1Now it came to pass in the fourteenth year of king Hezekiah, that Sennacherib king of Assyria came up against all the defenced cities of Judah, and took them.2And the king of Assyria sent Rabshakeh from Lachish to Jerusalem unto king Hezekiah with a great army. And he stood by the conduit of the upper pool in the highway of the fuller' field.3Then came forth unto him Eliakim, Hilkiah' son, which was over the house, and Shebna the scribe, and Joah, Asaph' son, the recorder.4And Rabshakeh said unto them, Say ye now to Hezekiah, Thus saith the great king, the king of Assyria, What confidence is this wherein thou trustest?5I say, sayest thou , (but they are but vain words) I have counsel and strength for war: now on whom dost thou trust, that thou rebellest against me?6Lo, thou trustest in the staff of this broken reed, on Egypt; whereon if a man lean, it will go into his hand, and pierce it: so is Pharaoh king of Egypt to all that trust in him.7But if thou say to me, We trust in the LORD our God: is it not he, whose high places and whose altars Hezekiah hath taken away, and said to Judah and to Jerusalem, Ye shall worship before this altar?8Now therefore give pledges, I pray thee, to my master the king of Assyria, and I will give thee two thousand horses, if thou be able on thy part to set riders upon them.9How then wilt thou turn away the face of one captain of the least of my master' servants, and put thy trust on Egypt for chariots and for horsemen?10And am I now come up without the LORD against this land to destroy it? the LORD said unto me, Go up against this land, and destroy it.11Then said Eliakim and Shebna and Joah unto Rabshakeh, Speak, I pray thee, unto thy servants in the Syrian language; for we understand it : and speak not to us in the Jews'language, in the ears of the people that are on the wall.12But Rabshakeh said, Hath my master sent me to thy master and to thee to speak these words? hath he not sent me to the men that sit upon the wall, that they may eat their own dung, and drink their own piss with you?13Then Rabshakeh stood, and cried with a loud voice in the Jews'language, and said, Hear ye the words of the great king, the king of Assyria.14Thus saith the king, Let not Hezekiah deceive you: for he shall not be able to deliver you.15Neither let Hezekiah make you trust in the LORD, saying, The LORD will surely deliver us: this city shall not be delivered into the hand of the king of Assyria.16Hearken not to Hezekiah: for thus saith the king of Assyria, Make an agreement with me by a present, and come out to me: and eat ye every one of his vine, and every one of his fig tree, and drink ye every one the waters of his own cistern;17Until I come and take you away to a land like your own land, a land of corn and wine, a land of bread and vineyards.18Beware lest Hezekiah persuade you, saying, The LORD will deliver us. Hath any of the gods of the nations delivered his land out of the hand of the king of Assyria?19Where are the gods of Hamath and Arphad? where are the gods of Sepharvaim? and have they delivered Samaria out of my hand?20Who are they among all the gods of these lands, that have delivered their land out of my hand, that the LORD should deliver Jerusalem out of my hand?21But they held their peace, and answered him not a word: for the king' commandment was, saying, Answer him not.22Then came Eliakim, the son of Hilkiah, that was over the household, and Shebna the scribe, and Joah, the son of Asaph, the recorder, to Hezekiah with their clothes rent, and told him the words of Rabshakeh.
1I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.2Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.3Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.4Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:"Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.5Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!6Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.7Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?8-9Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.10Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!' "11Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: "Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det."12Men han svarade: "Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin."13Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: "Hör här vad den assyriske kungen säger!14Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.15Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.16Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,17tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.18Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?19Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?20Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?"21Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.22Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.