Judges 8 | King James Version

King James Version

1 And the men of Ephraim said unto him, Why hast thou served us thus, that thou calledst us not, when thou wentest to fight with the Midianites? And they did chide with him sharply. 2 And he said unto them, What have I done now in comparison of you? Is not the gleaning of the grapes of Ephraim better than the vintage of Abiezer? 3 God hath delivered into your hands the princes of Midian, Oreb and Zeeb: and what was I able to do in comparison of you? Then their anger was abated toward him, when he had said that. 4 And Gideon came to Jordan, and passed over, he, and the three hundred men that were with him, faint, yet pursuing them . 5 And he said unto the men of Succoth, Give, I pray you, loaves of bread unto the people that follow me; for they be faint, and I am pursuing after Zebah and Zalmunna, kings of Midian. 6 And the princes of Succoth said, Are the hands of Zebah and Zalmunna now in thine hand, that we should give bread unto thine army? 7 And Gideon said, Therefore when the LORD hath delivered Zebah and Zalmunna into mine hand, then I will tear your flesh with the thorns of the wilderness and with briers. 8 And he went up thence to Penuel, and spake unto them likewise: and the men of Penuel answered him as the men of Succoth had answered him . 9 And he spake also unto the men of Penuel, saying, When I come again in peace, I will break down this tower. 10 Now Zebah and Zalmunna were in Karkor, and their hosts with them, about fifteen thousand men , all that were left of all the hosts of the children of the east: for there fell an hundred and twenty thousand men that drew sword. 11 And Gideon went up by the way of them that dwelt in tents on the east of Nobah and Jogbehah, and smote the host: for the host was secure. 12 And when Zebah and Zalmunna fled, he pursued after them, and took the two kings of Midian, Zebah and Zalmunna, and discomfited all the host. 13 And Gideon the son of Joash returned from battle before the sun was up , 14 And caught a young man of the men of Succoth, and enquired of him: and he described unto him the princes of Succoth, and the elders thereof, even threescore and seventeen men. 15 And he came unto the men of Succoth, and said, Behold Zebah and Zalmunna, with whom ye did upbraid me, saying, Are the hands of Zebah and Zalmunna now in thine hand, that we should give bread unto thy men that are weary? 16 And he took the elders of the city, and thorns of the wilderness and briers, and with them he taught the men of Succoth. 17 And he beat down the tower of Penuel, and slew the men of the city. 18 Then said he unto Zebah and Zalmunna, What manner of men were they whom ye slew at Tabor? And they answered, As thou art , so were they; each one resembled the children of a king. 19 And he said, They were my brethren, even the sons of my mother: as the LORD liveth, if ye had saved them alive, I would not slay you. 20 And he said unto Jether his firstborn, Up, and slay them. But the youth drew not his sword: for he feared, because he was yet a youth. 21 Then Zebah and Zalmunna said, Rise thou, and fall upon us: for as the man is, so is his strength. And Gideon arose, and slew Zebah and Zalmunna, and took away the ornaments that were on their camels'necks. 22 Then the men of Israel said unto Gideon, Rule thou over us, both thou, and thy son, and thy son' son also: for thou hast delivered us from the hand of Midian. 23 And Gideon said unto them, I will not rule over you, neither shall my son rule over you: the LORD shall rule over you. 24 And Gideon said unto them, I would desire a request of you, that ye would give me every man the earrings of his prey. (For they had golden earrings, because they were Ishmaelites.) 25 And they answered, We will willingly give them . And they spread a garment, and did cast therein every man the earrings of his prey. 26 And the weight of the golden earrings that he requested was a thousand and seven hundred shekels of gold; beside ornaments, and collars, and purple raiment that was on the kings of Midian, and beside the chains that were about their camels'necks. 27 And Gideon made an ephod thereof, and put it in his city, even in Ophrah: and all Israel went thither a whoring after it: which thing became a snare unto Gideon, and to his house. 28 Thus was Midian subdued before the children of Israel, so that they lifted up their heads no more. And the country was in quietness forty years in the days of Gideon. 29 And Jerubbaal the son of Joash went and dwelt in his own house. 30 And Gideon had threescore and ten sons of his body begotten: for he had many wives. 31 And his concubine that was in Shechem, she also bare him a son, whose name he called Abimelech. 32 And Gideon the son of Joash died in a good old age, and was buried in the sepulchre of Joash his father, in Ophrah of the Abiezrites. 33 And it came to pass, as soon as Gideon was dead, that the children of Israel turned again, and went a whoring after Baalim, and made Baalberith their god. 34 And the children of Israel remembered not the LORD their God, who had delivered them out of the hands of all their enemies on every side: 35 Neither shewed they kindness to the house of Jerubbaal, namely , Gideon, according to all the goodness which he had shewed unto Israel.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gideon straffar dem som svikit

1 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. "Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna?" frågade de. 2-3 Gideon svarade: "Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!"Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig. 4 Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden. 5 Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. "Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar", förklarade han. 6 "Ni har ju inte tagit dem till fånga än!" svarade ledarna i Suckot. "Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss." 7 Då varnade Gideon dem: "När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen." 8 Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar. 9 Han sa då: "När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn." 10 Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats. 11 Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall. 12 De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären. 13 När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset 14 fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden. 15 När Gideon kom till Suckot sa han: "Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!" 16 Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar. 17 Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där. 18 Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: "De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut?" De svarade: "De var klädda precis som du, som kungasöner!" 19 "Det måste ha varit mina bröder!" utropade Gideon. "Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er." 20 Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte. 21 Då sa Seba och Salmunna till Gideon: "Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man!" Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.

Gideon vill inte bli kung

22 Israels män vädjade till Gideon: "Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan." 23-24 "Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller!" svarade Gideon. "Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare." (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.) 25 "Det ska vi gärna göra!" svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet. 26 Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor. 27 Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.

Gideon dör

28 Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid. 29 Han återvände hem efter kriget 30 och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur. 31 Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek. 32 Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet. 33 Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit. 34 De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem. 35 Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.