1There were present at that season some that told him of the Galilaeans, whose blood Pilate had mingled with their sacrifices.2And Jesus answering said unto them, Suppose ye that these Galilaeans were sinners above all the Galilaeans, because they suffered such things?3I tell you, Nay: but, except ye repent, ye shall all likewise perish.4Or those eighteen, upon whom the tower in Siloam fell, and slew them, think ye that they were sinners above all men that dwelt in Jerusalem?5I tell you, Nay: but, except ye repent, ye shall all likewise perish.6He spake also this parable; A certain man had a fig tree planted in his vineyard; and he came and sought fruit thereon, and found none.7Then said he unto the dresser of his vineyard, Behold, these three years I come seeking fruit on this fig tree, and find none: cut it down; why cumbereth it the ground?8And he answering said unto him, Lord, let it alone this year also, till I shall dig about it, and dung it:9And if it bear fruit, well: and if not, then after that thou shalt cut it down.10And he was teaching in one of the synagogues on the sabbath.11And, behold, there was a woman which had a spirit of infirmity eighteen years, and was bowed together, and could in no wise lift up herself.12And when Jesus saw her, he called her to him, and said unto her, Woman, thou art loosed from thine infirmity.13And he laid his hands on her: and immediately she was made straight, and glorified God.14And the ruler of the synagogue answered with indignation, because that Jesus had healed on the sabbath day, and said unto the people, There are six days in which men ought to work: in them therefore come and be healed, and not on the sabbath day.15The Lord then answered him, and said, Thou hypocrite, doth not each one of you on the sabbath loose his ox or his ass from the stall, and lead him away to watering?16And ought not this woman, being a daughter of Abraham, whom Satan hath bound, lo, these eighteen years, be loosed from this bond on the sabbath day?17And when he had said these things, all his adversaries were ashamed: and all the people rejoiced for all the glorious things that were done by him.18Then said he, Unto what is the kingdom of God like? and whereunto shall I resemble it?19It is like a grain of mustard seed, which a man took, and cast into his garden; and it grew, and waxed a great tree; and the fowls of the air lodged in the branches of it.20And again he said, Whereunto shall I liken the kingdom of God?21It is like leaven, which a woman took and hid in three measures of meal, till the whole was leavened.22And he went through the cities and villages, teaching, and journeying toward Jerusalem.23Then said one unto him, Lord, are there few that be saved? And he said unto them,24Strive to enter in at the strait gate: for many, I say unto you, will seek to enter in, and shall not be able.25When once the master of the house is risen up, and hath shut to the door, and ye begin to stand without, and to knock at the door, saying, Lord, Lord, open unto us; and he shall answer and say unto you, I know you not whence ye are:26Then shall ye begin to say, We have eaten and drunk in thy presence, and thou hast taught in our streets.27But he shall say, I tell you, I know you not whence ye are; depart from me, all ye workers of iniquity.28There shall be weeping and gnashing of teeth, when ye shall see Abraham, and Isaac, and Jacob, and all the prophets, in the kingdom of God, and you yourselves thrust out.29And they shall come from the east, and from the west, and from the north, and from the south, and shall sit down in the kingdom of God.30And, behold, there are last which shall be first, and there are first which shall be last.31The same day there came certain of the Pharisees, saying unto him, Get thee out, and depart hence: for Herod will kill thee.32And he said unto them, Go ye, and tell that fox, Behold, I cast out devils, and I do cures to day and to morrow, and the third day I shall be perfected.33Nevertheless I must walk to day, and to morrow, and the day following: for it cannot be that a prophet perish out of Jerusalem.34O Jerusalem, Jerusalem, which killest the prophets, and stonest them that are sent unto thee; how often would I have gathered thy children together, as a hen doth gather her brood under her wings, and ye would not!35Behold, your house is left unto you desolate: and verily I say unto you, Ye shall not see me, until the time come when ye shall say, Blessed is he that cometh in the name of the Lord.
1Just då kom någon och berättade för Jesus att landshövdingen Pilatus hade dödat flera judar från Galileen, medan de offrade i templet i Jerusalem.2Jesus frågade då: ”Tror ni att de var större syndare än de andra människorna i Galileen? Var det därför de fick lida?3Nej! Men jag försäkrar er, att om ni inte lämnar synden och vänder om till Gud, så ska ni också mista livet[1].4Och hur var det med de 18 människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem?5Nej! Men jag försäkrar er, att om ni inte lämnar synden och vänder om till Gud, så ska ni också mista livet.”6Sedan berättade Jesus en bild för att illustrera detta. Han sa: ”En man planterade ett fikonträd i sin trädgård. Och med jämna mellanrum kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han blev alltid lika besviken.7Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har väntat i tre år, och det har inte blivit ett enda fikon på det!’ sa han. ’Det är bättre att jag planterar något annat där istället.’8Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, ge det en chans till. Låt det stå kvar, så ska jag sköta om det och ge det ordentligt med gödning.9Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så hugger jag ner det då.’ ”
Jesus botar en kvinna på vilodagen
10En vilodag[2] när Jesus undervisade i synagogan,11fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ond ande. Hon hade gått framåtböjd i 18 år, och kunde inte räta på ryggen.12När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!”13Sedan la han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud.14Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på vilodagen. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på vilodagen!”15Då svarade Jesus: ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Finns det en enda av er här som inte arbetar på vilodagen? Ni löser ju era oxar och åsnor från krubban och leder ut dem och ger dem vatten?16Men här har vi en judisk kvinna som Satan hållit bunden i 18 år, och så vill ni hindra henne från att bli löst från sin plåga bara för att det är vilodag!”17Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.
Bilden om senapsfröet och om jästen
18Sedan sa Jesus: ”Hur blir det där Gud regerar[3]? Hur ska jag beskriva det?19Jo, det blir som när en man sår ett litet senapsfrö i en trädgård. Det växer och blir ett träd, och fåglarna bygger bo bland grenarna.20-21Där Gud regerar blir det också som när en kvinna blandar in jäst i degen då hon bakar. Hon tar lite jäst och blandar in den i en stor mängd mjöl och arbetar ihop degen. Sedan påverkar jästen hela degen.”
Den trånga porten
22På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade.23Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”Jesus sa då till folket:24”Den som vill bli räddad måste gå in genom den trånga porten. Gör därför allt för att komma in genom den. Sanningen är, att många ska försöka men inte lyckas.25Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten är det för sent. Om ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’ så ska han svara: ’Jag känner er inte.’26Kanske säger ni då: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du gick omkring på våra gator och undervisade!’27Men han ska svara: ’Har jag inte redan sagt att jag inte känner er eller vet varifrån ni är! Försvinn härifrån, ni onda människor!’28Ja, ni ska gråta av ångest och förtvivlan när ni blir utestängda från Guds nya värld[4], och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna som framförde Guds budskap.29Och människor ska komma från jordens alla länder och vara med på festen i Guds nya värld[5].30Då ska de som idag har låg status vara bland de främsta, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”
Jesus sörjer över Jerusalem
31Just då kom några fariseer[6] till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”32Jesus svarade: ”Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål.33Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet som framför Guds budskap kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.34Åh, ni Jerusalems invånare, som mördar profeterna och stenar andra som Gud sänder till er med sitt budskap.[7] Hur ofta har jag inte velat samla er, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni lät mig inte göra det.35Nu får ni själva ta hand om ert tempel. Ja, jag säger er, att ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Vi ärar dig som är sänd av Herren.[8]’ ”