1And Moses answered and said, But, behold, they will not believe me, nor hearken unto my voice: for they will say, The LORD hath not appeared unto thee.2And the LORD said unto him, What is that in thine hand? And he said, A rod.3And he said, Cast it on the ground. And he cast it on the ground, and it became a serpent; and Moses fled from before it.4And the LORD said unto Moses, Put forth thine hand, and take it by the tail. And he put forth his hand, and caught it, and it became a rod in his hand:5That they may believe that the LORD God of their fathers, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, hath appeared unto thee.6And the LORD said furthermore unto him, Put now thine hand into thy bosom. And he put his hand into his bosom: and when he took it out, behold, his hand was leprous as snow.7And he said, Put thine hand into thy bosom again. And he put his hand into his bosom again; and plucked it out of his bosom, and, behold, it was turned again as his other flesh.8And it shall come to pass, if they will not believe thee, neither hearken to the voice of the first sign, that they will believe the voice of the latter sign.9And it shall come to pass, if they will not believe also these two signs, neither hearken unto thy voice, that thou shalt take of the water of the river, and pour it upon the dry land : and the water which thou takest out of the river shall become blood upon the dry land .10And Moses said unto the LORD, O my Lord, I am not eloquent, neither heretofore, nor since thou hast spoken unto thy servant: but I am slow of speech, and of a slow tongue.11And the LORD said unto him, Who hath made man' mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the LORD?12Now therefore go, and I will be with thy mouth, and teach thee what thou shalt say.13And he said, O my Lord, send, I pray thee, by the hand of him whom thou wilt send.14And the anger of the LORD was kindled against Moses, and he said, Is not Aaron the Levite thy brother? I know that he can speak well. And also, behold, he cometh forth to meet thee: and when he seeth thee, he will be glad in his heart.15And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth: and I will be with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do.16And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God.17And thou shalt take this rod in thine hand, wherewith thou shalt do signs.18And Moses went and returned to Jethro his father in law, and said unto him, Let me go, I pray thee, and return unto my brethren which are in Egypt, and see whether they be yet alive. And Jethro said to Moses, Go in peace.19And the LORD said unto Moses in Midian, Go, return into Egypt: for all the men are dead which sought thy life.20And Moses took his wife and his sons, and set them upon an ass, and he returned to the land of Egypt: and Moses took the rod of God in his hand.21And the LORD said unto Moses, When thou goest to return into Egypt, see that thou do all those wonders before Pharaoh, which I have put in thine hand: but I will harden his heart, that he shall not let the people go.22And thou shalt say unto Pharaoh, Thus saith the LORD, Israel is my son, even my firstborn:23And I say unto thee, Let my son go, that he may serve me: and if thou refuse to let him go, behold, I will slay thy son, even thy firstborn.24And it came to pass by the way in the inn, that the LORD met him, and sought to kill him.25Then Zipporah took a sharp stone, and cut off the foreskin of her son, and cast it at his feet, and said, Surely a bloody husband art thou to me.26So he let him go: then she said, A bloody husband thou art , because of the circumcision.27And the LORD said to Aaron, Go into the wilderness to meet Moses. And he went, and met him in the mount of God, and kissed him.28And Moses told Aaron all the words of the LORD who had sent him, and all the signs which he had commanded him.29And Moses and Aaron went and gathered together all the elders of the children of Israel:30And Aaron spake all the words which the LORD had spoken unto Moses, and did the signs in the sight of the people.31And the people believed: and when they heard that the LORD had visited the children of Israel, and that he had looked upon their affliction, then they bowed their heads and worshipped.
1Men Mose sa: "De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!"2"Vad är det du har i din hand?" frågade Herren honom. "En herdestav", svarade han.3"Kasta den på marken", sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.4Då sa Herren till honom: "Ta fast den i stjärten!" När Mose gjorde det, blev den en stav igen.5"Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.6Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet." Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!7"Stick in den igen", sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.8"Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra", sa Herren till honom,9"och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod."10Men Mose kom med fler invändningar: "Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig."11"Vem har gett dig din mun?" frågade Herren honom. "Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?12Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga."13"Men Herre, kan du inte sända någon annan?" invände Mose.14Då blev Herren arg och sa: "Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.15Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.16Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.17Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig."
Mose återvänder till Egypten
18Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: "Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.""Du har min välsignelse att gå", svarade Jetro.19Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: "Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda."20Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.21Herren sa till Mose: "Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.22Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,23och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son."24När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.25-26Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: "Med blod har jag fått tillbaka min man!"Då lät Herren honom vara.27Samtidigt sa Herren till Aron: "Gåut i öknen och möt Mose." Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.28Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.29Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.30Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.31Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.