1At the same time, saith the LORD, will I be the God of all the families of Israel, and they shall be my people.2Thus saith the LORD, The people which were left of the sword found grace in the wilderness; even Israel, when I went to cause him to rest.3The LORD hath appeared of old unto me, saying , Yea, I have loved thee with an everlasting love: therefore with lovingkindness have I drawn thee.4Again I will build thee, and thou shalt be built, O virgin of Israel: thou shalt again be adorned with thy tabrets, and shalt go forth in the dances of them that make merry.5Thou shalt yet plant vines upon the mountains of Samaria: the planters shall plant, and shall eat them as common things.6For there shall be a day, that the watchmen upon the mount Ephraim shall cry, Arise ye, and let us go up to Zion unto the LORD our God.7For thus saith the LORD; Sing with gladness for Jacob, and shout among the chief of the nations: publish ye, praise ye, and say, O LORD, save thy people, the remnant of Israel.8Behold, I will bring them from the north country, and gather them from the coasts of the earth, and with them the blind and the lame, the woman with child and her that travaileth with child together: a great company shall return thither.9They shall come with weeping, and with supplications will I lead them: I will cause them to walk by the rivers of waters in a straight way, wherein they shall not stumble: for I am a father to Israel, and Ephraim is my firstborn.10Hear the word of the LORD, O ye nations, and declare it in the isles afar off, and say, He that scattered Israel will gather him, and keep him, as a shepherd doth his flock.11For the LORD hath redeemed Jacob, and ransomed him from the hand of him that was stronger than he.12Therefore they shall come and sing in the height of Zion, and shall flow together to the goodness of the LORD, for wheat, and for wine, and for oil, and for the young of the flock and of the herd: and their soul shall be as a watered garden; and they shall not sorrow any more at all.13Then shall the virgin rejoice in the dance, both young men and old together: for I will turn their mourning into joy, and will comfort them, and make them rejoice from their sorrow.14And I will satiate the soul of the priests with fatness, and my people shall be satisfied with my goodness, saith the LORD.15Thus saith the LORD; A voice was heard in Ramah, lamentation, and bitter weeping; Rahel weeping for her children refused to be comforted for her children, because they were not.16Thus saith the LORD; Refrain thy voice from weeping, and thine eyes from tears: for thy work shall be rewarded, saith the LORD; and they shall come again from the land of the enemy.17And there is hope in thine end, saith the LORD, that thy children shall come again to their own border.18I have surely heard Ephraim bemoaning himself thus ; Thou hast chastised me, and I was chastised, as a bullock unaccustomed to the yoke : turn thou me, and I shall be turned; for thou art the LORD my God.19Surely after that I was turned, I repented; and after that I was instructed, I smote upon my thigh: I was ashamed, yea, even confounded, because I did bear the reproach of my youth.20Is Ephraim my dear son? is he a pleasant child? for since I spake against him, I do earnestly remember him still: therefore my bowels are troubled for him; I will surely have mercy upon him, saith the LORD.21Set thee up waymarks, make thee high heaps: set thine heart toward the highway, even the way which thou wentest: turn again, O virgin of Israel, turn again to these thy cities.22How long wilt thou go about, O thou backsliding daughter? for the LORD hath created a new thing in the earth, A woman shall compass a man.23Thus saith the LORD of hosts, the God of Israel; As yet they shall use this speech in the land of Judah and in the cities thereof, when I shall bring again their captivity; The LORD bless thee, O habitation of justice, and mountain of holiness.24And there shall dwell in Judah itself, and in all the cities thereof together, husbandmen, and they that go forth with flocks.25For I have satiated the weary soul, and I have replenished every sorrowful soul.26Upon this I awaked, and beheld; and my sleep was sweet unto me.27Behold, the days come, saith the LORD, that I will sow the house of Israel and the house of Judah with the seed of man, and with the seed of beast.28And it shall come to pass, that like as I have watched over them, to pluck up, and to break down, and to throw down, and to destroy, and to afflict; so will I watch over them, to build, and to plant, saith the LORD.29In those days they shall say no more, The fathers have eaten a sour grape, and the children' teeth are set on edge.30But every one shall die for his own iniquity: every man that eateth the sour grape, his teeth shall be set on edge.31Behold, the days come, saith the LORD, that I will make a new covenant with the house of Israel, and with the house of Judah:32Not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to bring them out of the land of Egypt; which my covenant they brake, although I was an husband unto them, saith the LORD:33But this shall be the covenant that I will make with the house of Israel; After those days, saith the LORD, I will put my law in their inward parts, and write it in their hearts; and will be their God, and they shall be my people.34And they shall teach no more every man his neighbour, and every man his brother, saying, Know the LORD: for they shall all know me, from the least of them unto the greatest of them, saith the LORD: for I will forgive their iniquity, and I will remember their sin no more.35Thus saith the LORD, which giveth the sun for a light by day, and the ordinances of the moon and of the stars for a light by night, which divideth the sea when the waves thereof roar; The LORD of hosts is his name:36If those ordinances depart from before me, saith the LORD, then the seed of Israel also shall cease from being a nation before me for ever.37Thus saith the LORD; If heaven above can be measured, and the foundations of the earth searched out beneath, I will also cast off all the seed of Israel for all that they have done, saith the LORD.38Behold, the days come, saith the LORD, that the city shall be built to the LORD from the tower of Hananeel unto the gate of the corner.39And the measuring line shall yet go forth over against it upon the hill Gareb, and shall compass about to Goath.40And the whole valley of the dead bodies, and of the ashes, and all the fields unto the brook of Kidron, unto the corner of the horse gate toward the east, shall be holy unto the LORD; it shall not be plucked up, nor thrown down any more for ever.
1Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara hela Israels Gud. Alla stammar och familjer ska erkänna mig som Herre och handla som mitt folk.2Det folk som överlever krigen ska få ro i öknen. Jag ska ge Israel frid och ro.3Redan för länge sedan sa Herren till Israel: Jag har älskat dig, mitt folk, med en evig kärlek. Ja, med denna kärlek har jag dragit dig till mig.4Jag ska bygga upp ditt land igen, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och dansa med de glada.5Dina vingårdar ska du än en gång plantera på Samariens berg, och du ska få äta frukt från dina egna trädgårdar.6Den dag ska komma när vaktposterna på Efraims höjder ska ropa ut och säga: "Kom, låt oss gå till Sion, till Herren, vår Gud."7Herren säger: Sjung av glädje över allt vad jag ska göra för Israel, det främsta av alla folk! Prisa honom och säg: "Herren har frälst sitt folk, det som fanns kvar av Israel."8Jag ska samla dem från norr och från jordens yttersta ändar. De kommer med blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. Det ska bli ett stort sällskap som kommer.9Glädjetårar ska strömma utför deras kinder när de återvänder under bön och tacksägelse. Jag ska leda dem. Jag ska föra dem till friska vattenkällor och på jämna stigar där de inte ska stappla, för jag är Israels far och han är min älskade son.10Lyssna till detta budskap från Herren, ni världens alla länder: Herren, som skingrade sitt folk ut över världen, kommer att samla tillbaka dem och vaka över dem, som en herde samlar sin hjord.11Han ska rädda Israel undan dem som är för starka för dem.12De ska komma tillbaka hem och sjunga glädjesånger på Sions berg, och de ska glädja sig åt Herrens överflöd, rika skördar av vete, vin och olja och stora boskapshjordar. Deras liv ska vara som en vattnad trädgård, och alla deras sorger är förbi.13Unga flickor kommer att dansa av glädje, och männen, både de äldre och de unga, ska ta del i glädjen. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, jag ska trösta dem och göra dem lyckliga. Sorg och fångenskap ligger bakom dem.14Jag ska låta prästerna få festa på det överflöd av offer som förs till dem i templet. Jag ska tillfredsställa mitt folk med min frikostighet, säger Herren.15Herren talade till mig igen och sa: I Rama gråter man bittert. Det är Rakel som gråter över sina barn, och hon låter sig inte tröstas, för barnen är borta.16Men Herren säger: Gråt inte längre, för jag har hört dina böner, och du ska få se dem igen. De ska komma tillbaka till dig från ett fjärran fiendeland.17Det finns gott hopp för framtiden. Dina barn ska återvända till sitt eget land, säger Herren.18Jag har hört Israels klagan: "Du har straffat mig så hårt, men jag behövde det, precis som en kalv som ska vänjas vid oket. Upprätta mig så vill jag återvända till dig, för du är Herren, min Gud.19Jag vände mig bort från Gud men ångrade mig. Jag blev arg på mig själv för min dumhet. Jag skäms uppriktigt för allt jag gjorde när jag var ung."20Och Herren svarar: Israel är fortfarande min son, min ögonsten. Jag var tvungen att straffa honom, eftersom jag älskar honom. Jag längtar efter honom och kommer att vara barmhärtig mot honom.21När du drar i landsflykt, ska du sätta upp vägmärken åt dig som pekar tillbaka mot Israel. Märk ut vägen mycket noga. Du ska ju vända tillbaka till dina städer här, jungfru Israel!22Hur länge ska du vackla hit och dit, du nyckfulla dotter? Herren ska låta något nytt och annorlunda hända. Israel ska börja söka efter honom!23Herren, härskarornas Gud, säger: När jag leder dem tillbaka, ska de säga i Juda och dess städer: "Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!"24Stadsbor, lantbrukare och herdar ska bo tillsammans i fred och harmoni.25Jag har gett de trötta ro och de sörjande glädje.26Vid detta vaknade jag liksom upp och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.27Herren säger: Den tid ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel.28I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen.29Man ska inte längre citera talesättet att 'barnen får betala för sina förfäders synder'.30Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.31Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren.32Det kommer inte att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem i handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren.33Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.34På den tiden kommer det inte längre att vara nödvändigt att man uppmanar varandra att lära känna Herren. Alla, både stora och små, ska verkligen känna mig då. Jag ska förlåta dem och glömma deras synder, säger Herren.35Herren, som ger oss solsken på dagen och låter måne och stjärnor lysa på natten, som får havets vågor att brusa och vars namn är Herren, härskarornas Gud, han säger:36Lika lite som jag tänker ändra på dessa naturens lagar, tänker jag förkasta mitt folk Israel!37Inte förrän man kan mäta himlarna och utforska jordens grundvalar, kan jag förkasta dem för deras synders skull!38-39Den tid ska komma, säger Herren, när hela Jerusalem ska bli uppbyggt till Herrens ära, från Hananeltornet i murens nordöstra hörn till Hörnporten i nordväst och från Garebshöjden ända till Goa.40Och hela staden med begravningsplatsen och avstjälpningsplatsen för aska i dalen ska helgas åt Herren, och det ska också alla åkrar ut mot bäcken Kidron och därifrån till Hästporten och den östra sidan av staden. Staden ska aldrig mer bli intagen eller fördärvad.