1Then Jacob went on his journey, and came into the land of the people of the east.2And he looked, and behold a well in the field, and, lo, there were three flocks of sheep lying by it; for out of that well they watered the flocks: and a great stone was upon the well' mouth.3And thither were all the flocks gathered: and they rolled the stone from the well' mouth, and watered the sheep, and put the stone again upon the well' mouth in his place.4And Jacob said unto them, My brethren, whence be ye? And they said, Of Haran are we.5And he said unto them, Know ye Laban the son of Nahor? And they said, We know him .6And he said unto them, Is he well? And they said, He is well: and, behold, Rachel his daughter cometh with the sheep.7And he said, Lo, it is yet high day, neither is it time that the cattle should be gathered together: water ye the sheep, and go and feed them .8And they said, We cannot, until all the flocks be gathered together, and till they roll the stone from the well' mouth; then we water the sheep.9And while he yet spake with them, Rachel came with her father' sheep: for she kept them.10And it came to pass, when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother' brother, and the sheep of Laban his mother' brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the well' mouth, and watered the flock of Laban his mother' brother.11And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept.12And Jacob told Rachel that he was her father' brother, and that he was Rebekah' son: and she ran and told her father.13And it came to pass, when Laban heard the tidings of Jacob his sister' son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. And he told Laban all these things.14And Laban said to him, Surely thou art my bone and my flesh. And he abode with him the space of a month.15And Laban said unto Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou therefore serve me for nought? tell me, what shall thy wages be ?16And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.17Leah was tender eyed; but Rachel was beautiful and well favoured.18And Jacob loved Rachel; and said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter.19And Laban said, It is better that I give her to thee, than that I should give her to another man: abide with me.20And Jacob served seven years for Rachel; and they seemed unto him but a few days, for the love he had to her.21And Jacob said unto Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in unto her.22And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.23And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in unto her.24And Laban gave unto his daughter Leah Zilpah his maid for an handmaid.25And it came to pass, that in the morning, behold, it was Leah: and he said to Laban, What is this thou hast done unto me? did not I serve with thee for Rachel? wherefore then hast thou beguiled me?26And Laban said, It must not be so done in our country, to give the younger before the firstborn.27Fulfil her week, and we will give thee this also for the service which thou shalt serve with me yet seven other years.28And Jacob did so, and fulfilled her week: and he gave him Rachel his daughter to wife also.29And Laban gave to Rachel his daughter Bilhah his handmaid to be her maid.30And he went in also unto Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him yet seven other years.31And when the LORD saw that Leah was hated, he opened her womb: but Rachel was barren.32And Leah conceived, and bare a son, and she called his name Reuben: for she said, Surely the LORD hath looked upon my affliction; now therefore my husband will love me.33And she conceived again, and bare a son; and said, Because the LORD hath heard that I was hated, he hath therefore given me this son also: and she called his name Simeon.34And she conceived again, and bare a son; and said, Now this time will my husband be joined unto me, because I have born him three sons: therefore was his name called Levi.35And she conceived again, and bare a son: and she said, Now will I praise the LORD: therefore she called his name Judah; and left bearing.
1Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.2På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.3Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.4Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde."I Haran", svarade de.5"Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson?""Visst gör vi det."6"Hur mår han?""Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren."7"Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet?" frågade Jakob. "De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!"8"Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur", svarade de.9Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.10Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.11Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!12-13Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.14"Tänk, du är ju mitt eget kött och blod", utbrast Laban.
Rakel och Lea
15När Jakob hade varit där ungefär en månad, sa Laban en dag till honom: "Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?"16Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.17Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.18Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: "Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år."19"Det går jag med på!" svarade Laban. "Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen."20Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.21Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop."Jag har uppfyllt min del av kontraktet", sa Jakob till Laban. "Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne."22Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.23När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.24Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med."Vad är detta för något?" utbrast Jakob. "Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?"26"Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre", svarade Laban.27"Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!"28Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.29Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.30Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.32Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: "Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig."33Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: "Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son."34Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: "Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!"35Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: "Nu vill jag prisa Herren!" Sedan fick hon inga fler barn.