1And it came to pass in those days, when there was no king in Israel, that there was a certain Levite sojourning on the side of mount Ephraim, who took to him a concubine out of Bethlehemjudah.2And his concubine played the whore against him, and went away from him unto her father' house to Bethlehemjudah, and was there four whole months.3And her husband arose, and went after her, to speak friendly unto her, and to bring her again, having his servant with him, and a couple of asses: and she brought him into her father' house: and when the father of the damsel saw him, he rejoiced to meet him.4And his father in law, the damsel' father, retained him; and he abode with him three days: so they did eat and drink, and lodged there.5And it came to pass on the fourth day, when they arose early in the morning, that he rose up to depart: and the damsel' father said unto his son in law, Comfort thine heart with a morsel of bread, and afterward go your way.6And they sat down, and did eat and drink both of them together: for the damsel' father had said unto the man, Be content, I pray thee, and tarry all night, and let thine heart be merry.7And when the man rose up to depart, his father in law urged him: therefore he lodged there again.8And he arose early in the morning on the fifth day to depart: and the damsel' father said, Comfort thine heart, I pray thee. And they tarried until afternoon, and they did eat both of them.9And when the man rose up to depart, he, and his concubine, and his servant, his father in law, the damsel' father, said unto him, Behold, now the day draweth toward evening, I pray you tarry all night: behold, the day groweth to an end, lodge here, that thine heart may be merry; and to morrow get you early on your way, that thou mayest go home.10But the man would not tarry that night, but he rose up and departed, and came over against Jebus, which is Jerusalem; and there were with him two asses saddled, his concubine also was with him.11And when they were by Jebus, the day was far spent; and the servant said unto his master, Come, I pray thee, and let us turn in into this city of the Jebusites, and lodge in it.12And his master said unto him, We will not turn aside hither into the city of a stranger, that is not of the children of Israel; we will pass over to Gibeah.13And he said unto his servant, Come, and let us draw near to one of these places to lodge all night, in Gibeah, or in Ramah.14And they passed on and went their way; and the sun went down upon them when they were by Gibeah, which belongeth to Benjamin.15And they turned aside thither, to go in and to lodge in Gibeah: and when he went in, he sat him down in a street of the city: for there was no man that took them into his house to lodging.16And, behold, there came an old man from his work out of the field at even, which was also of mount Ephraim; and he sojourned in Gibeah: but the men of the place were Benjamites.17And when he had lifted up his eyes, he saw a wayfaring man in the street of the city: and the old man said, Whither goest thou? and whence comest thou?18And he said unto him, We are passing from Bethlehemjudah toward the side of mount Ephraim; from thence am I: and I went to Bethlehemjudah, but I am now going to the house of the LORD; and there is no man that receiveth me to house.19Yet there is both straw and provender for our asses; and there is bread and wine also for me, and for thy handmaid, and for the young man which is with thy servants: there is no want of any thing.20And the old man said, Peace be with thee; howsoever let all thy wants lie upon me; only lodge not in the street.21So he brought him into his house, and gave provender unto the asses: and they washed their feet, and did eat and drink.22Now as they were making their hearts merry, behold, the men of the city, certain sons of Belial, beset the house round about, and beat at the door, and spake to the master of the house, the old man, saying, Bring forth the man that came into thine house, that we may know him.23And the man, the master of the house, went out unto them, and said unto them, Nay, my brethren, nay , I pray you, do not so wickedly; seeing that this man is come into mine house, do not this folly.24Behold, here is my daughter a maiden, and his concubine; them I will bring out now, and humble ye them, and do with them what seemeth good unto you: but unto this man do not so vile a thing.25But the men would not hearken to him: so the man took his concubine, and brought her forth unto them; and they knew her, and abused her all the night until the morning: and when the day began to spring, they let her go.26Then came the woman in the dawning of the day, and fell down at the door of the man' house where her lord was , till it was light.27And her lord rose up in the morning, and opened the doors of the house, and went out to go his way: and, behold, the woman his concubine was fallen down at the door of the house, and her hands were upon the threshold.28And he said unto her, Up, and let us be going. But none answered. Then the man took her up upon an ass, and the man rose up, and gat him unto his place.29And when he was come into his house, he took a knife, and laid hold on his concubine, and divided her, together with her bones, into twelve pieces, and sent her into all the coasts of Israel.30And it was so, that all that saw it said, There was no such deed done nor seen from the day that the children of Israel came up out of the land of Egypt unto this day: consider of it, take advice, and speak your minds .
