Jeremiah 42 | King James Version

King James Version

1 Then all the captains of the forces, and Johanan the son of Kareah, and Jezaniah the son of Hoshaiah, and all the people from the least even unto the greatest, came near, 2 And said unto Jeremiah the prophet, Let, we beseech thee, our supplication be accepted before thee, and pray for us unto the LORD thy God, even for all this remnant; (for we are left but a few of many, as thine eyes do behold us:) 3 That the LORD thy God may shew us the way wherein we may walk, and the thing that we may do. 4 Then Jeremiah the prophet said unto them, I have heard you ; behold, I will pray unto the LORD your God according to your words; and it shall come to pass, that whatsoever thing the LORD shall answer you, I will declare it unto you; I will keep nothing back from you. 5 Then they said to Jeremiah, The LORD be a true and faithful witness between us, if we do not even according to all things for the which the LORD thy God shall send thee to us. 6 Whether it be good, or whether it be evil, we will obey the voice of the LORD our God, to whom we send thee; that it may be well with us, when we obey the voice of the LORD our God. 7 And it came to pass after ten days, that the word of the LORD came unto Jeremiah. 8 Then called he Johanan the son of Kareah, and all the captains of the forces which were with him, and all the people from the least even to the greatest, 9 And said unto them, Thus saith the LORD, the God of Israel, unto whom ye sent me to present your supplication before him; 10 If ye will still abide in this land, then will I build you, and not pull you down, and I will plant you, and not pluck you up: for I repent me of the evil that I have done unto you. 11 Be not afraid of the king of Babylon, of whom ye are afraid; be not afraid of him, saith the LORD: for I am with you to save you, and to deliver you from his hand. 12 And I will shew mercies unto you, that he may have mercy upon you, and cause you to return to your own land. 13 But if ye say, We will not dwell in this land, neither obey the voice of the LORD your God, 14 Saying, No; but we will go into the land of Egypt, where we shall see no war, nor hear the sound of the trumpet, nor have hunger of bread; and there will we dwell: 15 And now therefore hear the word of the LORD, ye remnant of Judah; Thus saith the LORD of hosts, the God of Israel; If ye wholly set your faces to enter into Egypt, and go to sojourn there; 16 Then it shall come to pass, that the sword, which ye feared, shall overtake you there in the land of Egypt, and the famine, whereof ye were afraid, shall follow close after you there in Egypt; and there ye shall die. 17 So shall it be with all the men that set their faces to go into Egypt to sojourn there; they shall die by the sword, by the famine, and by the pestilence: and none of them shall remain or escape from the evil that I will bring upon them. 18 For thus saith the LORD of hosts, the God of Israel; As mine anger and my fury hath been poured forth upon the inhabitants of Jerusalem; so shall my fury be poured forth upon you, when ye shall enter into Egypt: and ye shall be an execration, and an astonishment, and a curse, and a reproach; and ye shall see this place no more. 19 The LORD hath said concerning you, O ye remnant of Judah; Go ye not into Egypt: know certainly that I have admonished you this day. 20 For ye dissembled in your hearts, when ye sent me unto the LORD your God, saying, Pray for us unto the LORD our God; and according unto all that the LORD our God shall say, so declare unto us, and we will do it . 21 And now I have this day declared it to you; but ye have not obeyed the voice of the LORD your God, nor any thing for the which he hath sent me unto you. 22 Now therefore know certainly that ye shall die by the sword, by the famine, and by the pestilence, in the place whither ye desire to go and to sojourn.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gud varnar för att fly till Egypten

1 Johanan, de andra gerillaledarna och allt folket, både små och stora, kom till Jeremia 2 och sa: "Var snäll och bed till Herren för oss, för vi är ju som du vet bara en liten spillra kvar, jämfört med vad vi var förut. 3 Bed Herren, din Gud, att han visar oss vad vi ska göra och vart vi ska ta vägen." 4 "Ja", svarade Jeremia. "Jag ska fråga honom, och jag ska tala om för er vad han svarar. Jag ska inte dölja någonting för er." 5 Sedan sa de till Jeremia: "Måtte Herrens förbannelse komma över oss, om vi vägrar att lyda vad han än säger att vi ska göra! 6 Vare sig vi tycker om det eller inte, kommer vi att lyda Herren, vår Gud, som vi uppmanat dig att be till för vår skull. Om vi lyder honom, kommer allt att gå bra för oss." 7 Tio dagar senare svarade Herren Jeremia. 8 Då kallade han till sig Johanan, de andra gerillaledarna och även allt folket, både stora och små, 9 och sa till dem: "Ni uppmanade mig att framföra er bön till Herren, Israels Gud, och det här är hans svar: 10 Bli kvar i landet. Om ni gör det ska jag välsigna er, och ingen ska kunna skada er. Jag sörjer nämligen över alla de straff jag varit tvungen att låta drabba er. 11 Var inte längre rädda för kungen i Babylon, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand! 12 Jag ska vara barmhärtig mot er, och han kommer också att vara barmhärtig mot er, så att han inte dödar er eller gör er till slavar utan låter er stanna här i ert land. 13-14 Men om ni vägrar att lyda Herren och säger: 'Vi vill inte stanna här', och bestämmer er för att gå till Egypten, där ni menar att ni ska gå fria från krig, hunger och olyckor, 15 då är detta Herrens svar: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger till er som är kvar i Juda: Om ni väljer att gå till Egypten, 16 ska de krig och den hungersnöd som ni flyr ifrån följa efter er, och ni ska gå under där. 17 Det är det öde som väntar var och en av er som föredrar att flytta till Egypten och bo där. Ja, ni ska dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom. Ingen av er ska komma undan allt det onda som jag där ska sända över er. 18 För Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: På samma sätt som min vrede uttömdes över Jerusalem, så ska den tömmas ut över er om ni går in i Egypten. Ni ska mötas av hån och förakt, fördömelse och terror, och aldrig mer kommer ni att få återse ert eget land. 19 Jeremia sammanfattade: "Ni som finns kvar i Juda, res inte till Egypten! Glöm aldrig den varning, som jag ger er i dag. 20 Om ni ger er iväg kommer det att kosta er livet. Ni bedrog er själva, när ni uppmanade mig att be för er och sa: 'Tala om för oss vad Herren, vår Gud, säger, så ska vi göra så!' 21 I dag har jag talat om för er precis vad han har sagt, men ni vill inte lyda mer nu än tidigare. 22 Därför ska ni veta att ni med säkerhet kommer att dö för svärd, av hungersnöd och av sjukdom i Egypten, dit ni så gärna vill komma."