1Yet now hear, O Jacob my servant; and Israel, whom I have chosen:2Thus saith the LORD that made thee, and formed thee from the womb, which will help thee; Fear not, O Jacob, my servant; and thou, Jesurun, whom I have chosen.3For I will pour water upon him that is thirsty, and floods upon the dry ground: I will pour my spirit upon thy seed, and my blessing upon thine offspring:4And they shall spring up as among the grass, as willows by the water courses.5One shall say, I am the LORD'; and another shall call himself by the name of Jacob; and another shall subscribe with his hand unto the LORD, and surname himself by the name of Israel.6Thus saith the LORD the King of Israel, and his redeemer the LORD of hosts; I am the first, and I am the last; and beside me there is no God.7And who, as I, shall call, and shall declare it, and set it in order for me, since I appointed the ancient people? and the things that are coming, and shall come, let them shew unto them.8Fear ye not, neither be afraid: have not I told thee from that time, and have declared it ? ye are even my witnesses. Is there a God beside me? yea, there is no God; I know not any .9They that make a graven image are all of them vanity; and their delectable things shall not profit; and they are their own witnesses; they see not, nor know; that they may be ashamed.10Who hath formed a god, or molten a graven image that is profitable for nothing?11Behold, all his fellows shall be ashamed: and the workmen, they are of men: let them all be gathered together, let them stand up; yet they shall fear, and they shall be ashamed together.12The smith with the tongs both worketh in the coals, and fashioneth it with hammers, and worketh it with the strength of his arms: yea, he is hungry, and his strength faileth: he drinketh no water, and is faint.13The carpenter stretcheth out his rule; he marketh it out with a line; he fitteth it with planes, and he marketh it out with the compass, and maketh it after the figure of a man, according to the beauty of a man; that it may remain in the house.14He heweth him down cedars, and taketh the cypress and the oak, which he strengtheneth for himself among the trees of the forest: he planteth an ash, and the rain doth nourish it .15Then shall it be for a man to burn: for he will take thereof, and warm himself; yea, he kindleth it , and baketh bread; yea, he maketh a god, and worshippeth it ; he maketh it a graven image, and falleth down thereto.16He burneth part thereof in the fire; with part thereof he eateth flesh; he roasteth roast, and is satisfied: yea, he warmeth himself , and saith, Aha, I am warm, I have seen the fire:17And the residue thereof he maketh a god, even his graven image: he falleth down unto it, and worshippeth it , and prayeth unto it, and saith, Deliver me; for thou art my god.18They have not known nor understood: for he hath shut their eyes, that they cannot see; and their hearts, that they cannot understand.19And none considereth in his heart, neither is there knowledge nor understanding to say, I have burned part of it in the fire; yea, also I have baked bread upon the coals thereof; I have roasted flesh, and eaten it : and shall I make the residue thereof an abomination? shall I fall down to the stock of a tree?20He feedeth on ashes: a deceived heart hath turned him aside, that he cannot deliver his soul, nor say, Is there not a lie in my right hand?21Remember these, O Jacob and Israel; for thou art my servant: I have formed thee; thou art my servant: O Israel, thou shalt not be forgotten of me.22I have blotted out, as a thick cloud, thy transgressions, and, as a cloud, thy sins: return unto me; for I have redeemed thee.23Sing, O ye heavens; for the LORD hath done it : shout, ye lower parts of the earth: break forth into singing, ye mountains, O forest, and every tree therein: for the LORD hath redeemed Jacob, and glorified himself in Israel.24Thus saith the LORD, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the LORD that maketh all things ; that stretcheth forth the heavens alone; that spreadeth abroad the earth by myself;25That frustrateth the tokens of the liars, and maketh diviners mad; that turneth wise men backward, and maketh their knowledge foolish;26That confirmeth the word of his servant, and performeth the counsel of his messengers; that saith to Jerusalem, Thou shalt be inhabited; and to the cities of Judah, Ye shall be built, and I will raise up the decayed places thereof:27That saith to the deep, Be dry, and I will dry up thy rivers:28That saith of Cyrus, He is my shepherd, and shall perform all my pleasure: even saying to Jerusalem, Thou shalt be built; and to the temple, Thy foundation shall be laid.
1Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:2Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!3Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.4De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.5"Jag tillhör Herren", ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.6Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: "Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.7Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.8Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!"9Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.10Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!11Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.12Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.13Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.14Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.15Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!16-17Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: "Hjälp mig! Du är min gud!"18Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.19Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: "Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"20Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.21Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.22Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.23Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!24Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.25Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.26Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!27När jag säger till floderna: "Torka ut!" så blir de torra.28När jag säger om Kores: "Han är min herde", ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.