1And he looked up, and saw the rich men casting their gifts into the treasury.2And he saw also a certain poor widow casting in thither two mites.3And he said, Of a truth I say unto you, that this poor widow hath cast in more than they all:4For all these have of their abundance cast in unto the offerings of God: but she of her penury hath cast in all the living that she had.5And as some spake of the temple, how it was adorned with goodly stones and gifts, he said,6As for these things which ye behold, the days will come, in the which there shall not be left one stone upon another, that shall not be thrown down.7And they asked him, saying, Master, but when shall these things be? and what sign will there be when these things shall come to pass?8And he said, Take heed that ye be not deceived: for many shall come in my name, saying, I am Christ; and the time draweth near: go ye not therefore after them.9But when ye shall hear of wars and commotions, be not terrified: for these things must first come to pass; but the end is not by and by.10Then said he unto them, Nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom:11And great earthquakes shall be in divers places, and famines, and pestilences; and fearful sights and great signs shall there be from heaven.12But before all these, they shall lay their hands on you, and persecute you, delivering you up to the synagogues, and into prisons, being brought before kings and rulers for my name's sake.13And it shall turn to you for a testimony.14Settle it therefore in your hearts, not to meditate before what ye shall answer:15For I will give you a mouth and wisdom, which all your adversaries shall not be able to gainsay nor resist.16And ye shall be betrayed both by parents, and brethren, and kinsfolks, and friends; and some of you shall they cause to be put to death.17And ye shall be hated of all men for my name's sake.18But there shall not an hair of your head perish.19In your patience possess ye your souls.20And when ye shall see Jerusalem compassed with armies, then know that the desolation thereof is nigh.21Then let them which are in Judaea flee to the mountains; and let them which are in the midst of it depart out; and let not them that are in the countries enter thereinto.22For these be the days of vengeance, that all things which are written may be fulfilled.23But woe unto them that are with child, and to them that give suck, in those days! for there shall be great distress in the land, and wrath upon this people.24And they shall fall by the edge of the sword, and shall be led away captive into all nations: and Jerusalem shall be trodden down of the Gentiles, until the times of the Gentiles be fulfilled.25And there shall be signs in the sun, and in the moon, and in the stars; and upon the earth distress of nations, with perplexity; the sea and the waves roaring;26Men's hearts failing them for fear, and for looking after those things which are coming on the earth: for the powers of heaven shall be shaken.27And then shall they see the Son of man coming in a cloud with power and great glory.28And when these things begin to come to pass, then look up, and lift up your heads; for your redemption draweth nigh.29And he spake to them a parable; Behold the fig tree, and all the trees;30When they now shoot forth, ye see and know of your own selves that summer is now nigh at hand.31So likewise ye, when ye see these things come to pass, know ye that the kingdom of God is nigh at hand.32Verily I say unto you, This generation shall not pass away, till all be fulfilled.33Heaven and earth shall pass away: but my words shall not pass away.34And take heed to yourselves, lest at any time your hearts be overcharged with surfeiting, and drunkenness, and cares of this life, and so that day come upon you unawares.35For as a snare shall it come on all them that dwell on the face of the whole earth.36Watch ye therefore, and pray always, that ye may be accounted worthy to escape all these things that shall come to pass, and to stand before the Son of man.37And in the day time he was teaching in the temple; and at night he went out, and abode in the mount that is called the mount of Olives.38And all the people came early in the morning to him in the temple, for to hear him.
1När Jesus stod där i templet såg han hur de rika la sina gåvor i offerkistan.2Men han såg också hur en fattig änka kom fram och släppte ner två kopparslantar.3Då sa han: ”Tro mig, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra,4för de tog bara en liten del av sitt överflöd och la i offerkistan. Men hon, som är så fattig, la dit allt vad hon hade att leva på.”
Jesus talar om framtiden
5Några av hans efterföljare började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt.6Men Jesus sa: ”Det dröjer inte länge förrän allt det ni ser här ska jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”7”Mästare, när ska detta hända?” undrade de förskräckt. ”Vad blir tecknet som visar att det börjar?”8Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och påstå att de är Messias, den utlovade kungen, och säga: ’Slutet är nära.’ Men tro dem inte!9Och när ni får höra om krig och oroligheter så grips inte av panik. Det måste bli krig först, men det betyder inte att slutet har kommit.10Folk och länder ska resa sig mot varandra.11Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.12Men innan allt detta inträffar ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna[1] och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför makthavare och kungar därför att ni tillhör mig.13Men detta ger er samtidigt en chans att berätta om er tro.14Planera därför inte i förväg vad ni ska säga då man anklagar er,15för jag ska ge er de rätta orden, ja, ni ska få en sådan vishet och skärpa att ingen av era motståndare kan svara.16Ni ska bli förrådda till och med av dem som står er närmast, av era föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas.17Alla ska hata er därför att ni tillhör mig.18Men Gud ska beskydda er. Inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat.19Stå fasta och håll ut, så ska ni vinna evigt liv.20Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära.21Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt, och ingen som är utanför staden får gå tillbaka in dit.22Då har tiden kommit för Guds dom, och allt det som Gud har förutsagt i Skriften[2] ska bli verklighet.23Stackars de kvinnor som är gravida när den tiden kommer, och stackars de mammor som ammar sina barn! Det ska bli stor nöd i landet och Guds vrede ska drabba folket.24Många ska bli brutalt dödade, och resten ska föras bort som fångar till världens alla länder. Jerusalem ska ockuperas av främmande folk, som ska ha kontroll över staden tills Gud gör slut på deras regeringstid.
När Jesus kommer tillbaka
25Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och oro inför havets och vågornas dån.26Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för universums krafter ska skakas.[3]27Och då ska man få se mig, Människosonen, komma på ett moln med makt och stor härlighet.[4]28Men när ni ser allt detta hända, så räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”
Bilden om fikonträdet
29Sedan fortsatte Jesus att förklara genom en bild. Han sa: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.30Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här.31På samma sätt kan ni veta att Guds nya värld snart är här,[5] då ni ser detta hända.32Jag försäkrar er, att detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[6]33Himlen och jorden ska försvinna, men mina ord ska gälla för evigt.
Var beredda
34-35Var på er vakt, så att ni inte förslöas av festande och supande, eller är upptagna med vardagslivets bekymmer. Annars kommer jag tillbaka och överraskar er, och ni ska fångas som i en snara.36Håll er ständigt beredda. Be att ni ska få kraft att fly undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta mig, Människosonen[7], utan rädsla.”37På dagarna gick Jesus till tempelplatsen för att undervisa, och folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Olivberget och övernattade där.