”[6]
Jesus förklarar bilden om ogräset och vetet
36Sedan lämnade Jesus folket och gick till det hus där han bodde , och där bad hans efterföljare honom förklara bilden om ogräset och vetet.37”Det ska jag göra”, sa han. ”Jag, Människosonen[7], är den som sår den goda säden.38Åkern är världen, och säden representerar de människor som tillhör Gud och är hans eget folk.[8] Ogräset är de människor som tillhör den Onde.39Fienden, som sådde ogräset bland vetet, är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördemännen är änglar.40Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.41Jag, Människosonen, ska sända ut mina änglar, och de ska rensa Guds värld.[9] De ska ta bort alla dem som förleder människorna till synd och gör det som är ont,42och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.43Men de som följer Faderns vilja ska lysa som solen i den nya värld där deras Far regerar.[10] Lyssna noga och försök att förstå!”
Bilderna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet
44Jesus berättade också fler bilder. Han sa:”Där Gud regerar blir det som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern, så att skatten kan bli hans.45Där Gud regerar blir det också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor.46Då han upptäcker en mycket värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.47Där Gud regerar blir det också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag, både bra och dåliga.48När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.49Så ska det vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja,50och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.51Har ni nu förstått alla dessa bilder?””Ja”, sa de, ”det har vi.”52Då sa han: ”Det betyder att varje person som känner till Skriften[11], och nu hör till det folk som Gud regerar över, i fortsättningen kan berätta om både det nya och det gamla sättet att tjäna Gud.”
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53När Jesus hade berättat alla dessa bilder, lämnade han platsen.54Han kom sedan till sin hemstad Nasaret. Där undervisade han i synagogan[12], och han förvånade alla med sin vishet och sina under.55”Hur är detta möjligt?” undrade folket. ”Det är ju bara snickarens son. Vi känner hans mamma, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas,56och alla hans systrar bor här. Var har han fått allt detta ifrån?”57Och de retade sig på honom. Då sa Jesus till dem: ”En profet som framför Guds budskap blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och i sin egen familj.”58Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.