1After these things the Lord appointed other seventy also, and sent them two and two before his face into every city and place, whither he himself would come.2Therefore said he unto them, The harvest truly is great, but the labourers are few: pray ye therefore the Lord of the harvest, that he would send forth labourers into his harvest.3Go your ways: behold, I send you forth as lambs among wolves.4Carry neither purse, nor scrip, nor shoes: and salute no man by the way.5And into whatsoever house ye enter, first say, Peace be to this house.6And if the son of peace be there, your peace shall rest upon it: if not, it shall turn to you again.7And in the same house remain, eating and drinking such things as they give: for the labourer is worthy of his hire. Go not from house to house.8And into whatsoever city ye enter, and they receive you, eat such things as are set before you:9And heal the sick that are therein, and say unto them, The kingdom of God is come nigh unto you.10But into whatsoever city ye enter, and they receive you not, go your ways out into the streets of the same, and say,11Even the very dust of your city, which cleaveth on us, we do wipe off against you: notwithstanding be ye sure of this, that the kingdom of God is come nigh unto you.12But I say unto you, that it shall be more tolerable in that day for Sodom, than for that city.13Woe unto thee, Chorazin! woe unto thee, Bethsaida! for if the mighty works had been done in Tyre and Sidon, which have been done in you, they had a great while ago repented, sitting in sackcloth and ashes.14But it shall be more tolerable for Tyre and Sidon at the judgment, than for you.15And thou, Capernaum, which art exalted to heaven, shalt be thrust down to hell.16He that heareth you heareth me; and he that despiseth you despiseth me; and he that despiseth me despiseth him that sent me.17And the seventy returned again with joy, saying, Lord, even the devils are subject unto us through thy name.18And he said unto them, I beheld Satan as lightning fall from heaven.19Behold, I give unto you power to tread on serpents and scorpions, and over all the power of the enemy: and nothing shall by any means hurt you.20Notwithstanding in this rejoice not, that the spirits are subject unto you; but rather rejoice, because your names are written in heaven.21In that hour Jesus rejoiced in spirit, and said, I thank thee, O Father, Lord of heaven and earth, that thou hast hid these things from the wise and prudent, and hast revealed them unto babes: even so, Father; for so it seemed good in thy sight.22All things are delivered to me of my Father: and no man knoweth who the Son is, but the Father; and who the Father is, but the Son, and he to whom the Son will reveal him.23And he turned him unto his disciples, and said privately, Blessed are the eyes which see the things that ye see:24For I tell you, that many prophets and kings have desired to see those things which ye see, and have not seen them; and to hear those things which ye hear, and have not heard them.25And, behold, a certain lawyer stood up, and tempted him, saying, Master, what shall I do to inherit eternal life?26He said unto him, What is written in the law? how readest thou?27And he answering said, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy strength, and with all thy mind; and thy neighbour as thyself.28And he said unto him, Thou hast answered right: this do, and thou shalt live.29But he, willing to justify himself, said unto Jesus, And who is my neighbour?30And Jesus answering said, A certain man went down from Jerusalem to Jericho, and fell among thieves, which stripped him of his raiment, and wounded him, and departed, leaving him half dead.31And by chance there came down a certain priest that way: and when he saw him, he passed by on the other side.32And likewise a Levite, when he was at the place, came and looked on him, and passed by on the other side.33But a certain Samaritan, as he journeyed, came where he was: and when he saw him, he had compassion on him,34And went to him, and bound up his wounds, pouring in oil and wine, and set him on his own beast, and brought him to an inn, and took care of him.35And on the morrow when he departed, he took out two pence, and gave them to the host, and said unto him, Take care of him; and whatsoever thou spendest more, when I come again, I will repay thee.36Which now of these three, thinkest thou, was neighbour unto him that fell among the thieves?37And he said, He that shewed mercy on him. Then said Jesus unto him, Go, and do thou likewise.38Now it came to pass, as they went, that he entered into a certain village: and a certain woman named Martha received him into her house.39And she had a sister called Mary, which also sat at Jesus' feet, and heard his word.40But Martha was cumbered about much serving, and came to him, and said, Lord, dost thou not care that my sister hath left me to serve alone? bid her therefore that she help me.41And Jesus answered and said unto her, Martha, Martha, thou art careful and troubled about many things:42But one thing is needful: and Mary hath chosen that good part, which shall not be taken away from her.
