1Jesus went unto the mount of Olives.2And early in the morning he came again into the temple, and all the people came unto him; and he sat down, and taught them.3And the scribes and Pharisees brought unto him a woman taken in adultery; and when they had set her in the midst,4They say unto him, Master, this woman was taken in adultery, in the very act.5Now Moses in the law commanded us, that such should be stoned: but what sayest thou?6This they said, tempting him, that they might have to accuse him. But Jesus stooped down, and with his finger wrote on the ground, as though he heard them not.7So when they continued asking him, he lifted up himself, and said unto them, He that is without sin among you, let him first cast a stone at her.8And again he stooped down, and wrote on the ground.9And they which heard it, being convicted by their own conscience, went out one by one, beginning at the eldest, even unto the last: and Jesus was left alone, and the woman standing in the midst.10When Jesus had lifted up himself, and saw none but the woman, he said unto her, Woman, where are those thine accusers? hath no man condemned thee?11She said, No man, Lord. And Jesus said unto her, Neither do I condemn thee: go, and sin no more.12Then spake Jesus again unto them, saying, I am the light of the world: he that followeth me shall not walk in darkness, but shall have the light of life.13The Pharisees therefore said unto him, Thou bearest record of thyself; thy record is not true.14Jesus answered and said unto them, Though I bear record of myself, yet my record is true: for I know whence I came, and whither I go; but ye cannot tell whence I come, and whither I go.15Ye judge after the flesh; I judge no man.16And yet if I judge, my judgment is true: for I am not alone, but I and the Father that sent me.17It is also written in your law, that the testimony of two men is true.18I am one that bear witness of myself, and the Father that sent me beareth witness of me.19Then said they unto him, Where is thy Father? Jesus answered, Ye neither know me, nor my Father: if ye had known me, ye should have known my Father also.20These words spake Jesus in the treasury, as he taught in the temple: and no man laid hands on him; for his hour was not yet come.21Then said Jesus again unto them, I go my way, and ye shall seek me, and shall die in your sins: whither I go, ye cannot come.22Then said the Jews, Will he kill himself? because he saith, Whither I go, ye cannot come.23And he said unto them, Ye are from beneath; I am from above: ye are of this world; I am not of this world.24I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I am he, ye shall die in your sins.25Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.26I have many things to say and to judge of you: but he that sent me is true; and I speak to the world those things which I have heard of him.27They understood not that he spake to them of the Father.28Then said Jesus unto them, When ye have lifted up the Son of man, then shall ye know that I am he, and that I do nothing of myself; but as my Father hath taught me, I speak these things.29And he that sent me is with me: the Father hath not left me alone; for I do always those things that please him.30As he spake these words, many believed on him.31Then said Jesus to those Jews which believed on him, If ye continue in my word, then are ye my disciples indeed;32And ye shall know the truth, and the truth shall make you free.33They answered him, We be Abraham's seed, and were never in bondage to any man: how sayest thou, Ye shall be made free?34Jesus answered them, Verily, verily, I say unto you, Whosoever committeth sin is the servant of sin.35And the servant abideth not in the house for ever: but the Son abideth ever.36If the Son therefore shall make you free, ye shall be free indeed.37I know that ye are Abraham's seed; but ye seek to kill me, because my word hath no place in you.38I speak that which I have seen with my Father: and ye do that which ye have seen with your father.39They answered and said unto him, Abraham is our father. Jesus saith unto them, If ye were Abraham's children, ye would do the works of Abraham.40But now ye seek to kill me, a man that hath told you the truth, which I have heard of God: this did not Abraham.41Ye do the deeds of your father. Then said they to him, We be not born of fornication; we have one Father, even God.42Jesus said unto them, If God were your Father, ye would love me: for I proceeded forth and came from God; neither came I of myself, but he sent me.43Why do ye not understand my speech? even because ye cannot hear my word.44Ye are of your father the devil, and the lusts of your father ye will do. He was a murderer from the beginning, and abode not in the truth, because there is no truth in him. When he speaketh a lie, he speaketh of his own: for he is a liar, and the father of it.45And because I tell you the truth, ye believe me not.46Which of you convinceth me of sin? And if I say the truth, why do ye not believe me?47He that is of God heareth God's words: ye therefore hear them not, because ye are not of God.48Then answered the Jews, and said unto him, Say we not well that thou art a Samaritan, and hast a devil?49Jesus answered, I have not a devil; but I honour my Father, and ye do dishonour me.50And I seek not mine own glory: there is one that seeketh and judgeth.51Verily, verily, I say unto you, If a man keep my saying, he shall never see death.52Then said the Jews unto him, Now we know that thou hast a devil. Abraham is dead, and the prophets; and thou sayest, If a man keep my saying, he shall never taste of death.53Art thou greater than our father Abraham, which is dead? and the prophets are dead: whom makest thou thyself?54Jesus answered, If I honour myself, my honour is nothing: it is my Father that honoureth me; of whom ye say, that he is your God:55Yet ye have not known him; but I know him: and if I should say, I know him not, I shall be a liar like unto you: but I know him, and keep his saying.56Your father Abraham rejoiced to see my day: and he saw it, and was glad.57Then said the Jews unto him, Thou art not yet fifty years old, and hast thou seen Abraham?58Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Before Abraham was, I am.59Then took they up stones to cast at him: but Jesus hid himself, and went out of the temple, going through the midst of them, and so passed by.
