Mark 6

King James Version

1 And he went out from thence, and came into his own country; and his disciples follow him. 

2 And when the sabbath day was come, he began to teach in the synagogue: and many hearing him were astonished, saying, From whence hath this man these things? and what wisdom is this which is given unto him, that even such mighty works are wrought by his hands? 

3 Is not this the carpenter, the son of Mary, the brother of James, and Joses, and of Juda, and Simon? and are not his sisters here with us? And they were offended at him. 

4 But Jesus said unto them, A prophet is not without honour, but in his own country, and among his own kin, and in his own house. 

5 And he could there do no mighty work, save that he laid his hands upon a few sick folk, and healed them. 

6 And he marvelled because of their unbelief. And he went round about the villages, teaching. 

7 And he called unto him the twelve, and began to send them forth by two and two; and gave them power over unclean spirits; 

8 And commanded them that they should take nothing for their journey, save a staff only; no scrip, no bread, no money in their purse: 

9 But be shod with sandals; and not put on two coats. 

10 And he said unto them, In what place soever ye enter into an house, there abide till ye depart from that place. 

11 And whosoever shall not receive you, nor hear you, when ye depart thence, shake off the dust under your feet for a testimony against them. Verily I say unto you, It shall be more tolerable for Sodom and Gomorrha in the day of judgment, than for that city. 

12 And they went out, and preached that men should repent. 

13 And they cast out many devils, and anointed with oil many that were sick, and healed them. 

14 And king Herod heard of him; (for his name was spread abroad:) and he said, That John the Baptist was risen from the dead, and therefore mighty works do shew forth themselves in him. 

15 Others said, That it is Elias. And others said, That it is a prophet, or as one of the prophets. 

16 But when Herod heard thereof, he said, It is John, whom I beheaded: he is risen from the dead. 

17 For Herod himself had sent forth and laid hold upon John, and bound him in prison for Herodias' sake, his brother Philip's wife: for he had married her. 

18 For John had said unto Herod, It is not lawful for thee to have thy brother's wife. 

19 Therefore Herodias had a quarrel against him, and would have killed him; but she could not: 

20 For Herod feared John, knowing that he was a just man and an holy, and observed him; and when he heard him, he did many things, and heard him gladly. 

21 And when a convenient day was come, that Herod on his birthday made a supper to his lords, high captains, and chief estates of Galilee; 

22 And when the daughter of the said Herodias came in, and danced, and pleased Herod and them that sat with him, the king said unto the damsel, Ask of me whatsoever thou wilt, and I will give it thee. 

23 And he sware unto her, Whatsoever thou shalt ask of me, I will give it thee, unto the half of my kingdom. 

24 And she went forth, and said unto her mother, What shall I ask? And she said, The head of John the Baptist. 

25 And she came in straightway with haste unto the king, and asked, saying, I will that thou give me by and by in a charger the head of John the Baptist. 

26 And the king was exceeding sorry; yet for his oath's sake, and for their sakes which sat with him, he would not reject her. 

27 And immediately the king sent an executioner, and commanded his head to be brought: and he went and beheaded him in the prison, 

28 And brought his head in a charger, and gave it to the damsel: and the damsel gave it to her mother. 

29 And when his disciples heard of it, they came and took up his corpse, and laid it in a tomb. 

30 And the apostles gathered themselves together unto Jesus, and told him all things, both what they had done, and what they had taught. 

31 And he said unto them, Come ye yourselves apart into a desert place, and rest a while: for there were many coming and going, and they had no leisure so much as to eat. 

32 And they departed into a desert place by ship privately. 

33 And the people saw them departing, and many knew him, and ran afoot thither out of all cities, and outwent them, and came together unto him. 

34 And Jesus, when he came out, saw much people, and was moved with compassion toward them, because they were as sheep not having a shepherd: and he began to teach them many things. 

35 And when the day was now far spent, his disciples came unto him, and said, This is a desert place, and now the time is far passed: 

36 Send them away, that they may go into the country round about, and into the villages, and buy themselves bread: for they have nothing to eat. 

37 He answered and said unto them, Give ye them to eat. And they say unto him, Shall we go and buy two hundred pennyworth of bread, and give them to eat? 

38 He saith unto them, How many loaves have ye? go and see. And when they knew, they say, Five, and two fishes. 

39 And he commanded them to make all sit down by companies upon the green grass. 

40 And they sat down in ranks, by hundreds, and by fifties. 

41 And when he had taken the five loaves and the two fishes, he looked up to heaven, and blessed, and brake the loaves, and gave them to his disciples to set before them; and the two fishes divided he among them all. 

42 And they did all eat, and were filled. 

43 And they took up twelve baskets full of the fragments, and of the fishes. 

44 And they that did eat of the loaves were about five thousand men. 

45 And straightway he constrained his disciples to get into the ship, and to go to the other side before unto Bethsaida, while he sent away the people. 

