1When therefore the Lord knew how the Pharisees had heard that Jesus made and baptized more disciples than John,2(Though Jesus himself baptized not, but his disciples,)3He left Judaea, and departed again into Galilee.4And he must needs go through Samaria.5Then cometh he to a city of Samaria, which is called Sychar, near to the parcel of ground that Jacob gave to his son Joseph.6Now Jacob's well was there. Jesus therefore, being wearied with his journey, sat thus on the well: and it was about the sixth hour.7There cometh a woman of Samaria to draw water: Jesus saith unto her, Give me to drink.8(For his disciples were gone away unto the city to buy meat.)9Then saith the woman of Samaria unto him, How is it that thou, being a Jew, askest drink of me, which am a woman of Samaria? for the Jews have no dealings with the Samaritans.10Jesus answered and said unto her, If thou knewest the gift of God, and who it is that saith to thee, Give me to drink; thou wouldest have asked of him, and he would have given thee living water.11The woman saith unto him, Sir, thou hast nothing to draw with, and the well is deep: from whence then hast thou that living water?12Art thou greater than our father Jacob, which gave us the well, and drank thereof himself, and his children, and his cattle?13Jesus answered and said unto her, Whosoever drinketh of this water shall thirst again:14But whosoever drinketh of the water that I shall give him shall never thirst; but the water that I shall give him shall be in him a well of water springing up into everlasting life.15The woman saith unto him, Sir, give me this water, that I thirst not, neither come hither to draw.16Jesus saith unto her, Go, call thy husband, and come hither.17The woman answered and said, I have no husband. Jesus said unto her, Thou hast well said, I have no husband:18For thou hast had five husbands; and he whom thou now hast is not thy husband: in that saidst thou truly.19The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.20Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.21Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when ye shall neither in this mountain, nor yet at Jerusalem, worship the Father.22Ye worship ye know not what: we know what we worship: for salvation is of the Jews.23But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and in truth: for the Father seeketh such to worship him.24God is a Spirit: and they that worship him must worship him in spirit and in truth.25The woman saith unto him, I know that Messias cometh, which is called Christ: when he is come, he will tell us all things.26Jesus saith unto her, I that speak unto thee am he.27And upon this came his disciples, and marvelled that he talked with the woman: yet no man said, What seekest thou? or, Why talkest thou with her?28The woman then left her waterpot, and went her way into the city, and saith to the men,29Come, see a man, which told me all things that ever I did: is not this the Christ?30Then they went out of the city, and came unto him.31In the mean while his disciples prayed him, saying, Master, eat.32But he said unto them, I have meat to eat that ye know not of.33Therefore said the disciples one to another, Hath any man brought him ought to eat?34Jesus saith unto them, My meat is to do the will of him that sent me, and to finish his work.35Say not ye, There are yet four months, and then cometh harvest? behold, I say unto you, Lift up your eyes, and look on the fields; for they are white already to harvest.36And he that reapeth receiveth wages, and gathereth fruit unto life eternal: that both he that soweth and he that reapeth may rejoice together.37And herein is that saying true, One soweth, and another reapeth.38I sent you to reap that whereon ye bestowed no labour: other men laboured, and ye are entered into their labours.39And many of the Samaritans of that city believed on him for the saying of the woman, which testified, He told me all that ever I did.40So when the Samaritans were come unto him, they besought him that he would tarry with them: and he abode there two days.41And many more believed because of his own word;42And said unto the woman, Now we believe, not because of thy saying: for we have heard him ourselves, and know that this is indeed the Christ, the Saviour of the world.43Now after two days he departed thence, and went into Galilee.44For Jesus himself testified, that a prophet hath no honour in his own country.45Then when he was come into Galilee, the Galilaeans received him, having seen all the things that he did at Jerusalem at the feast: for they also went unto the feast.46So Jesus came again into Cana of Galilee, where he made the water wine. And there was a certain nobleman, whose son was sick at Capernaum.47When he heard that Jesus was come out of Judaea into Galilee, he went unto him, and besought him that he would come down, and heal his son: for he was at the point of death.48Then said Jesus unto him, Except ye see signs and wonders, ye will not believe.49The nobleman saith unto him, Sir, come down ere my child die.50Jesus saith unto him, Go thy way; thy son liveth. And the man believed the word that Jesus had spoken unto him, and he went his way.51And as he was now going down, his servants met him, and told him, saying, Thy son liveth.52Then enquired he of them the hour when he began to amend. And they said unto him, Yesterday at the seventh hour the fever left him.53So the father knew that it was at the same hour, in the which Jesus said unto him, Thy son liveth: and himself believed, and his whole house.54This is again the second miracle that Jesus did, when he was come out of Judaea into Galilee.
1-3Fariseerna[1] fick nu höra att Jesus hade fler efterföljare än Johannes och döpte fler – fast det var inte Jesus själv som döpte, utan hans efterföljare. Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.4På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[2],5och efter ett tag kom han till staden Sykar, som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef.6Där ligger också Jakobs brunn, och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av den långa vandringen, satte han sig vid brunnen.7Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten, och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka.”8Han var ensam just då, för hans efterföljare hade gått in till staden för att köpa mat.9Kvinnan blev mycket förvånad, för judarna brukade inte vilja ha något med samarierna att göra, och hon sa: ”Du som är jude, varför frågar du en samarisk kvinna om vatten?”10Jesus svarade: ”Om du visste vilken fantastisk gåva Gud har i beredskap åt dig och förstod vem jag är, så skulle du istället ha frågat mig, och jag skulle ha gett dig livgivande vatten.”11”Men, herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få livgivande vatten?12Du är väl inte mäktigare än vår förfader Jakob, som gav oss den här brunnen? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap drack av?”13Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen.14Men den som dricker av det vatten jag ger, blir aldrig törstig igen, för mitt vatten blir en ständig källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”15”Herre”, sa kvinnan. ”Ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten.”16Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man.”17-18”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.”Du har rätt”, sa Jesus. ”Du har levt ihop med fem män, och den du lever med nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”19”Herre”, sa kvinnan. ”Du måste vara en profet, eftersom du med Guds hjälp kan avslöja något sådant.20Säg mig då varför ni judar påstår att Jerusalem är den enda plats där man kan tillbe Gud, medan vi samarier säger att man ska tillbe på det här berget[3], där våra förfäder alltid har tillbett?”21-24Jesus förklarade: ”Tro mig, det kommer en dag då ingen längre behöverdiskutera om det är på det här berget eller i Jerusalem som man ska tillbe vår Far i himlen. Det är inte var man tillber som är det viktiga, utan hur man tillber. Verklig tillbedjan är äkta och inspirerad av Guds Ande. Det är så Gud vill att vi ska tillbe honom, eftersom Gud är Ande. Och det kommer en dag, ja, den är redan här, då människor ska tillbe Gud på det sättet. Men ni samarier vet så lite om honom som ni tillber. Vi judar däremot känner honom väl, för räddningen kommer från judarna.”25Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias[4], den utlovade kungen, ska komma en gång, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”26Då sa Jesus till henne: ”Det är jag,[5] den som du talar med.”27Just då kom hans efterföljare tillbaka. De blev mycket förvånade när de såg att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.28Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla:29”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Jag undrar om inte han är Messias, den utlovade kungen.”30Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.31Under tiden ville Jesus efterföljare ge honom något att äta,32men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”33Hans efterföljare sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”34Då förklarade Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig.35Ni säger att skörden inte är mogen förrän om fyra månader. Men jag säger: Se er omkring. Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd.36De skördearbetare som leder människor till evigt liv ska få god lön. Tänk vilken glädje som väntar både den som sår och den som skördar!37För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar.38Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har sått. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39Många samarier från staden Sykar hade blivit övertygade om att Jesus var sänd av Gud när de hörde kvinnan säga: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.”40Så när de kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem, och han stannade där i två dagar.41När de då fick höra honom själv tala var det ännu fler som började tro på honom,42och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda människorna.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen.44Han hade själv sagt att en profet som framför Guds budskap blir respekterad överallt utom i sin egen hemtrakt.45Men nu tog galileerna emot honom med öppna armar, eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden[6] och sett alla hans under.46Under vandringen genom Galileen kom han också tillbaka till staden Kana, där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[7] tjänst hade vid samma tid en son som låg svårt sjuk i staden Kafarnaum.47När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen gick han till Kana för att träffa Jesus, och han bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans pojke som låg döende.48Jesus frågade: ”Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?”49Men mannen bad: ”Herre, kom innan min pojke dör.”50Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen. Din son lever.” Och mannen trodde på vad Jesus sa och gick hem igen.51Medan han fortfarande var på väg, möttes han sedan av sina tjänare som meddelade att pojken levde och var frisk.52Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre, och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.”53Då förstod pappan att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.54Detta var det andra undret Jesus gjorde, och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.