1And it came to pass after these things, that one told Joseph, Behold, thy father is sick: and he took with him his two sons, Manasseh and Ephraim.2And one told Jacob, and said, Behold, thy son Joseph cometh unto thee: and Israel strengthened himself, and sat upon the bed.3And Jacob said unto Joseph, God Almighty appeared unto me at Luz in the land of Canaan, and blessed me,4And said unto me, Behold, I will make thee fruitful, and multiply thee, and I will make of thee a multitude of people; and will give this land to thy seed after thee for an everlasting possession.5And now thy two sons, Ephraim and Manasseh, which were born unto thee in the land of Egypt before I came unto thee into Egypt, are mine; as Reuben and Simeon, they shall be mine.6And thy issue, which thou begettest after them, shall be thine, and shall be called after the name of their brethren in their inheritance.7And as for me, when I came from Padan, Rachel died by me in the land of Canaan in the way, when yet there was but a little way to come unto Ephrath: and I buried her there in the way of Ephrath; the same is Bethlehem.8And Israel beheld Joseph' sons, and said, Who are these?9And Joseph said unto his father, They are my sons, whom God hath given me in this place . And he said, Bring them, I pray thee, unto me, and I will bless them.10Now the eyes of Israel were dim for age, so that he could not see. And he brought them near unto him; and he kissed them, and embraced them.11And Israel said unto Joseph, I had not thought to see thy face: and, lo, God hath shewed me also thy seed.12And Joseph brought them out from between his knees, and he bowed himself with his face to the earth.13And Joseph took them both, Ephraim in his right hand toward Israel' left hand, and Manasseh in his left hand toward Israel' right hand, and brought them near unto him.14And Israel stretched out his right hand, and laid it upon Ephraim' head, who was the younger, and his left hand upon Manasseh' head, guiding his hands wittingly; for Manasseh was the firstborn.15And he blessed Joseph, and said, God, before whom my fathers Abraham and Isaac did walk, the God which fed me all my life long unto this day,16The Angel which redeemed me from all evil, bless the lads; and let my name be named on them, and the name of my fathers Abraham and Isaac; and let them grow into a multitude in the midst of the earth.17And when Joseph saw that his father laid his right hand upon the head of Ephraim, it displeased him: and he held up his father' hand, to remove it from Ephraim' head unto Manasseh' head.18And Joseph said unto his father, Not so, my father: for this is the firstborn; put thy right hand upon his head.19And his father refused, and said, I know it , my son, I know it : he also shall become a people, and he also shall be great: but truly his younger brother shall be greater than he, and his seed shall become a multitude of nations.20And he blessed them that day, saying, In thee shall Israel bless, saying, God make thee as Ephraim and as Manasseh: and he set Ephraim before Manasseh.21And Israel said unto Joseph, Behold, I die: but God shall be with you, and bring you again unto the land of your fathers.22Moreover I have given to thee one portion above thy brethren, which I took out of the hand of the Amorite with my sword and with my bow.
Genesis 48
Nya Levande Bibeln
from Biblica1En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.2När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom3och sa till honom:"Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig4och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'5Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.6Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.7Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem."8Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: "Är det dessa två?"9"Ja", svarade Josef. "Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten."Israel sa: "För fram dem till mig så ska jag välsigna dem."10På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.11Israel sa till Josef: "Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också."12-13Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand.14Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt.15Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: "Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart.16Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk."17Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället.18"Far, du har din högra hand på fel huvud!" sa han. "Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!"19Men Israel vägrade. "Jag vet vad jag gör, min son", sa han. "Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större."20Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: "Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' " Han satte alltså Efraim före Manasse.21Sedan sa Israel till Josef: "Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land.22Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge."