1The first day of the week cometh Mary Magdalene early, when it was yet dark, unto the sepulchre, and seeth the stone taken away from the sepulchre.2Then she runneth, and cometh to Simon Peter, and to the other disciple, whom Jesus loved, and saith unto them, They have taken away the Lord out of the sepulchre, and we know not where they have laid him.3Peter therefore went forth, and that other disciple, and came to the sepulchre.4So they ran both together: and the other disciple did outrun Peter, and came first to the sepulchre.5And he stooping down, and looking in, saw the linen clothes lying; yet went he not in.6Then cometh Simon Peter following him, and went into the sepulchre, and seeth the linen clothes lie,7And the napkin, that was about his head, not lying with the linen clothes, but wrapped together in a place by itself.8Then went in also that other disciple, which came first to the sepulchre, and he saw, and believed.9For as yet they knew not the scripture, that he must rise again from the dead.10Then the disciples went away again unto their own home.11But Mary stood without at the sepulchre weeping: and as she wept, she stooped down, and looked into the sepulchre,12And seeth two angels in white sitting, the one at the head, and the other at the feet, where the body of Jesus had lain.13And they say unto her, Woman, why weepest thou? She saith unto them, Because they have taken away my Lord, and I know not where they have laid him.14And when she had thus said, she turned herself back, and saw Jesus standing, and knew not that it was Jesus.15Jesus saith unto her, Woman, why weepest thou? whom seekest thou? She, supposing him to be the gardener, saith unto him, Sir, if thou have borne him hence, tell me where thou hast laid him, and I will take him away.16Jesus saith unto her, Mary. She turned herself, and saith unto him, Rabboni; which is to say, Master.17Jesus saith unto her, Touch me not; for I am not yet ascended to my Father: but go to my brethren, and say unto them, I ascend unto my Father, and your Father; and to my God, and your God.18Mary Magdalene came and told the disciples that she had seen the Lord, and that he had spoken these things unto her.19Then the same day at evening, being the first day of the week, when the doors were shut where the disciples were assembled for fear of the Jews, came Jesus and stood in the midst, and saith unto them, Peace be unto you.20And when he had so said, he shewed unto them his hands and his side. Then were the disciples glad, when they saw the Lord.21Then said Jesus to them again, Peace be unto you: as my Father hath sent me, even so send I you.22And when he had said this, he breathed on them, and saith unto them, Receive ye the Holy Ghost:23Whose soever sins ye remit, they are remitted unto them; and whose soever sins ye retain, they are retained.24But Thomas, one of the twelve, called Didymus, was not with them when Jesus came.25The other disciples therefore said unto him, We have seen the Lord. But he said unto them, Except I shall see in his hands the print of the nails, and put my finger into the print of the nails, and thrust my hand into his side, I will not believe.26And after eight days again his disciples were within, and Thomas with them: then came Jesus, the doors being shut, and stood in the midst, and said, Peace be unto you.27Then saith he to Thomas, reach hither thy finger, and behold my hands; and reach hither thy hand, and thrust it into my side: and be not faithless, but believing.28And Thomas answered and said unto him, My Lord and my God.29Jesus saith unto him, Thomas, because thou hast seen me, thou hast believed: blessed are they that have not seen, and yet have believed.30And many other signs truly did Jesus in the presence of his disciples, which are not written in this book:31But these are written, that ye might believe that Jesus is the Christ, the Son of God; and that believing ye might have life through his name.
1Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.2Hon sprang då genast därifrån och letade reda på Simon Petrus och den efterföljare som Jesus älskade[1] och sa: ”De har flyttat bort Herren Jesus från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”3-4Petrus och den andre efterföljaren sprang då iväg båda två till graven för att se efter. Men den andre efterföljaren sprang fortare än Petrus och kom dit först.5Han böjde sig ner och tittade in i graven och såg linnesvepningen ligga där, men han gick inte in.6Sedan kom Simon Petrus, och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där,7och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den var hoprullad och låg för sig.8Då gick också den andre efterföljaren in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde,9för innan dess hade de inte förstått att Gud förutsagt i Skriften[2] att Jesus måste dö och bli levande igen.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
10De båda efterföljarna gick sedan hem till sig.11Men Maria stod och grät utanför graven, och medan hon grät lutade hon sig in.12Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.13Och änglarna frågade henne: ”Varför gråter du?”Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre, och nu jag vet inte var de har lagt honom.”14När hon hade sagt detta, såg hon sig om och fick se att någon stod där. Men att det var Jesus märkte hon inte.15Jesus frågade henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”16Då sa Jesus till henne: ”Maria.” Och genast vände hon sig mot honom och utbrast: ”Rabbouni!” (det är arameiska[3] och betyder mästare).17Men Jesus sa: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Far och er Far, min Gud och er Gud.”18Maria från Magdala gick då till Jesus efterföljare och talade om för dem att hon hade sett Herren Jesus, och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina efterföljare
19Detta hände på söndagen, den första dagen i veckan, och samma kväll samlades Jesus efterföljare bakom låsta dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Och efterföljarnas glädje visste inga gränser när de fick se Herren Jesus.21Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla. På samma sätt som min Far i himlen har sänt mig, sänder jag nu er.”22Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot Guds heliga Ande.[4]23Jag ger er i uppdrag att tala om för människor att Gud har förlåtit deras synder, men också att tala om när de inte har fått förlåtelse.[5]”
Jesus visar sig för Tomas
24En av Jesus närmaste efterföljare, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom.25De andra efterföljarna sa till honom: ”Vi har sett Herren Jesus.” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar, och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer, så kan jag inte tro.”26Nästa söndag[6] var hans efterföljare samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!”27Sedan sa han till Tomas: ”Här är mina händer. Ta på mina sår med dina fingrar. Se, här är min sida. Rör vid såret med dina händer. Tvivla nu inte längre, utan tro!”28Då utbrast Tomas: ”Min Herre och min Gud.”29Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.”
Bokens syfte
30Jesus efterföljare såg honom göra många andra under, förutom dem som är nedtecknade i den här boken.31Men dessa är nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, och för att ni ska få liv i gemenskap med honom genom att tro på honom.