Jeremiah 15 | King James Version

King James Version

1 Then said the LORD unto me, Though Moses and Samuel stood before me, yet my mind could not be toward this people: cast them out of my sight, and let them go forth. 2 And it shall come to pass, if they say unto thee, Whither shall we go forth? then thou shalt tell them, Thus saith the LORD; Such as are for death, to death; and such as are for the sword, to the sword; and such as are for the famine, to the famine; and such as are for the captivity, to the captivity. 3 And I will appoint over them four kinds, saith the LORD: the sword to slay, and the dogs to tear, and the fowls of the heaven, and the beasts of the earth, to devour and destroy. 4 And I will cause them to be removed into all kingdoms of the earth, because of Manasseh the son of Hezekiah king of Judah, for that which he did in Jerusalem. 5 For who shall have pity upon thee, O Jerusalem? or who shall bemoan thee? or who shall go aside to ask how thou doest? 6 Thou hast forsaken me, saith the LORD, thou art gone backward: therefore will I stretch out my hand against thee, and destroy thee; I am weary with repenting. 7 And I will fan them with a fan in the gates of the land; I will bereave them of children, I will destroy my people, since they return not from their ways. 8 Their widows are increased to me above the sand of the seas: I have brought upon them against the mother of the young men a spoiler at noonday: I have caused him to fall upon it suddenly, and terrors upon the city. 9 She that hath borne seven languisheth: she hath given up the ghost; her sun is gone down while it was yet day: she hath been ashamed and confounded: and the residue of them will I deliver to the sword before their enemies, saith the LORD. 10 Woe is me, my mother, that thou hast borne me a man of strife and a man of contention to the whole earth! I have neither lent on usury, nor men have lent to me on usury; yet every one of them doth curse me. 11 The LORD said, Verily it shall be well with thy remnant; verily I will cause the enemy to entreat thee well in the time of evil and in the time of affliction. 12 Shall iron break the northern iron and the steel? 13 Thy substance and thy treasures will I give to the spoil without price, and that for all thy sins, even in all thy borders. 14 And I will make thee to pass with thine enemies into a land which thou knowest not: for a fire is kindled in mine anger, which shall burn upon you. 15 O LORD, thou knowest: remember me, and visit me, and revenge me of my persecutors; take me not away in thy longsuffering: know that for thy sake I have suffered rebuke. 16 Thy words were found, and I did eat them; and thy word was unto me the joy and rejoicing of mine heart: for I am called by thy name, O LORD God of hosts. 17 I sat not in the assembly of the mockers, nor rejoiced; I sat alone because of thy hand: for thou hast filled me with indignation. 18 Why is my pain perpetual, and my wound incurable, which refuseth to be healed? wilt thou be altogether unto me as a liar, and as waters that fail? 19 Therefore thus saith the LORD, If thou return, then will I bring thee again, and thou shalt stand before me: and if thou take forth the precious from the vile, thou shalt be as my mouth: let them return unto thee; but return not thou unto them. 20 And I will make thee unto this people a fenced brasen wall: and they shall fight against thee, but they shall not prevail against thee: for I am with thee to save thee and to deliver thee, saith the LORD. 21 And I will deliver thee out of the hand of the wicked, and I will redeem thee out of the hand of the terrible.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Jeremia utsätts för förföljelse

1 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn! 2 Och om de frågar dig: "Vart ska vi gå?", tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap. 3 Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar. 4 På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk. 5 Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig? 6 Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle. 7 Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar. 8 Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem. 9 Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig. 10 Då sa Jeremia: "Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig." 11 Men Herren svarade: "Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä." 12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring. 14 Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig. 15 Då svarade Jeremia: "Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar! 16 Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre! 17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad." 19 Herren svarade: "Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem. 20 De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig", säger Herren. 21 "Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer."