1And he said also unto his disciples, There was a certain rich man, which had a steward; and the same was accused unto him that he had wasted his goods.2And he called him, and said unto him, How is it that I hear this of thee? give an account of thy stewardship; for thou mayest be no longer steward.3Then the steward said within himself, What shall I do? for my lord taketh away from me the stewardship: I cannot dig; to beg I am ashamed.4I am resolved what to do, that, when I am put out of the stewardship, they may receive me into their houses.5So he called every one of his lord's debtors unto him, and said unto the first, How much owest thou unto my lord?6And he said, An hundred measures of oil. And he said unto him, Take thy bill, and sit down quickly, and write fifty.7Then said he to another, And how much owest thou? And he said, An hundred measures of wheat. And he said unto him, Take thy bill, and write fourscore.8And the lord commended the unjust steward, because he had done wisely: for the children of this world are in their generation wiser than the children of light.9And I say unto you, Make to yourselves friends of the mammon of unrighteousness; that, when ye fail, they may receive you into everlasting habitations.10He that is faithful in that which is least is faithful also in much: and he that is unjust in the least is unjust also in much.11If therefore ye have not been faithful in the unrighteous mammon, who will commit to your trust the true riches?12And if ye have not been faithful in that which is another man's, who shall give you that which is your own?13No servant can serve two masters: for either he will hate the one, and love the other; or else he will hold to the one, and despise the other. Ye cannot serve God and mammon.14And the Pharisees also, who were covetous, heard all these things: and they derided him.15And he said unto them, Ye are they which justify yourselves before men; but God knoweth your hearts: for that which is highly esteemed among men is abomination in the sight of God.16The law and the prophets were until John: since that time the kingdom of God is preached, and every man presseth into it.17And it is easier for heaven and earth to pass, than one tittle of the law to fail.18Whosoever putteth away his wife, and marrieth another, committeth adultery: and whosoever marrieth her that is put away from her husband committeth adultery.19There was a certain rich man, which was clothed in purple and fine linen, and fared sumptuously every day:20And there was a certain beggar named Lazarus, which was laid at his gate, full of sores,21And desiring to be fed with the crumbs which fell from the rich man's table: moreover the dogs came and licked his sores.22And it came to pass, that the beggar died, and was carried by the angels into Abraham's bosom: the rich man also died, and was buried;23And in hell he lift up his eyes, being in torments, and seeth Abraham afar off, and Lazarus in his bosom.24And he cried and said, Father Abraham, have mercy on me, and send Lazarus, that he may dip the tip of his finger in water, and cool my tongue; for I am tormented in this flame.25But Abraham said, Son, remember that thou in thy lifetime receivedst thy good things, and likewise Lazarus evil things: but now he is comforted, and thou art tormented.26And beside all this, between us and you there is a great gulf fixed: so that they which would pass from hence to you cannot; neither can they pass to us, that would come from thence.27Then he said, I pray thee therefore, father, that thou wouldest send him to my father's house:28For I have five brethren; that he may testify unto them, lest they also come into this place of torment.29Abraham saith unto him, They have Moses and the prophets; let them hear them.30And he said, Nay, father Abraham: but if one went unto them from the dead, they will repent.31And he said unto him, If they hear not Moses and the prophets, neither will they be persuaded, though one rose from the dead.
1För sina efterföljare berättade Jesus också en annan bild. Han sa: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.2Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig! Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’3Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare? Gräva diken orkar jag inte, och tigga skäms jag för.4Men nu har jag en idé, som ska ge mig gott om vänner den dag jag måste lämna mitt arbete.’5-6Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’’100 krus olivolja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet du skrev under. Riv sönder det och skriv ett nytt på 50 krus istället.’7Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’’100 tunnor vete’, svarade han.’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv 80 tunnor istället!’8Den rika mannen var tvungen att beundra den oärliga förvaltaren för hans smarthet.[1] Och det är sant att den här världens människor är smartare mot varandra, än vad de människor är som tillhör Gud.9Ja, det rådet ger jag er, att använda era pengar till att hjälpa andra, så att ni blir välkomnade hos Gud för evigt den dag pengarna förlorar sitt värde.10Bara den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.11Men om ni är opålitliga i fråga om pengar, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt?12Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, vem vill då ge er egna pengar att förvalta?13Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att älska den förste och hata den andre. Ni måste alltså välja. Ni kan inte tjäna Gud och samtidigt älska pengar.[2]”14När fariseerna[3] hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada i pengar.15Men Jesus sa till dem: ”Ni gör allt för att människorna ska tro att ni följer Guds vilja, men Gud vet hur onda ni är. Det som gör intryck på människor är sådant som Gud hatar.”
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
16Jesus sa också: ”Fram till den dag då Johannes döparen började tala till folket, var det de nedskrivna orden i Moses lag och profeterna[4] som var folkets vägvisare. Men sedan dess sprids det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och alla tränger på för att få vara med.17Fast det betyder inte att lagen har slutat att gälla. Nej, så länge himlen och jorden finns kvar kommer varje ord i lagen att vara giltigt.18Fortfarande gäller att den man som skiljer sig från sin fru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[5] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.”
Den rika mannen och Lasaros
19Jesus berättade: ”Det var en gång en rik man, som var mycket välklädd och varje dag levde i lyx och överflöd.20Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår.21Lasaros längtade efter att få några rester från den rika mannens bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår.22Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till Abraham, till den plats där inget lidande finns. Den rika mannen dog också och blev begravd,23men när han slog upp sina ögon var han i helvetet, där han plågades svårt. Långt borta fick han då se Abraham, och Lasaros som satt bredvid honom.24’Fader Abraham’, ropade han. ’Ha medlidande med mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’25Men Abraham sa till honom: ’Min son, kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig, medan Lasaros inte hade något. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas.26Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.’27Då sa den rika mannen: ’Fader Abraham, skicka honom då åtminstone28till mina fem bröder för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit när de dör.’29Men Abraham sa: ’De kan lyssna till vad Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.’[6]30Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om till Gud!’31Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till det som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”