1And he entered again into the synagogue; and there was a man there which had a withered hand.2And they watched him, whether he would heal him on the sabbath day; that they might accuse him.3And he saith unto the man which had the withered hand, Stand forth.4And he saith unto them, Is it lawful to do good on the sabbath days, or to do evil? to save life, or to kill? But they held their peace.5And when he had looked round about on them with anger, being grieved for the hardness of their hearts, he saith unto the man, Stretch forth thine hand. And he stretched it out: and his hand was restored whole as the other.6And the Pharisees went forth, and straightway took counsel with the Herodians against him, how they might destroy him.7But Jesus withdrew himself with his disciples to the sea: and a great multitude from Galilee followed him, and from Judaea,8And from Jerusalem, and from Idumaea, and from beyond Jordan; and they about Tyre and Sidon, a great multitude, when they had heard what great things he did, came unto him.9And he spake to his disciples, that a small ship should wait on him because of the multitude, lest they should throng him.10For he had healed many; insomuch that they pressed upon him for to touch him, as many as had plagues.11And unclean spirits, when they saw him, fell down before him, and cried, saying, Thou art the Son of God.12And he straitly charged them that they should not make him known.13And he goeth up into a mountain, and calleth unto him whom he would: and they came unto him.14And he ordained twelve, that they should be with him, and that he might send them forth to preach,15And to have power to heal sicknesses, and to cast out devils:16And Simon he surnamed Peter;17And James the son of Zebedee, and John the brother of James; and he surnamed them Boanerges, which is, The sons of thunder:18And Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alphaeus, and Thaddaeus, and Simon the Canaanite,19And Judas Iscariot, which also betrayed him: and they went into an house.20And the multitude cometh together again, so that they could not so much as eat bread.21And when his friends heard of it, they went out to lay hold on him: for they said, He is beside himself.22And the scribes which came down from Jerusalem said, He hath Beelzebub, and by the prince of the devils casteth he out devils.23And he called them unto him, and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?24And if a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand.25And if a house be divided against itself, that house cannot stand.26And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.27No man can enter into a strong man's house, and spoil his goods, except he will first bind the strong man; and then he will spoil his house.28Verily I say unto you, All sins shall be forgiven unto the sons of men, and blasphemies wherewith soever they shall blaspheme:29But he that shall blaspheme against the Holy Ghost hath never forgiveness, but is in danger of eternal damnation:30Because they said, He hath an unclean spirit.31There came then his brethren and his mother, and, standing without, sent unto him, calling him.32And the multitude sat about him, and they said unto him, Behold, thy mother and thy brethren without seek for thee.33And he answered them, saying, Who is my mother, or my brethren?34And he looked round about on them which sat about him, and said, Behold my mother and my brethren!35For whosoever shall do the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.
1En annan gång gick Jesus in i en synagoga[1], och där satt en man som hade en vanställd hand.2Eftersom det var vilodag[2] höll fariseerna noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand på vilodagen? I så fall skulle de få något att anklaga honom för.3Men Jesus sa till mannen med den vanställda handen: ”Res dig upp och kom hit fram.”4Sedan frågade han fariseerna: ”Vad är tillåtet att göra på vilodagen enligt Moses lag[3]? Får man göra gott eller får man göra ont? Får man rädda liv eller får man döda någon?” Men ingen ville svara honom.5Då såg han på dem med vrede i blicken, djupt bedrövad över deras likgiltighet för människors nöd. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand.” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen!6Men fariseerna lämnade synagogan och började genast göra upp planer tillsammans med kung Herodes anhängare[4] på hur de skulle få Jesus arresterad och dödad.
Mycket folk följer Jesus
7-8Jesus och hans efterföljare drog sig nu tillbaka till stranden av Galileiska sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Ryktet om alla hans under hade spritt sig vida omkring, och folk strömmade nu till för att se vad som försiggick.9Jesus bad sina efterföljare att skaffa fram en båt och ha den färdig, ifall folkmassan skulle tränga ut honom i vattnet.10Många människor hade blivit botade den dagen, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.11När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!”12Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser sina tolv närmaste efterföljare
13Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. Och när de var samlade där runt honom,14utsåg han tolv av dem till att följa honom och till att sändas ut för att tala till folket,15och han gav dem makt att driva ut onda andar.[5]16De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,17Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade ”åsksönerna”,18Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ’den ivrige’[6]19och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
20När Jesus kom tillbaka till det hus där han bodde, började folk att samlas igen, och snart var huset så fullt att varken han eller hans efterföljare ens fick tid att äta.21När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är galen!” sa de.22Men laglärarna[7], som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Satan, de onda andarnas härskare. Det är därför som de onda andarna lyder honom.”23Jesus kallade då till sig dessa män och förklarade genom att berätta bilder. Han sa: ”Hur kan Satan driva ut sina egna onda andar?24Ett rike där man strider mot varandra går ju under.25Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera.26Om Satan därför strider mot sig själv, då kan han inte fortsätta att styra sitt rike, utan det är snart ute med honom.27Nej, så här är det: Satan är som en stark man, och vill man gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, måste man först binda honom. Sedan kan man gå in och plundra hans hus.28En sak vill jag att ni ska ha klart för er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder, till och med hädelse[8] mot Gud, hur mycket man än hädar.29Men den som hädar Guds heliga Ande kan aldrig få förlåtelse. Det är en oförlåtlig synd.”30Detta sa han därför att de påstod att han gjorde sina under genom Satans kraft och inte genom Guds Andes kraft.
Jesus riktiga familj
31-32Nu kom Jesus mamma och hans bröder till det överfulla hus där han undervisade, och eftersom de inte själva kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. De som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.”33Men han svarade: ”Min mamma och mina bröder! Vilka är det?”34Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mamma och mina syskon.35Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mamma.”