1Vid den tiden, innan Israel hade någon kung, fanns det en man i Levis stam som bodde längst bort i Efraims bergsbygd. Han tog en flicka från Betlehem i Juda med sig hem som bihustru.2Men hon var otrogen och flydde därifrån och återvände hem till sin far.3Efter fyra månader försökte hennes man få henne tillbaka, och han tog med sig en tjänare och en extra åsna och for för att hämta henne. När han kom fram till hennes hem bjöd hon honom stiga in, och hon presenterade honom för sin far, som var mycket glad att få träffa honom.4Fadern bad honom att stanna och han blev kvar som deras gäst i tre dagar.5På den fjärde dagen var han mycket tidigt uppe och gjorde sig färdig för att ge sig iväg, men flickans far tyckte att de först skulle äta frukost.6Sedan bad han honom att stanna ännu en dag, så att de kunde fortsätta att umgås.7Först ville inte mannen det, men eftersom hans svärfar var så angelägen gav han slutligen med sig.8Följande morgon var de uppe tidigt igen, men flickans far var också den här gången angelägen om att han skulle stanna lite längre och föreslog: "Du kan väl stanna i dag och ge dig i väg fram emot kvällen!" Och mannen stannade, och de umgicks ännu en dag tillsammans.9När hans hustru och tjänare gjorde sig färdiga för avfärd på eftermiddagen, sa hans svärfar: "Det börjar bli ganska sent. Stanna här i natt, så kan vi ha trevligt i kväll, och sedan kan du resa tidigt i morgon bitti."10Men nu gick mannen inte att övertala. De gav sig iväg, och innan det blev mörkt nådde de Jerusalem, som också kallas Jebus.11"Nu är det för sent att fortsätta", sa hans tjänare till honom. "Kan vi inte stanna här i natt?"12-13"Nej", svarade mannen. "Vi kan inte stanna i denna hednastad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Gibea eller möjligen Rama."14De fortsatte alltså, och solen gick ner just som de kom till Gibea, en stad som tillhörde Benjamins stam.15De drog in där för natten och stannade till på torget, men ingen erbjöd dem rum för natten.16Då kom en gammal man förbi, på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men bodde nu i Gibea, där det för övrigt bara fanns benjaminiter.17När han fick syn på de resande frågade han dem varifrån de kom och vart de skulle.18"Vi är på väg hem från Betlehem i Juda", svarade mannen. "Jag bor längst bort i Efraims bergsbygd i närheten av Silo. Ingen har bjudit in oss över natten,19men det går ingen nöd på oss, för vi har tillräckligt med foder åt våra åsnor och mat och dryck åt oss själva."20"Ni är välkomna till mitt hem som mina gäster", sa den gamle mannen. "Här kan ni inte stanna. Det kan vara farligt."21Han tog dem med sig hem, gav deras åsnor att äta, och ställde sedan fram kvällsmat.22Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp män till huset och började bulta på dörren. De var homosexuella och ville komma åt mannen som var på besök.23Värden gick ut för att samtala med dem."Nej, mina bröder, begå inte en sådan usel handling med min gäst.24Ta i stället min dotter, som är oskuld, och den här mannens bihustru. Vi ska föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem."25Men de ville inte höra på honom. Då tog den gästande mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. De misshandlade henne och våldtog henne hela natten, och först i gryningen lät de henne gå.26Hon föll ihop utanför huset och låg där tills det blev ljust,27och när hennes man öppnade dörren, fann han henne liggande där med händerna på tröskeln.28"Kom nu, så ska vi ge oss i väg", sa han. Men han fick inte något svar, för hon var död. Då lade han henne över åsnan och tog henne med sig hem.29När han kom hem styckade han hennes kropp i tolv delar och sände en del till varje stam i Israel.30Hela nationen blev upprörd över det illdåd, som benjaminiterna hade begått."Någonting så fruktansvärt har inte hänt sedan Israel lämnade Egypten", sa alla. "Vi måste göra någonting åt det."