46 And when he had sent them away, he departed into a mountain to pray. 

47 And when even was come, the ship was in the midst of the sea, and he alone on the land. 

48 And he saw them toiling in rowing; for the wind was contrary unto them: and about the fourth watch of the night he cometh unto them, walking upon the sea, and would have passed by them. 

49 But when they saw him walking upon the sea, they supposed it had been a spirit, and cried out: 

50 For they all saw him, and were troubled. And immediately he talked with them, and saith unto them, Be of good cheer: it is I; be not afraid. 

51 And he went up unto them into the ship; and the wind ceased: and they were sore amazed in themselves beyond measure, and wondered. 

52 For they considered not the miracle of the loaves: for their heart was hardened. 

53 And when they had passed over, they came into the land of Gennesaret, and drew to the shore. 

54 And when they were come out of the ship, straightway they knew him, 

55 And ran through that whole region round about, and began to carry about in beds those that were sick, where they heard he was. 

56 And whithersoever he entered, into villages, or cities, or country, they laid the sick in the streets, and besought him that they might touch if it were but the border of his garment: and as many as touched him were made whole. 

King James Bible (1769). Public Domain.
Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Mark 6

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Människorna i Nasaret vägrar att tro

1 Efter denna händelse lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad Nasaret tillsammans med sina efterföljare. 

2 När det blev vilodag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans vishet och de under han gjorde när han la händerna på folk.”Varifrån har han fått detta?” sa de. 

3 ”Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss.” Och så retade de sig på honom. 

4 Då sa Jesus till dem: ”En profet som framför Guds budskap blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” 

5 Och eftersom folket i Nasaret inte trodde på honom, kunde han inte göra några under där. Han botade bara några få sjuka genom att lägga händerna på dem, 

6 och han förvånade sig över att folket inte ville tro på honom. Sedan vandrade Jesus runt i byarna i trakten och undervisade. 

Jesus sänder ut sina tolv närmaste efterföljare

7 Han kallade till sig sina tolv närmaste efterföljare och sände ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar. 

8-9 Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, och inte några extra skor eller kläder. 

10 ”När ni blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa plats”, sa han. 

11 ”Men om människorna på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka platsens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.” 

12 Så gick Jesus efterföljare iväg, och överallt dit de kom uppmanade de folk att lämna synden och vända om till Gud. 

13 Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. 

Johannes döparens död

14 Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför han kan göra sådana under.” 

15 Men en del sa: ”Jesus är Elia.” Andra sa: ”Han är verkligen en profet som framför Guds budskap, precis som profeterna förr i tiden. 

16 ”Nej”, sa Herodes, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått från de döda.” 

17 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av sin fru, Herodias. Hon hade först varit gift med kungens bror Filippos, men Herodes hade ändå gift sig med henne. 

18 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors fru.” 

19 Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det. 

20 Han hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en god man som levde efter Guds vilja. Varje gång han hört Johannes kände han sig osäker och visste inte vad han skulle tro, men ändå lyssnade han gärna på honom. 

21 Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen. 

22 Och medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade. Kung Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.” 

23 Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.” 

24 Hon gick då ut och frågade sin mamma vad hon skulle be om. Och mamman svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!” 

25 Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!” 

26 Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, lät han henne få som hon ville. 

27 Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes döparens huvud. Och mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes 

28 och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma. 

29 Men när Johannes efterföljare hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den. 

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

30 De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort och allt de hade undervisat människorna om. 

31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” 

32 Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats. 

33 Men många människor såg att de åkte iväg och skyndade till fots runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan. 

34 Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Han tog sig därför tid och undervisade dem länge om det som de behövde veta. 

35-36 Fram emot kvällen kom hans efterföljare till honom och sa: ”Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat.” 

37 Men Jesus sa: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur då?” frågade hans efterföljare. ”Det skulle ju kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.” 

38 ”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. 

39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper på 50 eller 100 personer, där det fanns grönt gräs. 

41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav varje efterföljare lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket. 

42 Alla åt och blev mätta, 

43 och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. 

44 Det var 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn. 

Jesus går på vattnet

45 Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. 

46 Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be. 

47 När det blev kväll var Jesus efterföljare fortfarande långt ute på sjön i sin båt. Jesus, som var ensam kvar på land, 

48 såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind. Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina efterföljare, gående mot dem på vattnet. 

49 Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. 

50 Alla såg de honom och blev dödsförskräckta. Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” 

51 Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund la sig vinden. Hans efterföljare var alldeles häpna. 

52 De hade ännu inte fattat vem Jesus var och hade svårt för att tro, trots det stora undret kvällen innan då så många hade fått bröd att äta. 

Jesus botar alla som rör vid honom

53 När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. 

54 Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. 

55 De sprang runt i hela området för att sprida nyheten om att han var där, och de började bära sjuka människor på deras sovmattor till de platser där de hörde att han befann sig. 

56 Ja, överallt dit han kom, i städer och byar och gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska! 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^®
Used by permission. All rights reserved worldwide.