1Herren Jesus utsåg nu ytterligare 72 efterföljare[1], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.2Innan de gav sig iväg, sa han till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten.3Gå nu, och kom ihåg att jag sänder er som lamm in bland vargar.4Ta inte med er några pengar, ingen väska och inga extra skor. Och ta väl vara på tiden, stanna inte på vägen för att prata.5När ni kommer in i ett hus så börja med att önska familjen frid ifrån Gud.6Om de då är värda att få del av Guds frid, ska han ge dem av sin frid. Annars får ni själva behålla det ni önskade dem.7Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.8När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så tacka ja när man bjuder er på mat,9bota de sjuka och säg till folket: ’Gud har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[2]’10Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg:11’Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator vill vi skaka av våra fötter. Men en sak ska ni ha klart för er, och det är att Gud har kommit för att göra människor till sitt eget folk.’ ”12”Jag försäkrar er”, fortsatte Jesus, ”att till och med staden Sodom[3] ska slippa lindrigare undan på domens dag än dessa städer som inte välkomnar er.13Ja, hur fruktansvärt ska det inte bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[4], hade människorna där ångrat sin synd och vänt om till Gud för länge sedan.14Jag försäkrar er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få ett lindrigare straff än ni!15Och ni, Kafarnaums invånare, tror ni att ni ska bli upphöjda till himlen? Nej, ner till helvetet ska ni störtas.”16Sedan sa han till sina efterföljare: ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar Gud, eftersom Gud har sänt mig.”
De 72 efterföljarna kommer tillbaka
17När de 72 efterföljarna sedan kom tillbaka, kunde de glada berätta: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi driver ut dem i ditt namn.”18”Ja”, sa han till dem, ”jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!19Och jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner ochkrossa dem,[5] och makt över fiendens alla styrkor. Inget ska skada er.20Men det viktigaste är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.[6]”21Och i samma stund fylldes Jesus av glädje genom Guds heliga Ande och sa: ”Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt.”22Jesus fortsatte: ”Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för.”23Sedan vände han sig särskilt till sina tolv närmaste efterföljare och sa: ”Ni kan vara lyckliga som har fått se och uppleva allt detta.24Jag säger er, att många profeter som framförde Guds budskap[7], och många kungar, har velat se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det.”
Berättelsen om den goda samariern
25En dag kom en laglärd[8] för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?”26Jesus svarade: ”Vad säger Moses lag[9] om detta? Hur låter budorden?”27Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[10]28”Det är riktigt!” sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”29Men mannen, som gärna ville visa hur noga han var med att följa Guds vilja, frågade Jesus: ”Vem ska egentligen räknas som min medmänniska?”30Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: ”En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd.31Då råkade en judisk präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.32Efter en stund kom en tempeltjänare till platsen, och han gjorde precis likadant. Trots att han såg mannen ligga där, gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.33Då kom en samarier[11], som också var på resa, och när han såg den misshandlade mannen fylldes han av medlidande.34Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han vakade över honom hela natten.35Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två dagslöner och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’ ”36Sedan frågade Jesus den laglärde: ”Vilken av dessa tre tycker du betedde sig som en sann medmänniska mot den misshandlade mannen?”37”Den som visade medlidande naturligtvis”, svarade den laglärde. Då sa Jesus: ”Just det. Gå iväg och gör likadant, du också.”
Jesus besöker Maria och Marta
38När Jesus och hans efterföljare fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta.39Marta hade en syster som hette Maria, som genast slog sig ner på golvet och lyssnade till vad Herren Jesus hade att säga.40Men Marta var stressad och tänkte mest på vad hon skulle ge gästerna. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag måste göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”41Men Herren sa till henne: ”Kära Marta, du har så mycket bekymmer, och oroar dig för så mycket!42Men egentligen finns det bara en sak som är riktigt viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.”