1men Jesus gick ut till Olivberget.2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem.3Men under tiden han talade kom laglärarna[1] och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom,4och sa: ”Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man.5Moses lag[2] säger att hon ska stenas. Vad anser du?”6Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret.7När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: ”Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.”8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden.9Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.10Då tittade Jesus upp och sa till henne: ”Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?”11”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][3]
Jesus är människornas ljus
12Sedan talade Jesus till folket och sa: ”Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv.”13Fariseerna[4] sa då: ”Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!”14Men Jesus svarade dem: ”Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg.15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen.16Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig.17I er egen lag[5] står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis.18Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra.”19”Var är din Far?” frågade de då. Jesus svarade: ”Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”20Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.
Jesus varnar de judiska ledarna
21Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma.”22De judiska ledarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”23Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte.24Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[6] då får ni inte förlåtelse för era synder.”25”Vem är du då”, frågade de. Han svarade: ”Jag är den som jag alltid har påstått mig vara.26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning.”27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen.28Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[7] mig, Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig.29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.”30Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.
Abrahams barn eller djävulens?
31Jesus sa då till dem bland folket som nu började tro att han kom från Gud: ”Om ni verkligen vill bli mina efterföljare, så måste ni leva efter det som jag har lärt er.32Gör ni det kommer ni att lära känna Gud, och han ska befria er.”33Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Varför säger du då att Gud ska befria oss?”34Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att ni är slavar under synden varenda en.35En slav får inte stanna i familjen för alltid, men en son hör alltid till familjen.36Så om jag, Sonen, befriar er från ert slaveri, då blir ni verkligen fria.37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker några av er att döda mig, eftersom mitt budskap inte har nått in i era hjärtan.38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Far i himlen, och ni följer de råd ni får från er far.”39”Vi har Abraham till far”, förklarade de då.”Nej”, sa Jesus, ”för om ni var Abrahams barn skulle ni handla på samma sätt som Abraham.[8]40Men nu försöker ni istället döda mig, eftersom jag har berättat det sanna budskap jag har hört från Gud. Så skulle Abraham inte ha gjort.41Nej, ni handlar på samma sätt som er verkliga far.”De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verkliga far är Gud själv.”42Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har kommit till er från Gud. Det var inte min egen idé att komma, utan Gud har gett mig mitt uppdrag och har sänt mig hit.43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni vägrar att lyssna till mitt budskap.44Ni är barn till djävulen, och ni älskar att göra det som han vill. Han var en mördare från början och har aldrig sagt något som är sant. Nej, han är alltigenom falsk. När han ljuger avslöjar han det som finns inom honom, för han har alltid ljugit och han är den som är far till alla lögner.45Men jag talar sanning, och därför vägrar ni att tro på mig.46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning?47Men den som har Gud till far tar emot Guds budskap. Så när ni vägrar att ta emot mitt budskap, bevisar det att ni inte har Gud till far.”
Jesus och Abraham
48Folket som hörde detta, ropade då argt till Jesus: ”Du är inget annat än en samarier[9] som är besatt av en ond ande!”49Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Far i himlen, men ni hånar mig.50Jag är inte ute efter att bli ärad, men det finns en som vill ära mig, och det är han som avgör om jag har rätt eller inte.51Jag försäkrar er, att den som lever enligt min undervisning ska aldrig dö!”52Då sa folket: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham dog, och även profeterna som framförde Guds budskap[10]. Och ändå säger du att om man lever enligt din undervisning ska man inte dö.53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Och större än profeterna, som också dog? Vem tror du att du är egentligen?”54Då svarade Jesus: ”Om jag upphöjer och ärar mig själv, så betyder det ingenting. Men det är min Far i himlen som upphöjer och ärar mig, han som ni påstår är er Gud.55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa något annat skulle jag vara en lika stor lögnare som ni. Men det är sant att jag känner honom och alltid lyder honom.56Er förfader Abraham gladde sig åt att få se mig komma. Och han fick se mig och blev glad.”57Folket sa: ”Du är inte ens 50 år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”58Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att jag är[11] och fanns till innan Abraham ens var född!”59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.