Genesis 37 | King James Version

King James Version

1 And Jacob dwelt in the land wherein his father was a stranger, in the land of Canaan. 2 These are the generations of Jacob. Joseph, being seventeen years old, was feeding the flock with his brethren; and the lad was with the sons of Bilhah, and with the sons of Zilpah, his father' wives: and Joseph brought unto his father their evil report. 3 Now Israel loved Joseph more than all his children, because he was the son of his old age: and he made him a coat of many colours. 4 And when his brethren saw that their father loved him more than all his brethren, they hated him, and could not speak peaceably unto him. 5 And Joseph dreamed a dream, and he told it his brethren: and they hated him yet the more. 6 And he said unto them, Hear, I pray you, this dream which I have dreamed: 7 For, behold, we were binding sheaves in the field, and, lo, my sheaf arose, and also stood upright; and, behold, your sheaves stood round about, and made obeisance to my sheaf. 8 And his brethren said to him, Shalt thou indeed reign over us? or shalt thou indeed have dominion over us? And they hated him yet the more for his dreams, and for his words. 9 And he dreamed yet another dream, and told it his brethren, and said, Behold, I have dreamed a dream more; and, behold, the sun and the moon and the eleven stars made obeisance to me. 10 And he told it to his father, and to his brethren: and his father rebuked him, and said unto him, What is this dream that thou hast dreamed? Shall I and thy mother and thy brethren indeed come to bow down ourselves to thee to the earth? 11 And his brethren envied him; but his father observed the saying. 12 And his brethren went to feed their father' flock in Shechem. 13 And Israel said unto Joseph, Do not thy brethren feed the flock in Shechem? come, and I will send thee unto them. And he said to him, Here am I . 14 And he said to him, Go, I pray thee, see whether it be well with thy brethren, and well with the flocks; and bring me word again. So he sent him out of the vale of Hebron, and he came to Shechem. 15 And a certain man found him, and, behold, he was wandering in the field: and the man asked him, saying, What seekest thou? 16 And he said, I seek my brethren: tell me, I pray thee, where they feed their flocks . 17 And the man said, They are departed hence; for I heard them say, Let us go to Dothan. And Joseph went after his brethren, and found them in Dothan. 18 And when they saw him afar off, even before he came near unto them, they conspired against him to slay him. 19 And they said one to another, Behold, this dreamer cometh. 20 Come now therefore, and let us slay him, and cast him into some pit, and we will say, Some evil beast hath devoured him: and we shall see what will become of his dreams. 21 And Reuben heard it , and he delivered him out of their hands; and said, Let us not kill him. 22 And Reuben said unto them, Shed no blood, but cast him into this pit that is in the wilderness, and lay no hand upon him; that he might rid him out of their hands, to deliver him to his father again. 23 And it came to pass, when Joseph was come unto his brethren, that they stript Joseph out of his coat, his coat of many colours that was on him; 24 And they took him, and cast him into a pit: and the pit was empty, there was no water in it. 25 And they sat down to eat bread: and they lifted up their eyes and looked, and, behold, a company of Ishmeelites came from Gilead with their camels bearing spicery and balm and myrrh, going to carry it down to Egypt. 26 And Judah said unto his brethren, What profit is it if we slay our brother, and conceal his blood? 27 Come, and let us sell him to the Ishmeelites, and let not our hand be upon him; for he is our brother and our flesh. And his brethren were content. 28 Then there passed by Midianites merchantmen; and they drew and lifted up Joseph out of the pit, and sold Joseph to the Ishmeelites for twenty pieces of silver: and they brought Joseph into Egypt. 29 And Reuben returned unto the pit; and, behold, Joseph was not in the pit; and he rent his clothes. 30 And he returned unto his brethren, and said, The child is not; and I, whither shall I go? 31 And they took Joseph' coat, and killed a kid of the goats, and dipped the coat in the blood; 32 And they sent the coat of many colours, and they brought it to their father; and said, This have we found: know now whether it be thy son' coat or no. 33 And he knew it, and said, It is my son' coat; an evil beast hath devoured him; Joseph is without doubt rent in pieces. 34 And Jacob rent his clothes, and put sackcloth upon his loins, and mourned for his son many days. 35 And all his sons and all his daughters rose up to comfort him; but he refused to be comforted; and he said, For I will go down into the grave unto my son mourning. Thus his father wept for him. 36 And the Midianites sold him into Egypt unto Potiphar, an officer of Pharaoh', and captain of the guard.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Josef säljs som slav

1 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott. 2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder. 3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger. 4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom. 5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer. 6 "Hör här", sa han stolt. 7 "Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!" 8 "Jaså, du vill regera över oss?" hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull. 9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. "Lyssna till min senaste dröm", skröt han. "Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!" 10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: "Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt. 12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där. 13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: "Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.""Javisst", svarade Josef, "det ska jag göra". Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen. 15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten."Vem letar du efter?" frågade han. 16 "Jag letar efter mina bröder och deras hjordar", svarade Josef. "Har du sett dem?" 17 "Ja", sa mannen till honom. "De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan." Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där. 18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom. 19-20 "Här kommer mästerdrömmaren", sa de till varandra. "Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!" 21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. "Vi dödar honom inte", sa han. "Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom." Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern. 23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel 24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten. 26-27 "Titta", sa Juda till de andra. "Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror!" Bröderna höll med om detta. 28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan. 30 "Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen?" grät han inför sina bröder. 31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel 32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den."Vi hittade den här på åkern", sa de till honom. "Visst är det väl Josefs mantel?" 33 Fadern kände omedelbart igen den."Ja", snyftade han. "Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken." 34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor. 35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång."Jag kommer att dö av sorg över min son", sa Jakob och bröt samman i gråt. 36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.