1The word that came to Jeremiah from the LORD, saying,2Hear ye the words of this covenant, and speak unto the men of Judah, and to the inhabitants of Jerusalem;3And say thou unto them, Thus saith the LORD God of Israel; Cursed be the man that obeyeth not the words of this covenant,4Which I commanded your fathers in the day that I brought them forth out of the land of Egypt, from the iron furnace, saying, Obey my voice, and do them, according to all which I command you: so shall ye be my people, and I will be your God:5That I may perform the oath which I have sworn unto your fathers, to give them a land flowing with milk and honey, as it is this day. Then answered I, and said, So be it, O LORD.6Then the LORD said unto me, Proclaim all these words in the cities of Judah, and in the streets of Jerusalem, saying, Hear ye the words of this covenant, and do them.7For I earnestly protested unto your fathers in the day that I brought them up out of the land of Egypt, even unto this day, rising early and protesting, saying, Obey my voice.8Yet they obeyed not, nor inclined their ear, but walked every one in the imagination of their evil heart: therefore I will bring upon them all the words of this covenant, which I commanded them to do; but they did them not.9And the LORD said unto me, A conspiracy is found among the men of Judah, and among the inhabitants of Jerusalem.10They are turned back to the iniquities of their forefathers, which refused to hear my words; and they went after other gods to serve them: the house of Israel and the house of Judah have broken my covenant which I made with their fathers.11Therefore thus saith the LORD, Behold, I will bring evil upon them, which they shall not be able to escape; and though they shall cry unto me, I will not hearken unto them.12Then shall the cities of Judah and inhabitants of Jerusalem go, and cry unto the gods unto whom they offer incense: but they shall not save them at all in the time of their trouble.13For according to the number of thy cities were thy gods, O Judah; and according to the number of the streets of Jerusalem have ye set up altars to that shameful thing, even altars to burn incense unto Baal.14Therefore pray not thou for this people, neither lift up a cry or prayer for them: for I will not hear them in the time that they cry unto me for their trouble.15What hath my beloved to do in mine house, seeing she hath wrought lewdness with many, and the holy flesh is passed from thee? when thou doest evil, then thou rejoicest.16The LORD called thy name, A green olive tree, fair, and of goodly fruit: with the noise of a great tumult he hath kindled fire upon it, and the branches of it are broken.17For the LORD of hosts, that planted thee, hath pronounced evil against thee, for the evil of the house of Israel and of the house of Judah, which they have done against themselves to provoke me to anger in offering incense unto Baal.18And the LORD hath given me knowledge of it , and I know it : then thou shewedst me their doings.19But I was like a lamb or an ox that is brought to the slaughter; and I knew not that they had devised devices against me, saying , Let us destroy the tree with the fruit thereof, and let us cut him off from the land of the living, that his name may be no more remembered.20But, O LORD of hosts, that judgest righteously, that triest the reins and the heart, let me see thy vengeance on them: for unto thee have I revealed my cause.21Therefore thus saith the LORD of the men of Anathoth, that seek thy life, saying, Prophesy not in the name of the LORD, that thou die not by our hand:22Therefore thus saith the LORD of hosts, Behold, I will punish them: the young men shall die by the sword; their sons and their daughters shall die by famine:23And there shall be no remnant of them: for I will bring evil upon the men of Anathoth, even the year of their visitation.
1-3Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa: Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!4När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: "Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.5Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger." Då svarade jag: "Ja, låt detta ske, Herre!"6Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.7För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: "Lyd alla mina befallningar!"8Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.9Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.10De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.11Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.12Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.13Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.14Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.15Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?16Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.17När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.18Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.19Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. "Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap", sa de. "Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid."20Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.21-22Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.23Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.